.
.
.
.
.
Jag idag vid min lilla bloggplats (och ja jag är i ett extremt behov av att gå till frisören..)
.
.
..
.
Hej vänner!
.
.
.
Fick en kommentar igår angående mitt, mig och hur jag egentligen mår. Kommentaren var på flera sätt ganska plump (”sluta kamouflera” ”kom upp ur bunkern”) men det kom en ursäkt från kommetarsskrivaren, efter att andra reagerat på denna, och det var ju fint tycker jag. Men den där kommentaren fick mig hur som helst att tänka att det kanske är en eller några av er som regerade på mitt breakdown för en månad sedan, som engagerade er så fint och som brydde er, och som kanske undrar hur jag mår nu idag. Och ja, jag blev ju rejält omskakad där i början av spetember. Och ja, jag fick en ångestattack till ett par dagar senare (mitt i natten när H var bortres på jobbresa nere i Europa..) och det har jag inte nämnt här på Hofp men det var så klart också extremt obehagligt den gången med även om jag var hemma. Men som tur är har jag min älskade familj runt mig och fått stöd och råd från dem och från vänner och efteråt har detta nog mest påverkat mig genom att jag varit ganska så trött (eller väldigt trött rättare sagt). Och i samma veva inträffade ytterligare händelser som skakade om min värld lite till (och när jag har landat lite mer i allt och OM jag känner mig redo och vill så kanske jag berättar om det också)
.
.
Men nu mår jag iaf bra. Jag är glad och jag är lycklig (och nej H och jag ska absolut inte skiljas som någon undrade!) och är ordentligt ”nervarvad” och har tackat nej till mycket och är ganska mycket mig själv igen. Men är fortfarande trött som sagt och skulle kunna sova typ 16 timmar om dygnet… Är inte särskilt social för tillfället, vill mest bara bara gosa med barnen hemma i soffan på kvällarna och hänga med la familia:) Och så behöver jag rycka upp mig lite känner jag, behöver gå till både frisören och hudterapeuten och massören och tandläkaren och optikern och pyssla om mig mer och på så sätt också bli lite piggare:)
.
.
Så nu vet ni iaf lite mer om hur jag mår idag (Och åter igen, stort stort tack till er som engagerade er och för att ni delade med er av era egna erfarenheter. Det var väldigt fint av er<3
.
.
.
KRAM
.
.
.
.
Hej! Så fint skrivet av dig.
För lite mer än ett år sen var jag också så trött som du beskriver det. Jag jobbar oregelbundna tider och är ibland ledig mitt i veckan. Jag kunde planera flera dagar innan att den dagen jag var ledig då skulle jag SOVA!! Jag kunde sova fram till tolv på dagen och ändå var jag trött. På kvällarna gick jag och sov mellan 20.00-21.00. Somnade som en stock! När jag berättade detta för min husläkare så tog dom ett blodprov för att kolla om jag hade hormonbrist. Det hade jag och blev insatt på levaxin. Har inte alls den tröttheten längre. Kolla!! Kram
Har aldrig varit med om något liknande men det låter väldans läskigt!
Hoppas du återhämtar dig! Var lite extra rädd om dig själv nu!
Kram Malin
Helt ärligt! Det går ju liksom upp och ner, livet… Sköt om dig och dina!
Men du, jag har också varit där. Det är ju så himla privat så jag tycker inte folk ska kommentera detta om de bara har negativt att säga. Min panikångest kommer när jag är i pressade situationer, men inte alltid men det ligger där bakom liksom. När det var som värst gick jag inte ut. När jag handlade kunde jag släppa kundkorgen och bara gå ut. Jag antar att allt låter helskumt för vissa men om man varit där så förstår man. Ta hand om dig!
Styrkekramar från hälsingeskogarna!
Hej Petra!
Jag beundrar dig som skriver öppet om ditt mående! Jag drabbades själv av en plötslig panikattack en natt för snart ett år sen, till följd av en stressig period på jobbet och två plötsliga dödsfall i min närmsta familj. Efter den attacken drabbades jag vid några tillfällen till och jag säger bara usch så fruktansvärt obehagligt det var! Jag har hela tiden pratat öppet med min familj och mina vänner och kollegor om hur jag mått och har upplevt att det har hjälpt mig otroligt mycket. Jag hoppas att du ska få fortsätta att känna dig glad och lycklig! Ta hand om dig och din familj och tack för en inspirerande blogg! <3
Kram Hanna
Och jag som tyckte du va jättesnygg i håret!
Du är såå fin! Ta hand om dig, kram Lotta<3
Hej!
Härligt att du känner dig bättre !!
Kram på dig
Tina
Hej !
Va rädd om dig gör vad du känner för citat som ja hittat på en blogg….. be who you are, not who the worlds want you to be…..blev mitt led citat när jag blev arbetslös för 2 år sedan och fötterna slogs undan totalt….alla tjatade ryck upp dig – bara ut och sök nytt – ville inte se/möta en människa….nu är jag på banan igen….. Gör det DU vill..Lena
Ha det så gott, ta hand om dig! Tycker du ser toppen ut som du är! Kram
Fina du! vad skönt att du mår bättre. Blir nog perfekt med lite semester för er. Kram
Skönt att du mår bättre! Vet precis hur det känns, kämpar varje dag! Va rädd om dig! Kramar
Ta hand om dig! Du har en jättebra blogg.
Roligt – och tack Petra! – att du följer upp och berättar hur du mår. Jag tror många har ett stort behov av att höra om detta som drabbar oss många kvinnor – i många vitt skilda situationer men ändå ganska likvärdigt. För det pratas så himla mycket om lycka och att lyckas därute i (media)världen, och vi är många som säkert känner oss lite slokörade. För att vi mitt i livet kanske har det rätt bra, men ändå mår skit ibland. Eller råkar ut för jobbiga saker, som också är en del av livet. När vi tror att vi är helt ensamma så finns det en massa därute som upplever samma sak! Jag fick själv en rejäl sån där attack igår kväll – och visste då precis varför, vilket gav ännu mer ångest just då. Efter några veckor med total lågkolhydratkost har min kropp mått så himla bra! Igår åt jag en kanelbulle plus gudomligt god hemmagjord äppelpaj. Det blev katastrof i kroppen, hjärtat slog så det kändes som att det höll på att trilla ut … och jag inser att det är inte borde vara värt det. Nu äter jag antihormoner och har fått jobbiga symtom av det, men har visst hittat nyckeln till att må bättre – och jag tänker att det kanske finns en nyckel för alla att hitta fram till, oavsett om det är stressrelaterat, sockerbaserat, sömnrelaterat, whatever.
Kram till alla tjejer därute som kämpar på – och till dig Petra!
Grymt bar skrivet…det är ju precis så det känns…å jag älskar när människor delar sitt liv med andra..du känner samhörighet och du känner dig absolut inte ensam.
Kram
Det va fint skrivet av dig. Å ja, jag skäms än.. 🙁
Jag hoppas att du slipper fortsatta attacker och att balansen kommer tillbaka. Det handlar om att tänka om och lyssna inåt..mer än vad vi gör idag.
Kram
Fint! Man blir, i brist på bättre ord, nyfiken om vad som händer och gläds över att det känns bättre.
Skönt att du mår bättre!
Ta hand om dig själv och de dina. Viktigt att få tänka på sig själv, stressa ner och bara vara efter panikattacker och stressiga perioder.
Såg att ni åker utomlands snart. Det kan vara precis vad Ni behöver:) Kram och varma pigga på dig tankar från mig.
Susanne
Jag har också varit med om attacker av panikångest under en tid då det hände lite för mycket i livet. Låg och tänkte på allt som låg över mig när jag fick en rent fysisk bröstsmärta. Jag förstod att det var pga stress och press men känslan var att jag fått en hjärtinfarkt typ! Inte kul. Tycker det är verkligt fint och strongt av dig att dela med dig av detta ytterst privata. Tror vi skulle ha så mycket att vinna i våra relationer om vi alla var mer ärliga och brydde oss mindre om fasader. Stor varm kram till dig Petra och hoppas du piggar på dig!<3
Sköt om dig Petra. Du är inte ensam. <3
kram!<3
Hej fina Petra! Nu var det läääääääängesedan jag kommenterade här inne, men jag läser förstås din blogg varje dag! Jag har också haft panikångest-attacker, men det är säkert 15 år sedan. Då var jag c:a 35 år. Jag blev sjukskriven en månad och fick betablockerare. Sedan har jag faktiskt inte haft några större attacker. Dom gånger som hjärtat har börjat rusa av någon anledning, har jag spolat iskallt vatten på handlederna. Det brukar hjälpa mig konstigt nog. Hoppas av hela mitt hjärta att det ”går till sig” och blir bra, vilket jag tror att det blir. Det kanske är lite ”lugnare” just nu på din blogg, men jag lämnar dig inte.
Hei Petra! Det samme skjedde meg for 2 år siden. Langvarig psykisk stress ble til panikkangst og depresjon. Sov i 3 mnd. Slapp av og gå kosetur i høstværet:) Meditasjon hjalp meg også mye etterhvert. Klem
Vad himla skönt att höra att det går framåt Petra!! För visst har jag, som säkert många andra tänkt på dig, men alltså -Hur fräcka är människor egentligen? att skriva något så fult, grrrrr
Du har väl rätt att komma dig på benen i eget tempo utan att journalföra det här.
Riktigt god bättring vidare till dig & njut allt som ger dig mest om dagen till fullo.
Kram från mig
Ja, men nu har den stackars människan bett om ursäkt hundra gånger, kanske är bra med det nu!?
Härligt att du mår bättre!
Kramis
Sååå längesen jag kommenterade hos dig – men kikar in hos dog varje dag ♡ så skönt att höra att du mår bättre. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Varm kram från Skåne!
Godt at du har det bedre 🙂
Men är det konstigt att du ”går in i väggen” efter allt slit med renovering å allt samtidigt som du har en blogg att sköta.
Inte det minsta. Du är så värd att vila å skämma bort dej själv.
Å jag tycker inte alls du behöver gå till frissan, bara om du vill, för du är skitsnygg så där ju!
Kram
Stor stor varm kram till dig <3 Och oh yes. Har insett att det är just panikattacker jag oxå drabbats av då o då senaste åren (allra första när jag var gravid m mitt första barn).
Hua.
Klokt av dig att varva ner. När tillvaron går i spinn är det lätt att hela livet gör det. Back to basic, ta väl vara på dig och ha tålamod med dig själv raring. Kram Mia
http://happyvardag.se/2015/10/06/pafyllnadshelg/
Hoppas att du hittar ett sätt att hantera attackerna och allt annat, själv har jag provat en massa saker men har nu provat akupunktur och måste säga att det är så värt att prova.
Ett tips bara!;)
Stor kram!
Take care and all the best!
Hej. När man bloggar så öppet som du så får Mac också ta med i beräkningen att man får en hel del kommentarer som inte alltid är så snälla? Eller? Är så förundrad att vissa bloggare lämnar ut så mycket om sitt innersta, sin familj och sina barn. För det finns en baksida av allt det.
Och när det gäller shopping, så är det nog många med mig som använder det som tröst…säger inte att du gör det, men kan kanske uppfattas som så…
Bloggandet är för många en försörjning, dvs som ett jobb, och på jobbet blir man granskad, så varför inte här?
Hei. !
Har fulgt deg over en lang tid. Liker godt bloggen din godt. Hyggelig å titte innom 🙂
Nå er det en god stund siden sist og jeg har ikke fått med meg at du har hatt det vanskelig.
Føler med deg og ønsker deg god bedring!
Klem fra Bodil Alexandra <3