.
Ni vet, många har ju så kallade Lassiehistorier om att man träffat någon som de flesta andra känner till. Och det har ju jag också och jag gissar att de flesta av er, som iaf är 40 plus, minns Lasse Lindroth och honom mötte då jag. Det var mitten av 90-talet och jag jobbade i Sälen som croupier och han var firad stand-upstjärna och uppträdde på Högfjällshotellet som också var min arbetsplats. Det var så vi träffades. Jag hade sambo och hund där i fjällen och var väldigt upptagen och det var väl han också kanske. Ganska oklart, Lasse hade en del flickvänner enligt pressen men han förnekade ju det (Har för mig att Anna Järphammar var uppe på hotellet och letade efter honom och mina vänner, som kände Lena Arrelöv, hävdade bestämt att de två också datade:) Hur som helst så blev vi, han och jag, ganska golvade av varandra och hans energi och charm var rätt överväldigande minns jag. Hans bästis, som också hette Lasse, gjorde då lumpen med min lillebror och jag kommer ihåg att han ringde och sa ”Vet du syrran! Lasse berättade att han åter igen ska åka upp med Lasse Lindroth till Sälen för han är helt kär i en tjej där som heter Petra och som jobbar på Högis och jag tänkte det måste ju vara min syster?” Wow. Lasse Lindroth, eller Ali Hussein, var ju det coolaste som fanns i Sverige år 1997. Jo vi sågs en del vi två under något år, var på restauranger och fikade i smyg och jag var hos honom och vi åkte runt i hans blåa jeep och han ville att vi skulle åka till Italien och fly från press och (flick)pojkvänner. Han var väldigt intensiv och känslosam och impulsiv och skrev vackra brev med tårar på pappret och rökte konstant. Nej det var aldrig något seriöst men han var jättesnäll och ville verkligen bli omtyckt. När jag sen något år senare läste hur han träffat sin fru, friat, gift sig och att de blivit gravida i en rasande snabb takt så tänkte jag att det verkligen var så han och att han måste varit överlycklig. Sen gick ju Lasse tyvärr tragiskt bort i en bilolycka en kort tid efter det, bara 26 år gammal. Varför skriver jag nu detta här? Jo för att den där tiden finns ju någonstans inom mig och just nu har SVT släppt en fin dokumentär Allt för ett skratt om Lasse. Jag vill liksom uppmärksamma honom lite, för han ville verkligen bli uppmärksammad, och lämna mitt lilla minne av honom. Dokumentären finns här.
.
.
KRAM
.
.
.
Vilken fin text! Gillar dina lite mer personliga texter, mer sånt 🙂
Så intressant…. not
En sån ointressant kommentar Karolina.
Så jävla elakt, hur kan du.
Mycket respektlöst. Det går bra att tänka vad man vill men man får lov att filtrera innan det kommer ut. Detta gäller även bakom skärmen.
Men det här var nästan lite läskigt! Pratade om just honom i fredags med min kollega och vi pratade om hur jäkla rolig han var och vilken förlust det var för hela Sverige att han så tragiskt gick bort. Vem älskade inte Sjukan liksom, när han kom med bullfi(c)ka (som lät som bullfi**a) hahaha. Dog för hans humor.
Härligt inlägg och vilka fina minnen att ha.
Kram
För bara några dagar sedan var jag i Sälen och berättade Lasse storyn för min dotter. Jag berättade att han gifte sig i fjällkyrkan i Sälen och att han sen dog i trafikolycka och om jag inte minns fel så var det år 99? Vi var iaf där uppe strax efter bröllopet och gick in i fjällkyrkan då .jag kan ha fel med årtalet men jag minns det så väl…..
Lasses bok ’Tequila till frukost’ var en given bibel som vandrade runt i min vänkrets i mitten på 90- talet och som satte djupa spår i oss alla, precis som Lasses plötsliga bortgång!
Hej! Vilket fint ungdomsminne du delar med dig av. Jag bodde utomlands under denna period och vet faktiskt inte vem det är egentligen men nu ska jag se dokumentären, den måste ha väckt många känslor i dig.
Jag gillar när du överraskar! Så kul att läsa ett totalt annorlunda inlägg, och dessutom härligt formulerat tycker jag
Härlig romans! Men vet hans fru om att han var otrogen med dig? Annars inte så nice sätt att få veta det här?
Så var det ju inte om du läser lite noggrannare.
Nu får du läsa inlägget igen.
Kanske till och med ta bort din osmakliga kommentar.
Fint skrivet om en kär vän.
Fint!
Jag kollade på dokumentären i helgen och slogs av att det är så sorgligt; Skämten funkar ju idag med. Att vi inte har kommit längre:(
Hej! Här kommer också lite personligt 😍 jag är själv adopterad från Iran och kom hit 1977 – bland de sista åren man kunde adoptera från Iran pga kriget. Vi är ett hundratal som blev adopterad under 70-talet. Jag hade tänkt skriva till Lasses familj för jag har en bild av en pojke i mitt album som jag trott ev varit honom men när vi såg dokumentären häromdagen så fick jag de svaren där, han kom hit tidigare än mig ( jag var nämligen 3 år och han bara 5 mån, fastän det skiljer bara ett år mellan oss) Han betydde jättemycket för mig under den tidenjust för att han drev så mycket om stereotyperna vilket precis kommer fram i dok. Att det kanske gjorde det lite mindre laddat – kände också igen mig i hans personlighetstyp, spontan, full av liv och om jag ska vara helt ärlig hade jag inte tvekat att stå bredvid honom och kört Stand up comedy tillsammans 😍😂
Vad fint du skriver. Tänk hur livet kan bli. Från en dag till en annan. Så tragiskt. Kram.