VÄRLDENS TYP HEMSKASTE KÄNSLA

.

.

.IMG_8175

.

.

Jag måste bara få dela med mig av en sak som hände igår. En småhemsk och ganska jobbig sak som bara maler i mitt huvud om och om igen och hur jag kunde ha gjort och jag behöver nog få ventilera lite med er och jag hoppas att jag inte får massa elakt nu när jag talar om vad som hände. Mitt samvete är ändå så dåligt som det kan vara känns det som:( Det som hände igår var iaf att jag, bara  jag, skadade Beas lilla arm. Helt pga en olyckshändelse så klart men det hade gått att undvika om jag inte var så j-a klantig och j-a slarvig… Bea skulle iväg på fotografering inför dansshowen nästa helg och jag hade precis fixat Lolo som först skulle fotograferas med sin klass och Bea ville ha samma frisyr. Locktången jag använde till håret var jättehet och när jag försiktigt lockade Beas hår så drog det plötsligt till i sladden (Cooper var med runt benen) och jag höll den för löst och tappade tången rakt på Beas lilla nakna arm… Som fick två riktigt stora fula brännskador… Det blev alltså ingen rolig fotografering med dansklassen för min lilla skatt utan det blev fort till akuten med en ledsen skatt och omplåstring av läkare istället. Så himla himla tråkigt.

.

..

 

IMG_8159-3
.
.

“Lova mamma att du aldrig lockar mig med tången med utan använder rullar som farmor har när jag ska fotograferas”…

.

.

.
IMG_8172-2

 .

,

Älskade älskade älskade sessa, jag som vill skydda dig mot allt ont istället.  Bea är lika glad som vanligt idag som tur är och vill visa sina nya coola kläder (jag länsade halva HM:s barnavdelning med Bea för att hon skulle få det hon ville ha och för att försöka lätta lite på den där dumstruten…) Sen så har jag lovat att inte jobba på flera dagar så jag får sitta här vid dator när hon gör annat som leker med vänner:)

.

.

.
Nej usch, att ha dåligt mammasamvete måsta vara det värsta som finns. Det känns som jag skulle kunna göra vad som helst som Bea önskar just nu för att lätta på den där känslan. Vill du till Disneyland? Vi åker imorgon! Typ.

.

.

Nu ska jag ut i vårsolen och fixa lite i krukorna och försöka tänka på något annat ett litet tag. Brrr

.

.

Vi ses snart igen bloggvänner!
.

.


KRAM

45 thoughts on “VÄRLDENS TYP HEMSKASTE KÄNSLA

  1. Kära Petra … Det händer saker ! Tur att det gick så pass bra som det gjorde … Vet hur det känns i mamma hjärtat när ens barn gör sig illa med eller utan “ens” “hjälp” …. Det var ju inte din mening utan ren och skär olycka … Min som ramlade i skoltrappen i januari och det slutade med operation 7 timmar av båda benen och sydd med 38 stygn och med 6 st 7 cm skruvar och metallplatta som ska sitta livet ut !!! Pussa extra på varandra idag ! Största kramen från mig till er … Tack igen för vinsten av posterna <3

  2. Usch, vad tråkig händelse.Men tyvärr så händer det sådana klantigheter. Jag själv klämde min stackars lilla dotters tumme,tror hon var 2 år,i garderobsdörren. Jag tyckte det gick trögt när jag skulle stänge och tog i extra hårt.Och det var henne lilla tumme som tog emot.Usch det var ångest väldigt länge kan jag säga.Särskilt när det blev infekterat och vi fick åka till sjukhuset. Men idag kan vi skämta om den händelsen.Kram till er alla.

    1. Har gjort precis samma sak med min son som är 22 år idag, klämt både hans ena stortå och hans hand vid två olika tillfällen när han var 2-3 år…det gör fortfarande ont i mig när jag tänker på det. Min lille, älskade, skitunge som skulle vara preciiiis överallt hela tiden, alltid lite ivägen : ) Men som sagt idag driver han ofta med mig och frågar: kommer du ihåg när du klämde mig…??? Hehe, ja det glömmer jag aldrig! Det är en hemsk känsla!

  3. En olycka händer ju, tyvärr, så lätt. Förstår dock att du har dåligt samvete. Hoppas att det lättar! Kram Lisa S

  4. Åh, så jobbigt… Förstår att du har dåligt samvete. MEN… en olycka är ju en olycka och det händer så lätt… Tyvärr. Jag hoppas också att du slipper onödiga elaka kommentarer om detta, ingen är ju felfri! Skönt ändå att det verkade gått rätt bra och att Bea är glad igen.
    Kram/Maria

  5. Jättejobbigt när det händer något sådant, men barn förstår att en olycka kan hända och jag tror nog att de känner både ens uppriktiga ånger utan att man länsar affärerna och lovar sig till månen och tillbaka. Din kärlek betalar du ju inte i saker eller hur. Lite extra ompyssling i form av närvaro och mys är desto mer uppskattat, skulle jag tro. Kram och släpp det där nu så gott du kan.

  6. Usch och fy, känner igen mig helt i det du skriver, det har ju hänt alla någon gång. Har själv tre barn och då händer det ju stort och smått emellanåt. Man mår verkligen pyton – även om man såklart vet att det inte ALLS ALLS ALLS var meningen. Kram till dig och lilltjejen!

  7. Stackars liten Bea-bus! Men framförallt stackars mammahjärtat, det gör ju så ont. Men klantiga saker händer, tänk så fint att det ändå inte blev ännu värre. Du är en fantastisk fin mamma, en inspirerande och sprudlande medmänniska och världens absolut bästa du. Kom alltid ihåg det!

    Stor kram till er båda!

  8. Åh, ikke noe gøy det der. Men ulykker skjer jo helt uavhengig av hvor forsiktig man er og hvor mye du enn vil beskytte dine barn. Det er nettopp derfor det heter ulykke! Også får man ta med seg denne erfaringen videre, sånn at man sikrer seg ennå bedre neste gang, feks. bruke krølltangen i et lukket rom hvor hunden ikke har adgang akkurat da. Synes ikke du skal bebreide deg selv! God bedring til den lille 🙂

  9. Men du… det är sånt som händer, kära du. Man mår ju som förälder 100 ggr värre än barnen när det gäller såna här saker, tror jag. Kommer ihåg en gång när min pojk som är 17 idag, var 3 år och hade varit hos frisören å klippt sig. På kvällen i badkaret såg jag att hon missat några hårstrån vid örat…. och skulle BARA jämna till… Du fattar va? Klippte lillkillen rätt i örat! Det var liksom inte så att jag kände att något tog emot heller, utan jag klippte verkligen med hela saxbladet en flik in i örat….(jävla klant). Han minns det än idag men mest för att jag blev så förtvivlad tror jag och badskummet blev rött…hmhmm. Fick ju tejpat ihop det (snittet var ju rakt iaf) och det läkte såklart finfint, men mammahjärtat var det värre med…
    Idag skrattar vi ju åt det. Var inte för hård mot dig själv! Bea har en mamma som alltid vill hennes bästa och din goda mat står på bordet varje dag och godnattsagorna blir lästa varje kväll… Det är det som räknas. <3

  10. En olycka händer såååå lätt, I know. Jag har själv tre barn, svårt att förutse allt (även om jag önskar att man kunde). Lite godis, mys och Aloe Vera brukar hjälpa mot mycket. När vår son (som idag är 14 år) precis börjat gå tyckte jag det var skönt om han skulle få gå på gräsmattan. Han stapplade fram mot tvättvindan och längst ner (den delen man drar upp och fäller ut) sitter det några vassa bitar i metall. Han ramlade just mot dessa och slog upp lite av ögonbrynet. Ja… varför lät jag honom stappla runt/gå själv… ibland kan jag tänka på det när jag tittar noga på hans ögonbryn (ser ärret och färre hår just där)… han själv tänker inte på det men mitt samvete finns där. En olycka händer såååå lätt. Kram

  11. Såg att din empati bidrog till att olyckan tog dig hårt,men hörde sen att det trots allt skulle bli bra och utan bestående skada för lilla Bea. Olyckor kan ske , särskilt om det är mycket omkring och bråttom. Kram !

  12. Åh stackars Bea och stackars Mammahjärtat! Fruktansvärt när det händer MEN svårt att undvika alla olyckor. Lider verkligen med er båda och hoppas på snabb bättring för er båda!
    Kram P

  13. Oj, ja sådant händer och det är nog jobbigast för dig. Men det förstår hon ju att det inte var med mening, lilla skatten.

  14. Tråkigt när sådant händer . Men man är inte mer än människa och gör så gott man kan ,
    Kram till ER båda

  15. Tråkigt med brännskador.Om det blivit ett rikt sår tänk på att skydda armen från solens strålar så hon inte får bestående ärr. Zinkpasta eller plåster funkar fint.

  16. Sådana olyckor söker en när det precis hänt men tack och lov inser man snart att allt kunde varit mycket värre! Jag är säker på att du är en fantastisk mamma.

  17. Åh lillstumpan! Olyckor händer snabbare än man kan tro ibland men det skulle ju vara rent omöjligt att förutse allt. Men ändå, man vet hur det är med det där mammasamvetet.
    Min dotter skar sig lite på min rakhyvel en gång, då kände man ju sig rätt dålig som mamma som hade haft den inom räckhåll.
    Skönt att höra att hon är sitt glada jag igen idag!
    Kram

  18. Sötnos… Tror alla vi föräldrar varit med om något som känts så där jobbigt och som att man gjort sitt barn illa fast det inte var meningen.
    Min dotter la en hand på en platta (hade inte induktion i det huset vi hyrde) när hon var typ ett år.
    Fy sjutton så jobbigt det var!!! Tyckte jag var en usel mamma som inte hann se det och förhindra det… Ett ögonblicksverk..
    precis som för din Beabus idag.
    Klandra inte dig själv, det var ju inte med flit.
    Varm kram Anna

  19. Usch då. Synd om er båda. Tyvärr händer det ju olyckor då och då men förstår att det skär i ditt varma mammahjärta. Själv skulle jag vifta bort en fluga som surrade i ansiktet på min 3 åring och råkade vifta för hårt och träffade hans lilla näsa varpå blodet skvätte. Hemskt och DEN blicken jag fick från min mycket förvånade son glömmer jag aldrig. Kram till både dig och söta Bea.

  20. Stora kramar till er båda. Och jag hoppas att ni nån gång åker till Disneyland. (Bea kommer att älska det magiska stället)

  21. Jag vet precis hur det känns-nästan i alla fall-då jag använde locktång på en liten femåring och locktången rörde vid ena örat 🙁 Inte kul men absolut inte ens eget fel. Kram!!

  22. Men oh olyckor händer så lätt! Så jobbigt för dig och Bea. Men du verkar vara väldens finaste mamma som alltid finns där för dina barn. Det lyser igenom att det är så på bloggen. Ha inte dåligt samvete, det var ju bara en olycka.

    Kram

  23. Olyckor händer i livet bara att försöka lindra så gott det går,gullig flicka du har hon förstår att det inte var med avsikt, och sår läker.
    Kram Yvonne

  24. Fina Petra, klart att det känns i mammahjärtat. En olycka kan man så klart inte förutse och oftast går det ju väldigt fort när det väl händer. Bea verkar vara en riktigt tuff tjej och förstår nog att det är jobbigt för dig också och att det som hände var just, olycka. Stor kram till er båda!

  25. Alla vi fina mammor. Mammor (och pappors) hjärte sorg korrilerar med all den kärlek vi hyser för de finaste vi har. Olyckor händer och vi skyddar skatterna ifrån dem hela livet så gott vi kan men som sagt ibland är den ändock framme. Hon vet att du älskar henne och att en olycka är en olycka. Ser det onda du har som en stor kärlek istället, då blir det lättare att bära. Njut lite extra av varandra med massa tid, mys och prat!

  26. Vi mammor gör så gott vi kan, det vet barnen. Jag skulle rädda min lilla från att slå sig då hon tippade med gåstol när hon var liten. Varpå jag rispade hennes kind med min nagel. Hon är fjorton idag och ärret finns där ännu på kinden. Min docka. ((

  27. Förstår känslan men det var ju verkligen en olyckshändelse och såna händer dessvärre. Tycker du verkar vara en ur-gullig mamma på alla sätt och vis så dåligt samvete ska du verkligen inte ha även om det var en jobbig händelse såklart.
    Kram och ha en fin dag!

  28. Vilken hemsk känsla men olyckor händer så lätt.
    Du verkar vara en underbart fin och mysig mamma så dina barn kan nog inte ha det bättre!

  29. Men kära Petra!!
    Jag förstår hur ditt mamma hjärta blöder, men det var ju en olyckshändelse. Inte slå på dig själv mera nu, det kunde ju varit något så mycket värre.

    Vi mammor är hemska mot oss själva med vårt samvete över barnen, varför tortera oss på det sättet, när barnen glömmer på noll & nix.

    Vår dotter satt i halsen & höll faktiskt på att kvävas som 1 åring på en restaurang -JAG hade givit henne brödet!!! JAG kunde greppet att få upp det, som tur är. Men vad piskade jag mig själv med i flera år & var helt nipprig så fort hon stoppade i munnen -Jo jag hade givit henne brödet, den gången….

    Jag var inte hemma den gången hon föll på lekplatsen & bröt kragbenet, hennes pappa var så klart. Jag var hos en granne & tog ett glas vin & fnittrade….. Vad slog jag mig själv med efteråt? typ -hade jag inte var hos grannen & fnittrat över vin, hade det typ inte hänt…

    Så jag förstår dig Petra, men du får inte lov att ha mera dåligt samvete nu <3

    Kramar i massvis & Aloe Vera är jätte bra OM doktorn tillåter

  30. Du är så fin Petris! <3 Jag blir mest rörd över att höra dig beskriva hur du känner, du är världens bästa mamma. Jättestor kram!!

  31. Du ska få världens bästa tips av mig! Min sambo tänkte sig inte för och tog tag i varma grillgaller och brände sig rejält på fingertopparna. Han googlade efter hjälp för det gjorde så förbaskat ont och hittade detta tips. Och det fungerade helt magiskt!
    Här kommer det (utklippt från nätet):
    salt gör faktiskt att smärtan minskar och drar ut vätskan ifrån brännskadan
    gör ett omslag genom att hälla lite salt i en skål och sen häll i pyttelite vatten rör runt så det blir som en gröt
    lägg på brännskadan och täck med plåster eller kompress tejpa gärna oxå för annars är det lätt att det börjar rinna salt när det torkar
    hittade detta tipset i en tidning det va en sjuksköterska som hade råkat hälla salt på en liten brännskada och hon upptäckte att smärtan minskade av det
    har testat detta både på mig själv exmannen och min son och det funkar alla gånger

    O.B.S detta rekommenderas enbart för mindre brännskador större sådana ska alltid bedömas av läkare

  32. Jag tycker absolut inte du ska må dåligt (även om man alltid gör det när sitt barn skadar sig) men det var ju verkligen inte ditt fel. En ren olyckshändelse helt enkelt!

    Missa inte http://www.modevarlden.se idag där ni hittar massor av inspiration inom mode och inredning!!!

    Kram Johanna

  33. Så jobbigt för er båda såklart, men Du är alltid en förebild som trebarnsmamma som gör så mycket fint för och med dina barn. Sköt om er!

  34. Åh, du är ju en så fin mamma till dina små skatter. Din kärlek till dom lyser verkligen <3
    En trist olyckshändelse helt enkelt, kan hända även den bästa mamman!
    KRAM

  35. Förstår din känsla men olyckor händer så lätt och barn är faktiskt mer förlåtande än vuxna (värt att beundra) det här får mig att tänka på min moster som skulle våffla mitt hår då jag var liten “problemet” var bara att mitt öra klämdes i våffeltången, du kan ju tänka dig hur det såg ut 😉

    Såren läker och en dag skrattar man åt det som hände (men jag förstår som sagt din känsla)

    Ha en trevlig dag!

  36. Blir ledsen av det här inlägget. Inte så mycket för olyckshändelsen som så lätt kan hända utan att du ber att slippa elakheter när du berättar. Är så uppgivet trött på allt elakt omkring oss. Trött på folk som beter sig idiotiskt. Tänk att lägga energi på att läsa en blogg man uppenbart tycker illa om och stör sig på. Hur märkligt är inte det?
    Hoppas armen läker fint!!
    Kram Åsa

Comments are closed.