.
Två rädda i Marais
.
.
Hej vänner!
.
.
Alltså jag önskar ju så att jag hade en hel bunt med smarriga glossiga och mysiga Parisbilder att bjuda på denna fredag men tyvärr inte. Sista dagen i Paris blev inte alls som jag hade trott eller direkt hoppats på. Vaknade upp till ett mulet Paris med migrän bullrande i pannan. Iofs ingen katastrof med det men ja lite segt var det och ännu segare blev jag av en dos Zoniq Nasal. Blir ganska groggy av det där nässprayen men det hjälper bra mot huvuddunkandet. Sen så skulle vi äta vår frukost på Hotel Hoxton men kom för sent och stack iväg för att leta lunchrestaurang istället och hamnade faktiskt på EATALY då Bea ville ha pizza och Moje pasta. Väl där, när vi sitter och äter glass efter maten, så välter Mojes vagn som han sitter i bakåt och han slår bakhuvudet bang rakt ner i stengolvet. Alla skriker till på restaurangen (det ser väldigt dramatiskt ut) och personal och tom akutvårdare komme ilande inom ett par minuter (var de kom ifrån fattar jag inte) och det kläms och känns och lille stackars Moje är superskärrad. Då börjar mullret, alltså MULLER så att kaffekopparna nästan hoppar av bordet och säkert 30 militärflygplan och helikoptrar flyger aslågt över oss och precis alla fransmän tittar upp och ut från fönstererna och ser chockade ut och viftar med händerna och ser ut som att nu, nu kommer 3:e världskriget eller superterrorn. Ingen tjoar liksom eller ser glada ut längre. Då tappar jag det lite faktiskt. Alltså jag som är extremt flygrädd och ska flyga samma dag är redan på helspänn och så får jag hjärtat i halsen när Moje slår i sitt lilla huvud (det gick dock bra) och sen så skenar min fantasi helt och ångseten pockar på när dessa j-a militärplan spränger ljudvallen typ 1oo meter upp. Ja jag har ju min ångest som ligger där under ytan och nästan alltid är soft för att helt så plötsligt bara dyka upp. Moje är nu rädd och jag är rädd och Bea är livrädd och Henke ja han är ganska cool (han är iofs alltid cool) Dock så har han börjat kallsvettas efter lunchen och tror han ska bli magsjuk så vi är inget supergäng där och då utanför Gucci. Vi går tillbaka till p-garaget för att ta oss ut från city till Charles De Gaulle men då är dörren låst och p-kortet är så klart kvar i bilen… Stök och ståhej för att komma in men till slut gör vi det och då upptäcker jag att min dator blivit stulen och börjar nästan gråta.
..
Vi ska nu åka ut till flygplatsen men hamnar i typ stillastående bilköer i timmar och för att ta oss förbi köandet så kör vi igenom hemska slitna Parisförorter och jag ser människor och barn som bor i minimala tält under och bredvid motorvägen mitt mellan filerna. Alltså ni förstår på en liten sån smal betongremsa mellan 110-vägarna – där bor det 100-tals fattiga hemlösa i pyttetält som ser ut som små dammiga ägg. För de hemlösa får nämligen inte vara inne i Paris city längre. Vi kommer från det glassigaste och lyxigaste kvarteren plötsligt till detta. Ytterligheterna är så otroliga. Då börjar jag gråta.
.
.
.
Man kan bli irriterad och upprörd över så mycket och ingenting. Över spydiga kommentarer på Instagram där någon påstår att vi måste låna pengar och att H får bra ränta som bankchef så att vi nan äta gott ute för att vi har inte tillräckligt bra betalda jobb… Eller sura över en stulen dator som ju faktiskt går att ersätta. Ibland så är livet absolut inte en dans på rosor, inte ens för oss så kallade influencers som bjuder er på så mycket som baara är härligt och snyggt och inspirerande dag ut och dag in. Men vi har givetvis också våra pissiga dagar då det mesta går fel och då humöret inte alls är på topp. När humöret blir helt sänkt av diverse anledningar. Gäller dock att snabbt försöka hitta tillbaka till den där känslan av hur bra man faktiskt har det, känna den där tacksamheten. Att det faktiskt inte var terror i Frankrike igår (troligtvis någon övning inför Nationaldagen) och att man inte tvingas bo på den absolut värsta platsen man kan tänka sig.
Så tacksamhet känner jag idag! Och nu har jag en sprillans ny dator och har raderat den franska tjuvens och nu ska jag packa inför morgondagens resa till ön. Ska bli så obeskrivligt skönt att åka dit och till mamma och pappa<3
.
.
Njut nu fredagskvällen alla rara läsare<3
.
.
KRAM
.
.
.
Men vilken jobbig sista dag! Tack för att du delar med dig även av sånt som inte är så glossy. Fortsätt njut av sommaren!
KRAM!
Ja livet består verkligen av kontraster ibland och den härligaste känslan kan på en sekund vända till det motsatta. Hoppas ni får det underbart på Gotland. Tack för att du delar med dig 💜
❤️❤️❤️❤️
Hoppas Du snart mår bättre!Kram till Dig!
Men fy så trist! Skönt att allt gick bra med lilla huvudet i alla fall.
Välkomna hit till ön, vi har köpt fritidshus i Lärbro och är där nu.
🙂🤗
Damn, vilken dag! Kraaam på dig!
Tack för att du så ärligt visar även dessa tråkigheter som drabbade er. På resor är det inte alltid helt på topp och mycket tokigheter kan hända som man helst inte vill låtsas om. Det är lätt att inbilla sig att influensers är undantagna allt sånt men så år det ju förstås inte…
Jag tolkar det som att du hade en rejäl backup av din dator – heja heja med den nya nu!
Vet du, att när du skriver som nu, liksom från hjärtat och utan att nåt är tillrättalagt- då tycker jag du är som allra bäst!
Så godt at det gikk bra med Moje <3 God tur til Gotland, håper resten av sommeren blir fin for dere alle.
Kramar ❤️
Men fy alltså, vilken dag!
Styrkekram<3
Tack för att du delar med dig. Just så här är ju livet – upp och ner, härligt och hemskt. Ärligheten uppskattas och att allt inte är perfekt. Så ser mitt liv också ut. <3 <3 <3
Vilket fint skrivet inlägg, så genuint så att jag gick igenom samma känslor som du när jag läste. Så skönt att allt gick väl och du hittade ju bästa ”botmedlet” när sånt här händer – tacksamhet! Kram till dig!
Tråkigt att det skulle bli så sista dagen i Frankrike, men nu väntar Gotland för er. Härligt! Vi har två fastigheter i Hideviken och åker dit flera gånger om året. I sommar blir det dock inte av utan då blir det Cypern och Marbella istället. Men i september ska vi dit och helt säkert kommer vi att vara där nästa sommar! 😊
Hej Petra! Läste ditt inlägg i fm och blev helt chockad över de stackars hemlösa i Paris. Jag har inte tänkt på annat, vart är vi på väg😱
Det är migranter som bor så. Tidigare var det stora tältläger längs kajerna i 10 arr. Många unga som fått avslag i andra länder tar sig till Frankrike och hoppas på turen.
Men fy vilken tråkig avslutning på en sån fantastisk Frankrikesemester 🙁
Ha de nu riktigt mysigt på underbara Gotland. Kram, Catarina
Jag tror jag sade detta för tio år sedan också…. SNÄLLA PETRA BRY DIG INTE OM ELAKA SJUKA MÄNNISKOR. ❤️❤️❤️Tror jag läst din bliogg i minst tio år när börjadedu egentligen? Så otroligt fin och inspirerande blogg. Du och din fina familj bjuder på er själva och delar med er. Soliga kramar till dig & din familj💪🏻
Tack för att du skriver så transparant.. bra att du påminner oss om verkligheten för så många som lever outhärdligt.. Vad kan man göra för dem?
Vilket jobbigt avslut. Man blir helt matt bara av att läsa det, men vi har alla sådana dagar när allt går fel.
Det är som man säger i-landsproblem jämfört med flyktingar och andra hårt drabbade människor som lider svårt. Fast när man är mitt uppe i en dålig dag är det där fokuset finns. Man behöver zooma ut för att fatta hur jävla bra vi har det.
Skönt att ni har mer semester kvar och kan bli ompysslade hos mamma och pappa.
Kram
Så skönt att det gick bra med lille Mojje. Jag fick också mina tillhörigheter bestulna ur bilen i helgen när jag var på en strand utanför Köpenhamn, man blir ju så jäkla förbannad och ledsen över dessa idioter som tar sig friheten att stjäla andras saker och allt jobb det blir kring hela händelsen…Ha en härlig semester på Gotland!