Vad känner du ner du ser bilderna ovan!? Är på riktigt nyfiken! Alla har fixat med sig på något sätt för att förändra sitt utseende, mer eller mindre, och med hjälp. Människor som provocerar med sitt yttre till fasa, skratt, avund och hån. Får de verkligen se ut så här? Är någon mindre värd och stör dig mer? DET är frågan…
.
Jag utgår från att alla på bilderna själva har valt sitt utseende men även att alla så klart blivit påverkade av något som av ideal, grupptillhörighet, mode, omgivning, tid eller intresse osv. Varför visar jag dessa människor? Jo för det blir alltid debatt i kommentarsfältet när jag skriver om mitt utseende och fix och det är så intressant hur vissa tycker och frågan om dubbelmoral eller inte. Att det är finare eller bättre att hålla på med vissa detaljer i våra utseenden men andra inte ä okej. Är det inte bara så att det handlar om ens egna snäva ideér om vad som är rätt eller fel? Är det inte så att alla faktiskt kan få göra precis som de vill. Att man måste komma ihåg att människor har hållit på att mixtra med sina utseenden i alla tider. Jo nu låter jag himla sköön och tillåtande, jag skulle nog bli lite skraj om jag mötte den heltatuerade mannen med järntänder. Pga påverkan av samhället sen barndomen hur läskiga figurer brukar ser ut. Dock skulle jag aaaaldrig kommentera taskigt till honom på hans sociala kanaler eller säga något om hans utseende till honom (och hans ser ju så glad ut!:)
Som Karin skrev i kommentarerna: Förstår inte den här dubbelmoralen – Tatueringar är ok, men fillers är no no? Båda sakerna görs för att man vill göra sig fin. Men där tatueringar faktiskt är värre ingrepp i huden och dessutom bestående. Fillers är påfyllning av kroppseget material – som sen sakta försvinner ut huden (inte bestående).
.
Här har vi exempel på farlig påverkan, livshotande tvång, dödligt ohälsosam och otäckt på riktigt enligt mig. Exempel på inte okej mänskligt utseende av olika orsaker!
.
Jag tror att det kan vara så att just skönhetsingrepp är så provocerande (förutom aspekten att unga absolut kan bli påverkade negativt) just för att fler och fler kan, utan de mest ultimata genetiska förutsättningar, ändå kan se ”bättre ut” enligt rådande normer. Man kan stoppa åldrandet utvändigt några år. Att visst det kostar massa pengar och tid och möjlighet men det går. Har man råd och en önskan om en slätare hud eller mindre dubbelhaka så går det att fixa. Gula snea tänder kan bli vita raka. Hängiga ammade bröst kan bli runda fasta igen. Men alla har inte råd. Och alla kanske inte har okej hemifrån. Alla kan kanske inte heller stå för dessa ingrepp inför skeptiska vänner och hånleende bekanta. Man blir kanske pinsam i sitt gäng och sin arbetsplats. Man kanske har varit den som ropat högst att botox är fel – då är det kanske knepigt att plötsligt vilja ha det. Fast man egentligen kanske vill prova. Det kanske är d å man stör sig som allra mest på andras egna val och utseenden.
Håller ni med mig eller inte?:)
.
KRAM
.
.
.
Hejhej, jag håller helt med dig. Överhuvudtaget försöker jag leva med devisen att inte döma vare sig utseende eller sätt. Ibland får jag korrigera mina lite dömande tankar. Framförallt försöker jag uppfostra mina barn till att vara toleranta och icke dömande människor.
Tack för att du delar med dig, jag tycker att det är superintressant med dina ingrepp. Älskar alla dina recept också!
Kram Jennifer
Så bra inlägg! Tack för ett nytt perspektiv på saken!
Det finns stora ingrepp och små ingrepp. Ingrepp som görs medvetet för att provocera och ingrepp för att höja självkänslan, ingrepp som även är farliga sen finns det ingrepp som görs pga t ex en olycka. Min kompis råkade ut för en olycka för några år sedan och genomgår fortfarande operationer och andra ingrepp för att få ett någotsånär ansikte som håller ihop. Själv försöker jag intala mina tonåringar att ni duger som ni är. Skönhet kommer innefrån.
Jag tycker att var och en får bestämma själv. Inget är rätt eller fel. Själv har jag både fillers, botox och hårförlängning. För mig är det viktigt att göra mina behandlingar på säkra och bra salonger som kan sin sak. Jag har inte ändrat mitt utseende, utan vill bara se naturligt fräsch ut och inte trött och sliten, trots att jag närmar mig 50 år. Jag tycker att det är sorgligt att det ska finnas normer kring vad som är ok och inte och hoppas att detta kommer att försvinna mer och mer.
Jag tycker att det är sorgligt att det ska finnas normer som säger att man ser fräschare ut utan rynkor och lite slapp hud i ansiktet. Hoppas att det kommer att försvinna mer och mer så slipper folk göra skönhetsingrepp.
Ja det borde vara självklart att alla fick se ut som de vill utan att någon höjde ett ögonbryn. (Kanske inte så många som kan det nuförtiden förresten, höja sitt ögonbryn?)
En annan sida av myntet är att det utseende du strävar efter inte alls handlar om att Du VILL se ut så, utan att det är ett ideal du försöker leva upp till. Att du egentligen skulle må bäst av att njuta av dig själv, din kropp, maten, och allt annat härligt som livet ger.
Jag önskar att fler unga (och äldre) tjejer och killar förstod hur dåligt många av de människor de ser upp till mår. Hur högt priset för perfektion kan vara många gånger. Och då pratar jag inte pengar. Hur jävla dåligt man kan man må fast man är perfekt och smal och har alla de övriga attributen som hör till den lyckade bilden.
Att bakom smal och snygg ibland, oftare än man tror, ligger så mycket ångest, självhat, självsvält… Ständig jakt efter något hekto till, något som kan förbättras. Hur dagar och nätter kan kretsa kring mat och hur man ska göra för att inte äta eller för att bli lite snyggare. Hur ett hekto på fel håll på vågen kan innebära katastrof och självförakt.
Hur jämförelsen med de retuscherade bilderna på sociala medier alltid, alltid får en att känna sig fulare, finnigare, tjockare och mindre lyckad.
Men att se lyckad ut och vara lycklig har förvånansvärt lite med vartannat att göra.
Jag stöter på så många människor både privat och i jobbet som mår dåligt. Merparten av oss kvinnor och ett ökande antal män, har enligt min erfarenhetsbaserade uppfattning en negativ relation till mat och/eller sitt utseende.
Jag har själv varit där i perfektionsträsket och jag har aldrig mått så dåligt som när folk runt omkring mig såg mig som snyggast och mest lyckad.
Cecilia så jäkla bra och moget skrivet…Du borde vara bloggare
Men jag mår ju bra av att se fräsch ut? Jag har inte alltid trivts med mitt utseende men jag trivs verkligen och mår bra av tex en fin hud och lyster och glow. Ett piggt utseende. När ett trött slitet ansikte möter mig i spegeln så mår jag nog kanske lite sämre. Och får även höra ”vad du ser trött ut” osv. Att utgå från att vissa psykiskt mår sämre för att de vill vara fräschare (enligt allmänna normen) eller bevara ett ungdomligt utseende är väldigt fel. Jag njuter av livet och mat och det mesta jag har runt om mig:)
Mycket bra och insiktsfull kommentar Cecilia! Om idealet, normer, förväntningar, klass(!), kultur, strävan och det det där som vi människor har en mycket svår och oftast ingen relation till alls : förnöjsamhet.
SÅ otroligt bra skrivet om ett så mångfacetterat ämne Cecilia. Min väninna är sjuksköterska på Östermalm och bekräftar det du skriver… Samtidigt förstår jag att det blir fokus på utseende om man är influenser som Petra. Svårt det här.
Bästa kommentaren på väldigt länge, heja Cecilia. ❤️
Det ligger absolut något i det du säger, utan tvekan. MEN. Vi glömmer en viktig sak: det finns många som gör ingrepp trots att de har bra självkänsla. Att höra ingrepp behöver inte ha något med er att göra alls! Är det så fel att man vill se bra ut? Har fin hy med mycket glow? Kalla mig ytlig men för mig är utseende viktigt. Nej, allt behöver inte vara perfekt men vissa saker är viktiga för mig (och för Petra) och sådant som man prioriterar.
så bra skrivet Cecilia
Mitt i prick! Jättebra kommentar Cecilia!
Cecilia – så spot-on! 🙂
Det är väl det vi alla säger hela tiden, man måste få se ut som man vill men varför är det bara ok att göra det om det är naturligt? Varför ska den skara som väljer att fixa sig, ta genvägar, exkluderas från det? Borde inte alla duga oavsett vad!?! Och apropå det, det är vi kvinnor som hojtar högst om att va dig själv, åldras naturligt och våga gå osminkad men det är också vi kvinnor som är varandras största fiende. Inte accepteras jag utseendemässigt med mina extra kilon, osminkade ansikte när jag inte orkar sminka mig, instället får jag stå ut med granskande blickar uppifrån och ner, kommentarer och skratt när de inte tror att en hör eller ser. Är det konstigt att det då finns dem som faktiskt tar till mer drastiska metoder? Min självkänsla är det då inget fel med men även den bästa kan bli knäckt för stunden av blickar och kommentarer, känslan av att inte duga. Nu menar jag inte att man behöver ha dålig självkänsla för att man fixar sig, det kan vara små saker i sitt yttre man önskar korrigera mer permanent än vad lite smink och krämer kan åstadkomma, varför ska det vara fel? Men alla tar vi till olika knep för att trivas men också för att bli accepterade, accepterade av vårt egna kön för med handen på hjärtat så duger vi tyvärr inte som vi är skapta.
Jag tycker verkligen att detta är upp till var och en. Är själv 45 och har en liten (väl dold) tatuering som jag tycker mycket om. Jag har tänkt tanken att kanske förbättra något men det problem som jag ser är att man kan SE att man gjort en förbättring. Blanka släta 50 – åringar med puffig överläpp gör att jag inte vill. Jag har aldrig ens haft lösnaglar, på grund av att man SER att det inte är äkta. Jag vill vara ”äkta”. Sedan har jag två döttrar och jag vill inte förmedla att man måste bättra på sitt yttre. Jag fokuserar på sömn, bra kost, träning och umgänge med dem som ger mig energi. Kanske lätt för mig att säga då de flesta tror att jag är mycket yngre än vad jag är.
…och så finns det en annan vinkel på detta: har man pengar kan man göra sig vackrare/yngre/fräschare. D.v.s. det här är även en klassfråga.
Nja det vet jag inte om jag kan hålla med om. Jag ser många som inte har det jättebra ställt men som ändå gör flertalet ingrepp, handlar nog många gånger om prioriteringar. Men det är vad jag tror.
Och allt går ju att få på avbetalning idag….
Jag har svårt för den typen av utseendefixering..att rädslan gör att åldras är så stor.
Du är så vacker som en dag och ändå hittade Jenny ganska många ingrepp som hon kunde göra om du önskade. Det gjorde mig sorgsen, för du är så himla vacker. Varför, tänker jag.
Hur skulle du känna om din dotter kommer hem och säger, -mamma jag vill göra ett buttlift och lägga lite fillers i läpparna. Tror du att du är neutral och säger -javisst utan att blinka?
Du undrar vad jag känner när jag ser bilderna ovan. Faktiskt mest en trött sorg över att vi människor inte bara kan vara nöjda med den vi är. De som opererar sönder sig i jakten på evig ungdom är bland det gräsligaste jag vet. Det är så synd att gammal och rynkig = något dåligt. Jag kan bli lite irriterad när folk påpekar att jag ser så ung ut för min ålder (50). varför ska jag ta det som en komplimang? Varför kan det inte vara fint att se gammal ut. Gammal = erfaren och kanske lite klokare. Hatar denna jakt på den eviga ungdomen som råder.
Men jag är nog en konservativ gammal toka. Jag tycker ju inte ens om tatueringar liksom. 😉
Agree 🥰
Påfågelsyndromet har jag hört att det heter, viljan att inte vara som alla andra att känna sig och uttrycka sig unikt.
Jag tänker ju att alla får göra själva som dom vill med sin egen kropp.
Sen att folk reagerar är ju något man får ta, för man gör ju inte något sånt utan att vilja ha en reaktion.
Alltså jag förstår inte hur det här ämnet kan väcka så mycket känslor. Jag gjorde mitt första skönhetsingrepp (plastikkirurgi) 1995 och då gick det inte ens att prata med de närmaste vännerna om ingreppet utan det skulle göras i smyg. 25 år senare är det mer acceptabelt att göra en bröstförstoring eller en bukplastik än att erkänna att man provat fillers/botox. Jag tycker det är jättemärkligt att det fortfarande är tabu med skönhetsingrepp. Alltså, när man närmar sig 50 (som t ex jag och Petra) finns det vissa saker som inte rätt kost och rätt mängd träning kan hjälpa till med OM man vill ha hjälp med dem vill säga. Och lite fillers eller botox kan göra hur stor skillnad som helst! Det där med superblanka pannor och plutande läppar är inte något som jag heller önskar, men de som ser ut på det viset har önskat just det resultatet. Sen finns det faktiskt vissa injektionssköterskor/injektionsbehandlare som totalvägrar att lägga fillers på det viset, precis som att det finns vissa plastikkirurger som vägrar att lägga in alldeles för stora bröstimplantat på en späd 45-kilos patient. Det är dyrt, men jag tror precis som Pethra att det handlar om hur man prioriterar. Jag tror också som Petra skriver i sitt inlägg att det här med att man stör sig så förfärligt mycket beror på något annat …
Chaque personne fait ce dont elle a envie.Il n’est pas nécessaire d’avoir l’approbation des autres.Il y a aussi de la jalousie ,ceux qui voudraient le faire et pour de multiples raisons ne le font pas.L’essentiel est de se sentir bien.
Det är verkligen upp till alla att göra precis hur man vill och hur man vill se ut. Jag älskar allt med skönhet. Jag har övervägt implantat tex men Det läskiga är att det är en så stor pengaindustri och forskningen kring påverkan av dessa ämnen som sprutas in, opereras in ( bröstimplantat mm) styrs av pengar. Företag utreds och försvarar varandra att det inte påverkar kroppen. Kolla in Monika Björn sparade stories på instagram om hennes resa om att ta ut sina bröstimplantat. Hur hennes mående och kropp svarat på detta. Många kvinnor har vaga eller starka symptom som är svårt att bevisa om det beror på implantat eller ej, men en ibland läskig bekräftelse hur pengastyrt allt är….finns en facebookgrupp som är startad av kvinnor med implantat.
Ibland undrar jag varför all cancer utvecklas…stor del beror på livstil, kost mm. Men jag tror även kemiska ämnen ( främmande ämnen inuti kroppen) har en stor del också…
Och börjar man granska rapporterna hur forskning gått till blir man mörkrädd. Men som sagt kolla in Monika Björns instagram/instastory.
Fina Petra, du ställer frågan om vad vi/jag känner och är transparant med din egen åsikt. Instinktivt känner jag en viss sorg. Jag blir däremot inte alls så provocerad som en del personer blir av dessa olika excentriska yttringar. För mig är det viktigt med tolerans och jag vill verkligen inte döma en person för hur hen på olika sätt jobbar med sitt utseende – vi är alla präglade av den tid vi lever i och det sammanhang vi befinner oss i o c h inte minst den person vi är. Jag har själv gjort ingrepp i mitt utseende för drygt 20 år sedan – som jag tyckte var en god ide då. Idag vid 50-års-strecket skulle jag aldrig göra det. Jag tycker inte jag behöver, är mycket tryggare med hur jag ser ut och vem jag är. Jag trivs med den ålder jag är i och tycker inte jag behöver se yngre ut än jag gör. (Därmed inte sagt att jag låter allt förfalla utan normal skötsel 😉 Har arbetat med att hjälpa och handleda människor i olika situationer och tycker mig blivit lite av en människokännare. Det har därigenom för mig blivit tydligt att ofta (inte alltid) handlar det om något som skaver hos personer där det blir extra viktigt med det yttre. Det som numera är mycket viktigt för mig, är att kämpa för alla kvinnors rätt att framför allt g ö r a vad vi vill med våra liv, men också se ut som vi önskar. Det innebär naturligtvis också en respekt för de som inte vill använda sin tid på att ständigt jaga ålderstecken och yttre skavanker. Jag är helt övertygad om att vi (ffa kvinnor) behöver bli mer toleranta mot varandra men också mer normkritisk mot det sammanhang vi lever i. Livet är kort det gäller att prioritera det som är viktigt.
Jag blir fundersam till sättet att skriva att alla kan ”se bättre ut” med lite kirurgi eller fillers. Bättre i VEMS ögon? Oftast märks det att man gjort ”förbättringar” och det ser sällan bättre ut…. kanske stramare, bulligare och mjukare men det märks att något är lite ”off”…. lite annorlunda.
Alla vill vi väl se fräscha och friska ut och jag tycker att Petra ser jättefin ut, men som en 48-åring som gjort flera ingrepp och det är helt okej. Jag tror att hon varit minst lika fin utan några. Och let’s face it … alla är vi snygga på Instagram (och blogg om vi har det).
Precis. Jag läste någonstans att medelålders personer som gör skönhetsingrepp ser inte ut som unga personer utan de ser ut just som medelålders personer som gjort skönhetsingrepp… Tycker man håller sig snyggare genom träning, sömn och framförallt en vital insida, men jag går inte alls i taket om andra väljer andra vägar.
Jag håller med dig om att alla får göra som de vill, och ingen förtjänar att bli påhoppad med elaka kommentarer för att man gjort skönhetsingrepp. Samtidigt tycker jag att det är sorgligt att det är så populärt, att så många är missnöjda med hur de ser ut. Du skriver att du tror det ligger något mer bakom bittra kommentarer om skönhetsingrepp, såsom att man vill men inte törs, eller inte har råd. Det tror jag inte alls det handlar om. Jag tror snarare att det väcker en irritation hos andra att man inte törs stå för sig själv, sin ålder och sitt utseende. Plus att det sänder ut budskapet att det inte är ok att se trött ut eller ha lite glåmig hy, dvs att det naturliga är fult. En annan aspekt är att det faktiskt syns väldigt tydligt om man gjort injektioner, det ser inte äkta ut med 50-åringar med slät panna, putig mun och äppelkinder. Att väldigt unga tjejer gör ingrepp tycker jag är extra sorgligt, och hur ska vi intala dem att de duger som de är om vi inte kan leva som vi lär…
Fast vill man se trött ut och ha glåmig ut? På riktigt? Till viss del kommer skönheten inifrån men jag personligen mår mycket bättre när jag ser pigg och fräsch ut och har lite glow i huden. Skulle jag se trött ut och har trist hud, skulle det påverka mig och hur jag känner mig och mår.
Personligen har jag inte gjort några ingrepp men lagt däremot ner jättemycket pengar på bra produkter som gjort susen för min hud. Ytligt eller ej men jag mår mycket bättre nu när jag tittar i spegeln.
Varför ställs ytterligheterna mot varandra. Varför är man antingen trött tråkig och glåmig eller pigg och fräsch(fixad)?
Jag är 45 år mitt i den perioden på livet då saker händer med huden och kroppen. Men jag har dagar jag känner mig frikkin Queen B och dagar jag är ett sunktroll men det är ju så för alla. Oavsett vad jag gjort kliniskt med mitt ansikte eller kropp.
Jag kan inte förstå argumentet att jag gör detta ingrepp för att se pigg och fräsch ut när verkligheten är att ingen ser pigg och fräsch ut hela tiden.
Håller fullständigt med den som kommenterade tidigare att som ”medelålders” så ser man ut som ju medelålders som gjort skönhetsingrepp.
Jag är 50+ kvinna, min tanke i livet är att vara en god människa med allt vad det innebär. Det utesluter inte att jag tycker om att sköta om mig, för mig är det att äta så min kropp mår bra och att röra på mig, dessutom botox för att jag känner mig fin då. Alla kvinnors förhoppningsvis egna val, olikheter är vackert heja oss💓
Om man ställer sig frågan, mår jag bra av att göra det här (vad det än är för grej man funderar över att göra), och svaret är ja, så kör bara! Oavsett om det gäller en tatuering som man önskar sig eller få en boost av att sätta en filler i någon irriterande rynka, eller bara något annat självuttryck vad det än vara månde. Givetvis under förutsättning att det inte skadar dig själv eller andra på något vis, t.ex. genom att göra grejer för sig själv med resurser som inte finns (SMS-lån och liknande). Annars så! Visst är det kul att se hur vi alla är olika och uttrycker oss så också? Själv skulle jag gärna fixa ett och annat hängande ögonlock såsmåningom, för irriterande när det liksom hänger en halv rullgardin i ”fönstret” hela dagen när man närmar sig ett halvsekel… 😄 Allt gott!
Hej Petra, Du skrev i ett tidigare sammanhang om att du led och kände ilska över att din mor under din barndom ofta tjatade om vikten av att vara smal. Funderar du aldrig över risken för att dina egna döttrar kanske upplever något liknande när det gäller dina skönhetsingrepp och behandlingar, alltså att man inte duger som man är? Skulle vara intressant att höra hur du tänker kring detta.
Att ha sådant ständigt tänk på mat att det hindrar dig från att bara njuta av den och ger dig dåligt samvete när du väl gör det är så tråkigt. Att varje dag år ut och år in ödsla sin tid över att fundera över mat och vikt, när man är helt normalviktig. Ett par kg hit och dit. Att göra en fuktbehandling några gånger om året är inget tidskrävande eller något som påverkar vardagen. Det är ingen stor grej utan ungefär som att gå och göra en hudbehandling eller besöka frissan. Vill mina döttrar också göra det när de är i min ålder – varsågoda.
Vet inte vad man ska säga egentligen… Helt fascinerad över att det konstant, med lite olika argument, hela tiden lyfts fram att ”bryr man sig om hur man ser ut – då mår man ”egentligen dåligt inombords”. Menar ni då att alla som inte bryr sig om sitt yttre alltid är superlyckliga och starka personer?
Det andra argumentet som återkommer i denna typ av diskussioner är att: ”Vi som är emot att påverka vårt yttre – vi tycker det är djupt tragiskt att andra bryr sig… Men vi tycker också att det är nedvärderande då det sänder signaler att vi inte duger som vi är…”
Har inte en enda gång hört från ngn som gör tex fillers att dessa pratat illa om vad andra gör med sitt utseende. Men de som inte ”bryr sig” – de bryr sig desto mer om andras utseenden?!? Varför??
Karin: bra skrivet! Har ju svårt att tro att alla lite extra fräscha 40-50 plussare som underhåller huden lite extra skulle må dåligt. Jag tror att det är personer som kanske alltid haft ett fördelaktigt yttre, och är vana vid att se fräscha ut, helt enkelt bara vill fortsätta göra det.
Man får göra som man vill men det vackraste jag vet är sprudlande roliga glada rynkiga damer, som min mamma, hon har aldrig färgat håret eller gått på en ansiktsbehandling i hela sitt liv. Tvättar sig med bittvål och vatten för hon skulle aldrig köpa nånting som är utspätt på flaska haha.
Så jäkla skönt ändå, och skitsnygg är hon också.
Jag föredrar naturligt men har massor med vänner som regelbundet gör ingrepp och olika behandlingar. Skitsnygga allihopa fast jag tycker nog inte att superslät hud med plumpade läppar är vackrare än hur de såg ut innan men mår de bra så är det ju lovely 🙂
Dock ska jag säga att jag vet inte om jag kanske ändrar åsikt nån dag och väljer att själv göra något, min pappas gener har givit mig slät hud och jag får ff ofta visa leg på systemet (alltid när jag är osminkad av nån anledning) trots att jag blir 39 i år. Har dock fått lite rynkiga/hängande ögonlock som stör mig lite men att göra ingrepp för det känns långt borta men ska inte säga aldrig ändå.
Som någon skrev här ovan så håller jag med om att kosmetiska ingrepp är en klassfråga, åtminstone om man ska ”ligga på topp” och underhålla för tusentals kronor i månaden. Det är många som skuldsätter sig för detta.
Inte minst ungdomar som får dyra vanor iom fransar, naglar, extensions osv.. Väldigt oroande och jag tycker det är jobbigt att mina barn ska växa upp i dessa ideal.
Bra inlägg ändå och jag gillar ju dig mucho Petra 🙂
Man kan tycka olika utan att vara elak, för det hoppas jag inte att jag uppfattas som.
Kram på er alla ladies och natti.
Catta: i sammanhanget är du fortfarande väldigt ung. När jag var 39 hade inte jag heller en tanke på Profhilo eller något annat. Om du dessutom har bra gener för slät hud så är det ju lätt att resonera som du gör. Undrar bara hur du känner om 20 år? Jag är 55 år och har gjort lite skinboosters, dermapen och n Profhilo. Det enda det gör är att underhålla huden lite, lite mer fukt och spänst. Ingen skulle kunna tro att jag gjort något.
Men vaddå? Catta är 39, jag är 47. Vi känner olika. Jag tror mer på att acceptera åldrandet..vissa har bra gener, andra inte. Varför vill man se ut som 30 hela livet? Hu hemska tanke…
Älskar rynkor och ett ansikte med liv i. Inte ett dött stelt och stramt ansikte..
Åsa, jag har både botox och fillers i ansiktet. Jag har varken ett stelt eller stramt ansikte, inte heller dött. Däremot ser jag faktiskt mycket mer levande ut än mina jämgamla väninnor som aldrig skulle kunna tänka sig en sådan här typ av skönhetsbehandling. Jag är 48 år och ser inte ut som 30, men jag ser ut som en jävligt fräsch (If I may say so myself) snart-50-åring och för mig är det värt varenda krona. Jag försöker inte bevara någon evig ungdom, men ”hu” för att se trött ut när man känner sig pigg.
En tanke som jag brukar tänka är att, om jag var helt själv på jorden vad skulle jag tycka om mitt utseende då? Svaret blir alltid att jag skulle vara nöjd, men jag är inte alltid nöjd just nu. Människor får göra vad de vill enligt mig, men sen så måste man ju förstå att missnöjet oftast beror på samhället. Enda gången jag faktiskt inte har svarat nöjd på frågan ovan är när jag var mycket överviktig och svag efter en graviditet, jag bara drömde om att kunna röra mig precis som jag ville.
Säg att alla andra i världen är blinda skulle den där rynkan i pannan verkligen vara ett lika sort problem?
Men med det sagt så har jag svårt för förändringar och det gäller ju även mitt utseende, man är ju van med att se ut på ett sätt och det är väl inte så konstigt att man vill fortsätta med det?
Ni ser, jag är väldigt tudelad i den här frågan.
Jag väljer att inte göra några ingrepp eftersom jag ser mode i allt. Just nu är det ”glow”, puff, breda ögonbryn, stora läppar osv. Vem vet hur modet är om 10 år? Tänk alla som ångrar att de noppade bort sina ögonbryn på 90-talet för att det var mode då med tunna. Eller de som solade massa solarium på 80-talet och är oroliga för cancer nu. Hur ser botox, fillers och andra ingrepp ut om ett par år? Tänk om man ”förstör” sig i det långa loppet? Ser på samma sätt på tatueringar, det går mode i det också även om man själv tycker att man väljer tidlösa motiv. Sen har jag full förståelse för att man vill vara sitt snyggaste och fräschaste jag, oavsett ålder. Jag håller mig dock till krämer, smink och frisk luft.
Ja herregud vad jag noppade sönder mina ögonbryn på 90-talet, tog t.o.m hårborttagningskräm och tog bort rubbet och målade dit ett streck istället hahaha. Fy så hemskt men som tur är växte det mesta ut igen och det är jag glad för. Har mörka fylliga naturligt och trivs med det nu.
Jag är född 81 och de flesta som gjorde bröstimplantat (systrarna Graaf-syndromet) när jag var kring 20 år har fått problem, de flesta har fått ta ut dem och har men för livet.
Måste vara otroligt ovärt att förstöra sig så utefter en trend att ha synligt fixade lökar. Sen tycker jag att rekonstruktion efter sjukdom och korrigeringar är fantastisk och egentligen plastikoperation i det stora hela är fantastiskt att det finns. Att det finns möjlighet att känns sig ”hel igen” och att man inte behöver finna sig i att leva utan bröst osv.
På en skönhetsklinik där några av min vänner jobbar gör man mycket reducering av läppar nu, på dem som blivit fartblinda, vilket är något vi kommer se mer av när stora läpp-trenden är förbi.
Jag är tudelad som så många andra och tycker också det är intressant att diskutera 🙂
Ja, viktigt med diskussion där tankar verkligen delas och lyssnas på och där respektenförvarandta är central. Vi är ju inga djur som måste skälla på varandra för att visa dominans…
Det har har inget med dig att göra men det jag tror människor generellt stör sig på är att många som gör skönhetsingrepp eller tatueringar med för den delen tenderar att göra mer och mer, till det inte blir vackert längre. Vad som är naturligt för någon är kanske inte det för en annan men den mänskliga hjärnan är konstruerad så, att vi inte blir nöjda. Vi vill förbättra, förändra ta oss vidare, det är en överlevnadsmekanism i grunden. Det vi lägger mycket tid på och investerar i är också sådant vi återvänder till och det är också biilogiskt betingat i hjärnan. Tyvärr innebär det också på många helt meningslösa saker som att ungar samlar dagar på Snap, de får ingenting för det men eftersom de har lagt ner så mycket tid och kraft på det så blir det viktigt, något som skaparna av sociala medier vet om när de konstruerar appar. Att inte tro att vi människor och särskilt unga kvinnor påverkas av allt som konsumeras i ideal, mode och skönhet vore naivt att tro. Så att alla har sin egen smak det tror jag inte riktigt på. /Ha en fin da
Så himla bra skrivet😍 tänk om alla la sin energi på sig själva i stället för att förfasa sig över vad andra gör….
Så mycket bättre vi alla skulle må då…
Kram och ha en fin dag!
Kanske vi borde sluta läsa bloggar ? Många kanske mår bättre av att slippa läsa om dessa ideal? Ägna mer tid åt oss själva! Vore nog klokast
Hej
För ett tag sedan satt det en vacker ung kvinna på mitt kontor, så tittade hon länge på mig och efter ett tag sa hon… ”När jag blir gammal ska jag bli som Du”.
”Vad menar Du”, svarade jag aningen förnärmat, för vem vill bli kallad gammal då jag i själ och hjärta endast är 23 och alltid kommer vara oavsett faktiskt ålder.
”Jag ska också bli rynkig och ha attityd” svarade den släta, unga kvinnan och det tog jag som den finaste komplimang jag någonsin fått.
”När jag blir gammal, ska jag bli som Du, rynkig och ha attityd”. Det lever jag på länge.
Må gott oavsett ålder, fillers eller inte och antal rynkor. 🙂 Tänk på att det Du gör med Din kropp ska Du göra för Din skull och inte för någon annan.
Ännu en gång, tack för en fin blogg och för att Du delar med Dig av Ditt liv.
Fan va cool kommentar ❤❤exakt så!
Jeg synes du er tøff som står for det du gjør! Du er vakker dame😊.
Jeg syntes det var spennende og interessant å lære litt mer. Helt åpen for å fikse litt på mitt eget utseende – føler meg freshere etter litt botox etc…
Alla får göra som de vill och mår bra av. Jag tycker det är intressant med skönhets inlägg, så tack för att du delar med dig
Helt ärligt! De flesta vill vara sitt bästa jag. Men av olika anledningar kan inte alla och då är det lätt att bli missunnsam mot de som prioriterar att ta hand om sig, vad det nu är må vara, botox, tatueringar, hårförlängning, nagellack eller piercing.
Tänk om alla bara fick göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan. Vilken fin idé…
Missunnsamhet? Det handlar väl snarare om skönhetsideal o hur media matar oss med hur vi ska se ut för att passa in i samhällets normer, o inte minst hur vi kvinnor ”trissar” varandra. Det är väl snarare det som gör ämnet så laddat, skulle jag säga…
Låta folk se ut som de vill utan att döma eller håna? Absolut! Självklart! MEN det jag tycker är intressant i frågan är vilka strukturer och krafter i samhället som faktiskt påverkar oss. Vad det är som gör att kvinnor (som jag misstänker är överrepresenterade när det kommer till skönhetsingrepp) känner att sitt värde och sin självkänsla sitter i utseendet. Well played patriarkatet, well played…eller?