EN HYSTEROSKOPI

.

Idag mår jag bättre vänner!

Så skönt. Jag har haft molande ont i magen som kommit och gått i ett par månader och den har varit svullen och det har känts liksom tungt nedåt, ungefär som i slutet av graviditeterna (var rädd att det tom var framfall) Gick ju sen till gynekologen i augusti. Usch när man ligger där och håller andan medan de letar runt i livmodern och man märker hur något hittas och fotas, det är så obehagligt. För mycket riktigt så fanns det ju en orsak till mina problem och jag fick se på skärmen att denna sk förändring fyllde nästan hela livmodern. Blev då bokad för hysteroskopi och fick svara på om jag ville ha narkos eller sedering (halvsövd) under denna. Valde det senare för att slippa bli sövd, denna ”klump” som jag fick se sen var troligtvis en sk polyp som skulle opereras bort och sen analyseras ( det var alltså inte ett myom eller en cysta som jag också trodde det ev kunde vara då jag har opererats för tidigare) Jag har haft ont och blött i två månader (blöder fortfarande) och fått ta såna tabletter som ska minska det.

.

.

Hur som helst, i förrgår var det dags för operation och den skedde utan vare sig narkos eller sedering för det fanns inte resurser för det där och då. Men det gick bra, ”saken” togs bort (ajaj) och all personal i rummet var jättefina under tiden. Nu ska jag bara vänta på att det onda ger sig och på svar men inte grubbla för mycket på det.

 

Tänker att det är bra att jag skriver om sånt här också, vi är ju alla kvinnor här inne och det är så mycket för oss alla med att vara av det könet och med allt där nere hela hela tiden hela livet. Det är ständigt olika symptom, besvär och åkommor. Graviditeter och klimakterier. Prover, undersökningar, oro och behandlingar (Och tack söta fina ni för omtanken.<3)

.

Hoppas ni har en fin fredag vänner? Här blir det en superlugn sådan med god mat och mys med familjen hemma. Det är riktigt sommarväder ute med sol och 20 grader varmt så kanske vi sitter ute och äter tom:)

.

KRAM

.

.

40 kommentarer till “EN HYSTEROSKOPI

  1. Krya på dig! och så hoppas vi att testerna visar att det ”bara” var en Polyp.
    Jag har det själv med jämna mellanrum men som tur är har de inte varit så stora så de har kunnat ta dem direkt under undersökningen. Men det är som du säger det gör ont och man blöder, så innan man kommer dit har man ju ett himla besvär

  2. Krya på dig och jag önskar att du får en snabb återhämtning. Förstår om du är orolig men lättad över att själva ingreppet i sig är gjort.
    Njut av det som får dig att må bra i denna stund.
    Tack för alla fina bilder du alltid delar med dig av. Du är en sån inspiratör till att få mig och andra att göra fint hemma och ta hand om familjen.

  3. Måste ha gjort jätteont? Jag har opererat bort en större cysta och ena äggstocken med titthålsoperation, de gjorde 3 hål och jag var absolut sövd! Sedan skrapning av förtjockad livmoderslemhinna och avlägsnande av myom också sövd. Hoppas du mår okej, och att du snart får lugnande besked!

  4. Men vad skönt att du mår bättre och verkar återhämta dig💕Ja det kan vara mycket trassel ”down there” för oss kvinnor. Men inget man pratar om vid fikabordet på jobbet. Fint att du delar med dig💕
    Stor kram

  5. Tack för att du delar med dig och ta hand om dig❤️Själv fick jag igår veta att jag har en polyp som skall opereras bort under narkos.

  6. Så fint och framförallt viktigt att du delar med dig, det kommer göra att fler vågar söka för besvär som man kanske undviker för att det handlar om det mest privata man har ❤️

  7. Krya på dig Petra!
    Jag hade också problem med rikliga långvariga blödningar. De skrapade min livmoderslemhinna i februari. Jag fick piller för att slippa blöda helt. Eftersom jag var i mitt livs trauma. Orkade inte blöda mer. Jag sökte nämligen samtidigt för vad jag trodde var hormonell migrän. Jag kopplade allt till klimakteriet.
    Men det visade sig vara över 50 metastaser i min hjärna. I en månads tid gjordes mängder av undersökningar för att hitta grundtumören. Det var lungcancer. Obotlig och aggressiv. Ej opererbar. Spridd via lymfsystemet till hjärnan. Stadie fyra av fyra. De gav mig två månader till två år kvar att leva. Beskedet var uselt. Men jag kände ett lugn. Ovissheten månaden innan var värre.
    Elva dagar senare kom vi till onkologen. Där fick vi veta att min cancer heter ALK. Den drabbar icke-rökande under 50. Jag kunde få en bromsmedicin, palliativ vård, som gav mig ett till två år. Eufori!
    Tyvärr tålde jag inte den, mycket biverkningar. Nu äter jag en annan sort. Sen finns en tredje ALK-hämmare. En fjärde är på gång. Heja forskningen! År plus år plus år… blir vadå? Tänker och undrar så mycket över det just nu. När ska jag dö? Känner tacksamhet över år. Andra dagar bitterhet över ett kort liv. Våra barn är 17, 22 och 24 år. Vill ju följa deras liv. Får svårt att andas när jag tänker på att inte få bli gammal ihop med min man.
    Från fullt frisk i 50 år till detta. Bara varit på sjukhus för att föda våra tre barn. Nu handlar allt om läkarbesök, provtagningar, mediciner och röntgenbesked. Känns som jag åker en berg o dal bana och jag håller i mig så hårt jag kan så länge jag bara kan…
    Imorgon fyller jag 51. Vi ska åka till Västerås och äta gott och sedan gå en promenad vid Mälaren med kungspudeln Yrsa som jag fick låna av min lillebror då jag blev sjuk. Hon håller mig sällskap om dagarna. Världens finaste!
    Terapi för mig skriva/prata om allt som hänt mig. Hoppas det är okej.
    Kram ♥️

    1. Hej Anna❤️ Självklart ska du skriva om detta här inne hos mig. Jag kan inte själv förstå det du går igenom nu men jag tänker på dig hela tiden efter att jag läste din kommentar. Var tvungen att samla mig lite först innan jag svarade. Cancer är förjävligt hemskt och vi alla är rädda att själva bli sjuka en dag. Släkt, vänner, bekanta får cancer och man försöker förstå och vill göra något men vet inte vad. Jag skickar dig massa kärlek och värme och önskar av hela mitt hjärta att du får den bästa behandlingen som finns nu. Många blir botade eller kan leva med cancer i många många år trots jättedåliga odds. Stor varm kram från mig till dig. Du är i mina tankar Anna. Skriv gärna igen om du vill❤️ Petra

      1. Tack snälla Petra för ditt fina svar. Betyder mycket för mig.

        Ja vi försöker hålla hoppet uppe. Min man och jag har alltid varit intresserade av god kosthållning och träning. Vad det gör för hälsan. Så förra hösten läste vi båda en bok som heter ”Och cancern bara försvann” skriven av Sven Erik Nordin. Ett tips från en vän till min man som blev cancerfri genom att följa de kostråden, efter att vården inte kunde göra mer för honom. Han är cancerfri och mår bra idag, tränar pingis ihop med min man. Det är så märkligt att vi sitter med den kunskapen där i akutrummet när jag får min dom. Så vi lever efter den boken sen dag ett på sjukhuset. Min man äter samma för att veta hur jag mår. Jag hade dessutom precis den helgen avslutat ett tre veckors keto kostschema så det var bara att fortsätta på samma spår.

        Sen kan en ju undra varför cancern drabbar mig som lever hälsosamt. Men det svaret kan ingen ge mig. Otur säger läkarna… Glad att den inte är ärftlig iaf för våra barns skull.

        Om cancer medicinen bromsar så står vårt hopp vid att kosten eliminerar resten.
        Cancern har minskat i lungan och hjärnan. Lymfsystemet är helt återställt. Goda besked. Man vet aldrig vad läkaren ska säga efter varje röntgen. Jag försöker tänka positivt med tanke på tankens kraft osv. Men en del av mig är krass och vill vara beredd på det värsta. Sist såg de en förändring på andra lungan och då tänkte jag att nu har det spridit sig. Men de tror det är en inflammation. De har koll på det för det kan också vara allvarligt. Beror isf på medicinen. Medicinsk lunginflammation. Helt sjuka biverkningar på dessa ALK-hämmare. Vet inte om det är värt det i slutändan? Men ändå tacksam. För 15 år sedan fanns inga ALK-hämmare. Då hade en person i min situation varit död inom två månader. Så som sagt; heja forskningen!

        I början åt jag hög kortisondos pga hjärnsvullnaden. Min svåra huvudvärk försvann direkt men hjälp vilka biverkningar det gav mig. Helt personlighetsförändrad. Stackars mina barn. Jag var helt speedad. Sov inte alls på ett par månader. Och min mans högsta prioritering var att få mig att sova, vilket var en omöjlig ekvation. Höll på att ta knäcken på oss. Läkarna tjatade ju om att jag måste samla kraft inför mitt livs kamp. Vi som typ aldrig bråkat under våra 35 år tillsammans.

        Kortisonet tog också kraften ur mina ben. Vårt hem fylldes av hjälpmedel. Rullstol, rullator, förhöjd toasits mm Dessutom tröttheten efter alla undersökningar och traumat såklart. Den svagheten jag kände efter tiden från akuten 7e februari till beskedet 7e mars var sååå läskigt. Orkade verkligen ingenting. Kommer aldrig glömma när jag sedan orkade gå runt huset och stå pall för vårvindarna. Det var fantastiskt! Jag som alltid hatat blåst.

        Nu har jag precis avklarat v5 på ett tioveckors träningsprogram för löpning. Det är tungt. Men det går. Jag springer så sakta det bara går. Träning är också viktigt ihop med kosten i vår kamp mot cancern 👊🏻

    2. Fina Anna, tack f att du delar med dig ❤️ fy i helvete vad livet är orättvist.
      Min mamma somnade in f en vecka sedan i lungcancer. metasraser spridda i hela kroppen.
      Jag tror man får perspektiv på här och nu.
      Stor kram till dig Anna ❤️❤️❤️

    3. Sänder dig så många varma kramar Anna ❤️ som du säger, forskningen går fort framåt och de hittar något botemedel väldigt ofta, tack o lov ❤️ kärlek och styrka till dig och din familj ❤️

    4. Tack Anna för att du berättar ❤️
      Det finns en så fin person på Instagram som heter Madeleine Erichsen. Hon skriver fantastiska texter som jag tror du skulle tycka om.
      Kärlek till dig & tappa aldrig hoppet 🍀❤️❤️❤️

  8. God bedring til deg❣️
    Takk for at du belyser kvinnehelse, så viktig.

    Takk også for den beste bloggen med så mange fine bilder og inspirerende innlegg ❤️

    God helg ☀️☀️☀️

  9. Krya på dig vännen ❤️‍🩹 Tack för att du delar med dig, vi kvinnor och våra kroppar får verkligen stå ut med mycket ❤️
    Kramar ❤️‍🩹

  10. En stor krya på – och styrkekram till dig och varmt tack för att du delar! Känner plötsligt att mitt gnäll över tandvärk (en utdragen tand denna vecka) inte är så mycket att hänga upp sig på. Dock har en del annat också varit tungt, sådant är ju livet, och jag tycker som du; att dela det kan vara skönt, och även skönt för andra. Vi är sannerligen inte ensamma om att få kämpa, och att få veta det minskar ofta ensamhetskänslorna runt det. Hoppas att du snart mår bättre!

  11. Hej! Hur kan man inför hysteroscopin få välja sedering eller narkos, och för operation av ”saken” som upptog nästan hela livmodern få varken sedering eller narkos??? Verkar skrämmande enligt mig.

  12. Krya på dig Petra
    Så sorgligt att läsa om dig Anna hoppas verkligen att du får en bra behandling och lång tid med din familj.

  13. Men gud…utan bedövning?! Helt sjukt ju. Särskilt när alternativen var sövning alt lokalbedövning?!
    Har gjort en skrapning en gång. Då blev jag som väl var sövd. Tänk om de skulle säga att jag inte fick det. Då hade jag dött tror jag

    1. Jaa blev lite smått chockad faktiskt, var ju inte beredd alls på det utan tyckte jag var modig som avstod narkosen och valde sedering😬 Man är ju rätt så utsatt också när det är just nere i muttis de går in och öppnar upp, spolar och opererar med 5-6 pers runt omkring. Men personalen var superbra och väldigt gulliga. Jag fick täcke och värmedyna och så höll de handen under tiden❤️ Men kändes det gjorde det trots lokalbedövning i själva livmodertappen, fy.

  14. Krya på dig! Är alltid här inne och kikar efter recept. Älskar din blogg. Vart kommer dina fina glasögon från?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg