P.A.N.I.K

.

.

..

.

Hej mina fina bloggisar.

.

.

.

.

Nu ska jag berätta något för er, något som ni säkert inte alls väntat er när ni klickade in er här på House of Philia. Den ganska kända feelgoodbloggen som är en av de största i sitt slag här i cyberspace och som bara handlar om allt möjligt som gör livet härligt och positivt och mysigt. För mig är nämligen läget just nu lite annorlunda… Jag är ganska rädd och skakig och mår faktiskt inte alls särskilt bra. Anledningen till att jag mår som jag mår just nu är säkert många och jag måste vila och blir mig själv igen. Det som drabbade mig och vände upp och ned på min värld var mitt livs första panikångestattack som inträffade i fredags…

.

.

Jag var själv med mina stora skatter i Stockholm i en taxi i rusningstid. Vi var i Hufvudsatden för att ha kul med vära vänner och bo på hotell och ha det mysigt. Jag förstod inte vad som hände med mig men plötsligt blev jag bara helt enkelt l i v r ä d d. Det kom från ingenstans, som en blixt, och det var inget särskilt som hände. Jag blev bara s å panikslagen. Hjärtat skenade och jag fick ingen luft och kunde inte andas ordentligt och taxin kändes så trång och jag kände mig som om jag höll på att bli knäpp. Den mest obehagliga känslan jag någonsin känt i mitt liv. Och jag fattade ju inte vad det var! Hade jag ätit något som var giftigt? Var det den där Celsiusdrycken (energidryck) jag druckit på tåget? Var det något i min nya lipplumbergloss? V a r f ö r blev jag bara så här knasig helt plöstligt? Jag försökte göra allt för att bara vara som vanligt eftersom jag var själv med mina barn. Checkade in på fina hotellet jag bokat och gick upp på rummet. Öppnade fönstrerna på vid gavel och hängde ut genom ett och andades djupa andetag för att lugna ned mig vilket fungerade något. Sen gick vi iväg för att äta lunch men på restaurangen så blev känslan åter igen överväldigande. Medans barnen åt gick jag ut ungefär var femte minut för att ta luft och ringa till mamma och H och berätta vad som höll på att ske med mig. Att jag stod på Fridays mitt i Stockholm och höll på att bli galen. Jag var verkligen så himla himla skräckslagen och ville bara bli av med den känslan… Efter lunch gick vi iväg för att möta upp vännerna och det hjälpte massor. Att få prata om känslan. Och när jag berättade så berättade några av mina vänner att de upplevt exakt samma sak som jag flera gånger och att de nog även visste vad som drabbat mig. Panikångest..

..


Så. Jag umgås nu med mina vänner i flera timmar och vi pratar massor och allt är ganska lugnt nu och våra barn roar sig glatt under eftermiddagen ute på Djurgården. Vi är på Grönan och de små åker allt som går att åka men när det är dags för middag så känner jag att jag nog måste vila, är nu jättetrött, så jag och skatterna åker tillbaka till hotellet och äter hamburgare till middag uppe på rummet. Vi myser och badar och byter om till jamasar och tittar på Fångarna på fortet och jag kryper upp i sången med lapen och då, helt plöstligt, får jag den där paniken i g e n. Fast ännu värre. Jag ringer till mina vänner som är världens finaste och som hämtar oss direkt på hotellet och så åker vi hem till Småstaden igen. Mamsen och papsen kommer hem till oss och jag får tabletter så att jag ska kunna sova och sover sen i 13 timmar i ett sträck….

.

..

.

IMG_5858-5

.

.

IMG_5867-2
.
.

Skenet kan bedra. Ovan pics från när vi checkat in på fina Nobis vid Norrmalmstorg och jag försöker vara mig själv och den populära bloggerskan och en glad mamma till skatterna medans jag känner världens tryck över bröstet och en märklig känsla av panik…

.

.

.

.

Nu är jag väldigt väldigt privat med er. Mer privat än jag någonsin varit på Hofp tror jag och därmed gör jag mig ju ganska sårbar här på nätet. Men jag känner att jag vill dela med mig av detta till er! Dels så behöver jag berätta så att många förstår hur läget är just nu och det känns skönt att vara ärlig och rak med det jag upplevde och hur jag mår nu. Jag har ju många som väntar på svar och samarbeten som ska fullföljas och event som ska besökas och mailhögar som bara växer… Jag är ju ganska offentlig och det är många som drar i mig men just nu behöver jag nog lite lite lugn och ro bara. Jag planerar absolut inte att sluta blogga eller så, jag älskar ju att kika in till er..

.

.

Sen så känner jag även att om det ex bara i mitt tjejgäng finns flera som känt precis som jag och fått panikkänslor så förstår jag att ni säkert är många många där ute som också känt eller känner det likadant. Som kanske brytit ihop av stress eller drabbats av ångest osv. Att jag som den alltid glada ”Philia” berättar om mitt egna ”break down” kanske hjälper några av er? Får er att känna att ni inte är ensamma om er upplevelse och att detta kanske är ganska vanligt..

.

.

Själv ska jag nu bara ta hand om mig bättre. Inte stressa för mycket och inte ta på mig för mycket. Skaffa en bra terapeut att prata med och börja motionera ordentligt. Lugna ner mig lite helt enkelt:)

.

.

Jag ber er nu om förståelse för det privata jag berättat ovan och hoppas och önskar att ni väljer att inte hoppa på mig i kommentarsfälet pga av det. Jag trodde aldrig att just jag skulle hamna i det läge jag befinner mig i, att jag var stark som tusen oxar, men jag hade visst fel..

.

.

.

Vi ses snart igen vänner<3

.

.

.

KRAM

.

.

.

.

Rekommenderade inlägg

164 kommentarer till “P.A.N.I.K

  1. Från en som aldrig annars skriver kommentarer. Ta hand om Dig! Tack för att du delar med dig och din fina blogg.

  2. Jeg leser bloggen din daglig (noe jeg har helt siden 2009) og jeg elsker den! Dette er likevel første gang jeg kommenterer. Ville bare si at det står respekt av det å fortelle hvordan du har det. Det er tøft gjort å dele dette. Jeg ønsker deg nødvendig hvile og god bedring! Store klemmer!

  3. Draftades av samma när mitt andra barn var ett par veckor. Satt i en bil o ville bara ut o andas, klä av mig kläderna o helst skinnet med. Man vill bara ut ur kroppen. Förstod ganska snabbt att jag måste försöka sätta fokus på att komma ur attacken, samtidigt kände jag hur lätt det måste vara att tappa kontrollen. Upplevde detta till och från i ett års tid. Gick alltid ut, satte mig o tittade på ett fönster o följde fönstrets form när jag andades ut o in. Detta hjälpte mig att komma ur ångesten. Pratade oxå mycket om det med andra. Man tycker att man är stark, trygg o glad, ändå drabbas man. Hoppas nu allt blir bra med dig med! Kram

  4. Tack för att du skriver om detta. Att ”vanligt” folk får se att även någon som du kan drabbas. Men det är ju just det. ALLA kan drabbas. Och det är så vanligt så de som inte känner igen detta är i minoritet.
    Det är bra att du lyssnar till din kropp och vilar nu. Det är det som behövs. Och hur svårt det än verkar, så var inte rädd att detta ska återkomma, utan försök att bli vän med din panikångest, för ju mer du välkomnar den, desto mindre benägen blir den att komma.
    Stor KRAM till dig finaste Petra!

  5. Du är stark som tusen oxar! Annars hade du inte vågat berätta! Ta den hjälp du själv föreslår, dvs terapi, motion och vila, då hittar du säkert din väg ut!
    KRAM

  6. ..så starkt att dela med dig!hoppas du får lugn å ro och att det snart känns bättre! Läser jämt din blogg, men har aldrig tidigare kommenterat något.. Så inspirerande, men samtidigt så frustrerande att du alltid tycks klara allt med en klackspark och dessutom är allt runt omkring dig i mina mått mätt, perfekt! ..så skönt å höra att även du är mänsklig, jag tror att det är bra att dela med sig av sånt för att göra hål på den här bubblan och jakten på en perfekt tillvaro ..innerst inne vet vi alla att det ju inte riktigt insisterar..
    Styrkekramar du är bäst!!

  7. Tack för att du delar med dig!
    Har också haft panikångest och min sambo också. Blev bättre för mig när jag visste vad det var när det kom andra gången och läkarna förklarat.
    En helt hemsk känsla.
    För mig var det precis som Paula skriver………..
    Nu är vi ”vänner” med panikångesten så gott det går.
    En stor kram från Lena

  8. Många varma kramar till dig!! Vill bara säga att du har en fantastisk bra blogg. Ta hand om dig.

  9. Det er jo nettopp sterk som tusen okser du er! – du tørr jo berette om ting som andre ikke tørr. Håper du kommer deg lett ut av dette og slipper oppleve det flere ganger, høres forferdelig ut. Og så ekstra belastende at det skjer når du er alene med barna, stakkars deg!
    God bedring og klem sendes deg fra Oslo <3

  10. Tack för ett fint och värdefullt inlägg. Hoppas du mår bättre.
    Jag har följt dig i flera år och du inspirerar mig på många olika plan.
    Utifrån min yrkesroll som Leg. Psykoterapeut träffar jag dagligen människor som upplever liknande symtom som du. Vad stark att du berättar och viktigt för de som mår likadant men även för de som kanske inte har drabbats än, att tänka efter, hur tar jag hand om mig själv och hur sätter jag gränser för mig själv och andra?
    STOR Kram till dig.

  11. All kärlek till dig <3 Fokusera på den viktigaste personen i ditt liv – DIG själv <3 Tack för världens bästa blogg!

  12. Stackars dig! Jag har också haft panikångestattacker och jag trodde först att jag hade fått en hjärtinfarkt. Du är stark som delar med dig av detta! Precis som du säger så är du inte ensam om detta och att du skriver om det kan säkert hjälpa andra att kanske våga prata med någon. Gå och prata med ett proffs så att du får verktyg att hantera situationen om den uppstår igen. Ta hand om dig! Kram

  13. Hej!
    Inte ska du be om ursäkt för att du delar med dig av känslor.
    Jag hoppas att du får vila och bara må bra med det som gör dig lycklig.
    Har du lust så prova gärna Yoga och som sagt var, gör saker som ger dig glädje kombinerat med massor av vila.
    All omtanke till dig från en som älskar att följa din blogg sen många år tillbaka.
    Varm kram!
    Yvonne

  14. Jag tycker det är så himla bra att du skriver om det här. Samma sak hände mig för några år sedan och jag förstod inte heller först vad det var för fel. Förutom att det hade varit väldigt mycket runt omkring som hände just då tror jag att ett av mina misstag var att jag skulle försöka vara stark i alla situationer. Jag var stark och jag är stark men det betyder inte att det är rimligt att man ska klara av allt alltid.

  15. Här får du min förståelse och sympatier. Jag känner igen det du skriver och det är verkligen starkt av dig att vara så öppen, få i min omgivning vet om hur jag har mått. Men hade jag kunnat göra annorlunda hade jag valt att vara mer ärlig, det hade hjälpt mer tror jag. Du verkar redan ha kommit underfund med hur du ska göra för att förhindra framtida attacker och det verkar vara ett bra tänk. Men det är läskigt när kroppen och knoppen inte hänger ihop, när man inte kan styra över ens känslor…. När man är van att vara stark och ha kontroll. Mindfulness och meditation ha hjälpt mig mycket. Jag hoppas att du orkar fortsätta blogga för du är en av mina största inspiratörer med känsla för både mode, inredning och mat!

  16. Du er sterk som få Petra!
    Å klare fortelle om det som akkurat nå skjer med deg.. Det kan hjelpe mange. Ikke glem at du er sterk. Og du kommer til å bli helt frisk og fin som du var! Bare at du blir bedre. Du vil komme til å vite mer, lære mye om deg selv og andre.
    Dette har skjedd meg også. Det gikk fint over iløpet av en halvårsperiode.
    Jeg ser på det som kroppens (hode er en del av kroppen) rop om å bli hørt, bli tatt vare på og elsket. Kanskje mangler man tydelige grenser. Kanskje har man båret på følelser og tanker som ikke gagner en.
    Det er igrunn flott at kroppen og hodet sier ifra, (panikkangst kjenner man jo i hele kroppen).
    Ta imot kjærlighet og hjelp fra de som er rundt deg. Ønsker deg virkelig god bedring <3

  17. O vad jobbigt för dig.Min man har råkat ut för samma som dig för ett par år sen.Det är kroppens sätt att säga ifrån.o det är jobbigt för resten av familjen också.Det tar tid att bli av med.Men du måste lugna ner tempot.Kram

  18. Jag har följt din blogg i ett par år nu och beundrar dig för din fart och fläkt, men nu får jag ytterligare en anledning till att beundra dig – för att du synliggör det här med att själen, hjärnan och hjärtat inte alltid mår bra. Sådant som inte syns utanpå. Det hedrar dig att du berättar om det du upplever.
    Ta allt i din egen takt, känn efter och andas. Framför allt, ta hand om dig.

  19. Starkt och modigt att berätta. Det är otroligt vanligt men ofta ingenting man vill visa för andra. Bra att du föregår med gott exempel. Allt kommer bli bra. Du är på rätt spår. Kram

  20. Styrke-kram! Du kommer klara detta, men det är verkligen jättejobbigt. Vad stark du är som berättar, men det är nog också det bästa sättet att blir frisk.
    Du har den bästa bloggen som finns!

  21. Du är inte ensam! Många, många drabbas då och då av panikångest. Jag har vänner som åkt ambulans i tron att de fått hjärtinfarkt eller hjärnblödning! Då jag inte själv drabbats, kan jag inte sätta mig in i det, men enligt dem jag känner tror man verkligen att man ska dö, eller är allvarligt sjuk.
    Det finns bra metoder för att bli bättre. Bara vetskapen om att veta vad som händer, är ju ett steg:) Terapi, motion och lite mer lugn och ro, är det bästa. Sen finns KBT som berör just panikångest, liksom avslappningsövningar mm.

    Ta det lungt ett tag. Dra ner på arbetet och ta hand om dig! Du förtjänar det. Stress är en stor utlösningsfaktor. Både fysisk och psykisk stress.

    Fint att du delar med dig:) Panikångest är absolut inget att skämmas för, och kan hända vem som helst!

    Kramar i massor
    Susanne

  22. Ditt bästa inlägg någonsin!
    Berörde verkligen och ja vi är många som varit med om liknande. Det viktiga är att inte vara rädd för att det ska ske igen utan få verktyg för att veta hur man hanterar p.å om det kommer igen. Varm kram

  23. Så starkt av dig att berätta här! Det kan hända de bästa och det har hänt mig också. Klokt av dig att varva ner, backa hem och be om hjälp. Ångest går att leva med och ha ett bra liv. Var rädd om dig! Stor kram! P

  24. Tack Petra fin din fina blogg med så mycket inspiration och härliga bilder. Men ännu mer vill jag säga tack för att du vågar släppa in oss i vad som händer. Att livet ibland skaver, att saker inte är som man kanske trodde eller att det oväntade händer drabbar oss alla. Men vi vågar inte alltid prata om det. Tack för att du är modig!!
    Önskar dig allt gott! Ett steg i taget!
    Kram!

  25. Var rädd om dig. Hitta något som ger inre ro och fokus bara på dig. För mig är det träningen som ger det. Kramar

  26. All kärlek och styrka. Även du är mänsklig och livet tar ibland annan vändning. Vila upp. Till dess finns vi här i cyberspace för dig. ❤️❤️❤️❤️❤️

  27. Har varit där du är, Petra. Det brakade loss efter för mycket arbete och ett vardagspussel som gick över styr (såg jag i efterhand). Har lärt mig mycket om mig själv på den resan och framför allt att känna efter och bromsa i tid. Ta vara på dig! Kram

  28. Tack för en super mysig blogg, brukar aldrig kommentera men känner att med ett sånt ärligt inlägg med något som säkert drabbat flera av oss så vill jag skicka en kram och en tanke till dig!

  29. Men Herregud vilket bra inlägg!!! Det här är verkligen något som behövs prata om..SPOTT ON!!…tänk , vi är så många som känner i gen sig i dina ord..och den där känslan , jag, andra som skriver kommentarer , vi vet EXAKT vad du går i genom..vi läser hur du känner dig, nickar igenkännande och känslan..det där trycket och fruktansvärda obehaget gör sig påmind. Själv har jag haft mycket hjälp av andnings övningar ( jag försökte psykoterapi och mindfullness också men det var liksom inte riktigt min grej). Tack för att du tog upp ämnet, ta hand om dig och jag säjer som min pappa på bräkig halländska..nämen, du måste ju tat luuuuuugnt! You Rock Petra!

  30. Vet precis vad du pratar om..har själv levt med panikångest och pstd i många år..har även ett hjärtfel som orsakat mig plötsligt hjärtstopp två gånger …vilket hör att ångesten ökar..när ska det hända igen liksom. Äter mkt medicin och väntar på en inopererad ICD. Min pstd har kommit ur en långvarig tillvaro av grov misshandel under många år. Symtomen kom när jag väl kom ur det helvete jag levde i..ungefär som att det då var tillåtet att börja känna. Hoppas du kyar på dig och att du får det stöd och förståelse du behöver. Kraam

  31. Som så många redan skrivit så är du långt ifrån ensam med problemet. I början skrämmer det slag på den drabbade, men med tiden lär den drabbade sig att känna igen känslan och kunna hantera den. Det är ovissheten som är värst. Ta hand om dig!

  32. Hej! Sitter här i mitt vardagsrum, slår på mobilen och kollar igenom min IG då jag ser att en av dina vänner nämnt dig gällande panikångest…jag började gråta …jag har följt dig i flera år nu och har lämnat ett spår av mig vid ett tillfälle, ibland tänkt att en feelgoodblogg är inget för mig…ibland är det skönt att läsa allt de lyckliga och ibland känns det för enkelt…har nämligen ett jobb som handlar om att få andra människor att må bra …som inte är alltid så lyckligt lottade…Men det har varit skönt att få se dig i det enkla och eftersom jag hela tiden alltid läst mellan raderna så tycker jag om din personlighet som lyst igenom och som emellanåt vädjat till andra människor att respektera dig för den du är…en varm människa. Jag är också en sådan typ och hamnade precis där du är i torsdags fastän jag åkte in på lasarettet med ambulans, var hemma själv och fick ett anfall (första gången i mitt liv) och trodde jag fick en hjärtinfarkt men det visade sig vara panikångest…hela mitt liv har hamnat i ett annat läge och framtiden känns som ett tomt blad…både oroligt men kanske i slutändan spännande …i många år har jag hjälpt andra och älskar den känslan men nu är det tid att varva ner och tänka på sig själv och just sin familj som är det som ger en allt som man behöver, kärlek och en känsla av att bara få vara. Som sagt mitt sjätte sinne har gjort att jag mellan raderna genom åren sett dig och jag hoppas att du precis som jag får uppleva ett lugn och släppa känslan av otillräcklighet som jag tor att panikångest ofta kan handla om -åtminstone är det så för mig – att gå med hjärtat i handen som min vän brukar uttryck sig när hon beskriver mig. Ta hand om dig Petra och din familj det är du värd
    Med varma hälsningar Johanna

  33. …fint att dela med sig av något som är otäckt men så vanligt och inte alltid syns, tack!
    Allt gott till dig, kram från Ulrika

    Kram från Ulrika

  34. Hej kära du. Det är panikångest ja, och det är ju typ värsta möjliga känslan man kan få. Själv var jag 18 år när jag fick min första panikattack och hade ingen aning vad det var, sen började jag få attacker mer eller mindre varje dag i skolan, det var riktigt hemskt. Det hela löste sig när jag till slut vågade berätta min mamma och fick samtalsterapi och seroxat, som jag äter fortfarande vid 35 års ålder, så det finns alltid mediciner om det inte löser sig på annat sätt. Har nog ytterst sällan fått attacker de senaste 18 åren. A och O är att sluta vara rädd för att man skall få en attack och tänka att kommer det så kommer det, strunt i det. Därför tycker jag det är jättefint av dig att du berättar öppet till alla, istället för att gömma undan problemet. Var inte rädd utan tänk att får jag en attack så släpper jag bara allt och går till närmaste toa och lägger mig på golvet (har jag gjort många gånger). Eftersom du är öppen med det här så kommer du nog snart att vara kvitt dina attacker! Men säkert tar det en tid att bearbeta eftersom det är en ny sak för dig, tills du känner dig trygg igen. Stor kram till dig <3

  35. Var rädd om dig nu, jag vet vad du går igenom och det blir bättre men det gäller att komma i kontakt med sig själv kan jag säga och inte bara köra på som vanligt när det värsta har lagt sig. Stor kram och tack för din fina inspirerande blogg som jag har följt sedan du startade <3 <3 <3

  36. Åhhh Nej! Lider verkligen med dig 🙁
    Sååå otroligt jobbigt o tråkigt att höra. Hopas verkligen att du mår bättre?!
    Ta hand om dig!

  37. Har en moster som lider av panikångest, ska visst för henne kommit av en jobbig barndom. Bra att det finns medicin så att man kan leva med åkomman.
    Krya på dig!
    Kram/Nadja

  38. Jag har två gånger fått oerhört obehagliga reaktioner av att dricka Celisius (gör aldrig om det).
    Skenande hjärta, panik, kallsvettig och skakig. Har ALDRIG mått så vid något annat tillfälle. Trodde att jag fick en hjärtinfarkt. Vet så klart inte om det är Celsius som orsakat din reaktion men ville bara berätta hur dåligt jag mådde av en dryck som jag trodde var ofarlig….

  39. åh Petra vet precis hur du känner dej.
    Jag vill skicka dej en hel famn full med styrkekramar, du fixar det här tids nog.
    Kram Michelle❤️

  40. Tyvärr kommer det och går för mig med. Jag tror på något hormonellt läs Mia Lundins Kaos i kvinnohjärnan. Då känner man sig inte lika ”knäpp” iaf. Krya på dig.

  41. Ta nu detta på allvar och lägg bort sådana dumma undanflykter som att skylla på en energidryck. Här ligger större allvar bakom. Då kommer du rida ut detta och landa mjukt…
    kram

  42. Stora kramen, sitter här med tårar i ögonen. Måra inte själv speciellt bra just nu, p.g.a separation, svek och ja… vet inte allt. Livet är inte alltid så lätt, inte för någon. Väldigt modigt och fint av dig att dela med dig av något så privat. För alla oss som befinner oss i en svacka kan det vara skönt att veta att vi inte är ensamma. Du verkar ha en fin familj och många vänner som tar väl hand om dig. Hoppas du snart mår bättre igen, till dess ta det lugnt lyssna till dig själv. KRAM

    1. Hej fina Petra <3
      Det är starkt av dig att skriva om det här.
      Hoppas att du mår något bättre nu ikväll.
      Jag vill dela de rader som jag skrev till Emma innan, när jag läste om hur du mådde och hur hon oxå mår ibland…
      Det är så otroligt viktigt at vi vågar LYSSNA, verkligen LYSSNA på det som är jobbigt ibland. För egentligen handlar det oftast om det, jag har gått igenom mycket i livet och har inga större problem att prata om det, det jag är rädd för är om andra orkar lyssna till det som är svårt.
      Vi måste våga öppna upp och vara ärliga.
      För idag är det alldeles för många människor, i synnerhet kvinnor, som mår väldigt dåligt. Vi ska leva upp till så många ideal samtidigt som vi ska göra allting perfekt… O tiden vi har räcker inte till allt det.
      Å nog är jag koko allt, big time emellanåt. Men jag är jag och det är inget större fel på mig.
      Jag är stolt över den jag är, med alla mina egenheter.
      Och jag känner verkligen sån värme när jag läser ditt inlägg och hur öppen du kan vara. Det gör att så många fler vågar lätta på sina hjärtan…

      Jag har aldrig dömt dig eller skrivit något elakt, och kommer så aldrig att göra. Det ligger inte i min natur att trycka ner andra människor.
      Jag vill hellre skicka varm och ny energi som gör att dina andetag känns lättare och att du känner att du är bland vänner <3

      Ta hand om dig och var inte rädd….
      Varma kramar Anna

  43. Vet exakt vad du menar, det är bara en ren fruktansvärd känsla och så svårt att förstå eller göra något åt. Bra att du berättar, bara det är ett stort steg.

    Styrkekram!

  44. Bästa, finaste Petra:)
    Tusen kramar till dig och din familj!
    Ha det gott/ Helena

  45. TACK för att du delar Petra & riktigt riktigt god bättring.
    Jag vet vad du skriver om eftersom jag slitit med den där skiten efter utbrändhet efter samlivs-brott i 2000. Utbrändheten gick över men panikångesten stannade…. Jag har dock lärt att hantera den, känna när den kommer, vad som utlöser & därmed kunna mildra den. Men det förutsätter att jag är utvilad!! Stressar jag mycket så kommer det som ett brev på posten.

    Så varva ner, lyssna på kroppen & ta hand om dig själv, det är bästa medicin

    KRAM

  46. Å vad jag blir glad att du delar med dig av det här! inte att du fått panikattacker men att du verkligen berättar! Det kommer att hjälpa många, jag lovar! Och antagligen dig själv också, du slipper låtsas som allt är bra! Jag vet själv ur det kan kännas. Ta hand om dig nu!

  47. Tung läsning men modigt av dig att dela med dig av något så privat. Hoppas verkligen att du kan varva ner och hitta lugnet igen. Ta hand om dig och dina kära <3

  48. Starkt av dig att dela detta med oss läsare. Du är inte ensam, vi är många som vet vad panikångest innebär. Ta hand om dig och tilllåt din kropp och själ att få vila! Vänliga hälsningar från Värmland

  49. Här har du en till som lider av ångest och måste äta medicin för att hålla det i schack. Motion är också a och o. Lider verkligen med dig och hoppas att du snart mår bättre. Om inte, tveka inte en sekund att uppsöka läkare. Skickar över en bamse kram!

  50. Hej Petra! Tack för att du skrev och berättade om det. Det var starkt gjort. Det är många som drabbas av panikångest då och då. Jag har själv haft det flera gånger och har
    och lever med det nu. Vet exakt hur det är att ha panikångest. Det är fruktansvärt obehagligt men det är inte farligt. Skulle vilja tipsa lite som har hjälpt mig en del.
    ATARAX – är mot ångest och oro och inte beroende (som man kan ta vid behov.)

    http://www.angest.se/riks/
    Ta hand om dig
    Kram Nina

  51. Så fint av dig att dela med dig. Du har gjort mig så glad många gånger med din underbara blogg. Sköt om dig!

  52. Du är stark som tusen oxar! För att du berättade.
    Krya på dej och sköt om dej!
    Kram

  53. Andas. Ta det lugnt. Ta hand om dig. Låt din familj ta hand om dig.
    Vi, läsare, finns kvar när du har ork o lust att skriva igen..
    Stor kram!

  54. Starkt att du berättar! Tror det hjälper många. Vem som helst kan drabbas. Sköt om dig! Kram

  55. Been there done that! ! Huva, så jobbigt men så otroligt viktigt att se till att komma till nån bra terapeut, nån som kan detta med panik ångest & gärna en KBT terapeut! Lyssna på kropp & knopp, ta hand om dig & glöm aldrig : Du är inte ensam ♥♥♥
    Kramkram

  56. Tror att det var Celsiusdrycken som triggade igång den första attacken. Det här, som drabbat dig, har hänt mig några gånger. I mitt fall några år efter att storebror i vår familj, vår äldste son, omkom i en olycka. Dessförinnan var jag en stabil, positiv person, som bara såg möjligheter. I ditt fall kan det vara så enkelt, som att du gör för mycket för att alla ska ha det bra och glömmer bort dig själv. Du vill så gärna och tror att du orkar allt. Kroppen har talat om för dig nu, att du måste bry dig om den. Också. Hellre. I första hand ibland. Du fixar det här, du är klok som berättar, för nära och kära, för oss på bloggen. Stor kram, du är din egen terapeut. Ta hjälp om du känner så. Fast jag tror du reder det här på egen hand med vänner och familj.

  57. Känner tyvärr igen det, men det var längesen. Inte så att du har kopparspiral eller knaprat p-piller länge? Panikångest kan ju komma sig av en faslig massa orsaker, kopparförgiftning orsakad av t ex kopparspiral eller p-piller är en av dem.

  58. Hej fina Petra <3
    Det är starkt av dig att skriva om det här.
    Hoppas att du mår något bättre nu ikväll.
    Jag vill dela de rader som jag skrev till Emma innan, när jag läste om hur du mådde och hur hon oxå mår ibland…
    Det är så otroligt viktigt at vi vågar LYSSNA, verkligen LYSSNA på det som är jobbigt ibland. För egentligen handlar det oftast om det, jag har gått igenom mycket i livet och har inga större problem att prata om det, det jag är rädd för är om andra orkar lyssna till det som är svårt.
    Vi måste våga öppna upp och vara ärliga.
    För idag är det alldeles för många människor, i synnerhet kvinnor, som mår väldigt dåligt. Vi ska leva upp till så många ideal samtidigt som vi ska göra allting perfekt… O tiden vi har räcker inte till allt det.
    Å nog är jag koko allt, big time emellanåt. Men jag är jag och det är inget större fel på mig.
    Jag är stolt över den jag är, med alla mina egenheter.
    Och jag känner verkligen sån värme när jag läser ditt inlägg och hur öppen du kan vara. Det gör att så många fler vågar lätta på sina hjärtan…
    Jag har aldrig dömt dig eller skrivit något elakt, och kommer så aldrig att göra. Det ligger inte i min natur att trycka ner andra människor.
    Jag vill hellre skicka varm och ny energi som gör att dina andetag känns lättare och att du känner att du är bland vänner <3
    Ta hand om dig och var inte rädd….
    Varma kramar Anna

  59. <3 Synes det er sterkt av deg å dele dette! Det er nok flere enn vi aner som har vært opp i lignende situasjoner. Kjempeflott av deg at du setter ord på det!
    Masse klemmer <3

  60. Starkt av dig att berätta om denna obehagliga upplevelse! Det måste ha varit fruktansvärt att uppleva det när du var ensam med alla barnen. Ta nu och vila och ta hand om dig. Kram kram

  61. Starkt att du berättar trots att det just drabbat dig! En del av läkningsprocessen är att just kunna vara öppen med det och att också förstå att det drabbar många andra , du kommer inte bli galen. Tyvärr är vi kvinnor överrepresenterade i detta ämne. Jätte tråkigt att du drabbats, jag vet vad du talar om och det går att jobba bort även utan mediciner. Kroppens sätt att tala om för dig att ”stanna upp och lyssna på mig”. Ta hand om dig! Kram

  62. Jag kommenterar aldrig men kan inte låta bli nu. Måste säga att det är så starkt av dig att dela med dig av detta. Man kan inte bara låtsas och leverera feel good jämt. Faktum är att det bara visar att du är mänsklig och sårbar som oss alla. Tack för att du berättar och ta hand om dig. Vi, dina läsare tycker om dig som du är. <3

  63. Hej!
    Här kommer tips på en bok som hjälper mig mycket just nu! Lär dig leva: Mindre stress- mer närvaro! Kram/ Eva-Lotta

  64. Hej! Jag har också varit med om panikångest. Jag blev så rädd, helt handlingsförlamad….Men jag läste på om det, allt jag kom åt. Det hjälpte mig för att förstå att de fysiska symtomen inte är farliga. Jag lärde mig att andas, med magen, för så länge du kan hålla en stabil andning så tar inte panikattacken över dig. Jag lovar. Jag gick till en kurator ett par gånger för att jag ville veta att jag hade rätt verktyg för att inte bli mer rädd. Jag köpte en bok som förändrade så mycket av mitt sätt att tänka. Lucinda Bassett, Befriad från ångest. Jag rekommenderar den boken varmt. Den är fantastisk. Jag hade lite svårt att förstå varför jag fick panikångest just då det började för jag tyckte ju att livet var mycket bättre än på länge. Men kuratorn förklarade att det är ofta då det kommer, när man ridit ut en storm, när man haft en svår stress och så blir det lugnare. Det kommer ofta i efterhand. Starkt av dig att berätta, det hjälper säkert många människor. Du är inte ensam! Läs på, lär dig kroppens signaler och framförallt: ta hand om dig <3 Kram till dig!

  65. Så otroligt fint att du berättar. Jag älskar när du visar bilder på ditt vackra hem (och det är därför jag läser din blogg). Men det här var så viktigt för mig just nu! Jag hade själv riktiga panikkänslor för första gången för några veckor sedan. Nu känner jag mig lite mindre ensam. Tack!

  66. Petra, det är mycket starkt av dig att dela med dig av detta! Jag känner så igen mig då en period av utmattningssyndrom satte mitt liv på paus… Från att köra genom livet i 190, supersocial, utåt, vara den som fixar allt till 200 procent -med det där lilla extra. En dag tog det totalt stopp! Det gäller att lyssna på kroppen och inte puscha bara lite till… För min del krävs en livsstilsförändring, Jag kan och kommer inte att bli den samma som tidigare. Livet jag levde då gjorde mig sjuk.
    Lova att du tar hand om dig!
    Kram ❤️
    …och som min psykolog sagt flera gånger:
    ”Det är de starka personerna som sådant här drabbar. Inte de som inget gör”.

  67. Usch, stackare låter inget vidare alls. Jag har jobbat i många år med personer med förmaksflimmer, flera av dem har initialt fått diagnosen panikångest. Kan vara värt att ha i bakhuvudet, då energidrycker mycket väl kan trigga igång förmaksflimmer. Symtomen med hjärtklappning och andningsproblem kan dyka upp i samband med en episod med förmaksflimmer, och självklart kan det ju i sig sedan få en panikslagen. En tanke bara att ha i bakhuvudet, fruktansvärt obehagligt oavsett diagnos, men behandlingen skiljer sig åt en hel del. Kram

  68. Men usch vad otäckt!
    Vet inte vad man ska tänka på för att undvika att det händer igen, men du har säkert fått bra råd från nån läkare och även läsare som råkat ut för liknande.
    Tycker inte att det är konstigt att du skriver om det i bloggen, alla har ju bättre och sämre dagar. Ta hand om dig nu och vila några dagar.. <3
    Stor kram!

  69. Livet er så uforutsigbart – det vi har i dag kan være helt forandret i morgen. Ta vare på deg selv, og prøv å bli flinkere til å kjenne etter og prioritere hva som virkelig betyr noe for nettopp deg. Du er så konstruktiv at du allerede har lagt planer for hvordan du skal håndtere dette, det lover bra. Varme styrkeklemmer.

  70. Älskar din blogg. Absolut favorit bloggen. Du är inte ensam. Har också fått panikångest attack. Det är mänskligt. Hoppas du mår bättre snart. Stora kramar.

  71. Känner igen mig så väl!
    Har fått hjälp av KBT som gav bra resultat.
    Vill också tipsa om fyrkantsandning när ångesten slår till. Får man kläm på det är det ett effektivt sätt att minska ångestens högsta nivå.
    Det kan ju absolut vara Celsiusens inverkan, jag kan få samma känsla om jag druckit för mycket kaffe.
    Hur som haver, ta hand om dig. Sök hjälp redan nu för t ex samtalsstöd så tror jag säkert att du mår bättre inom kort!

  72. Hoppas du känner allt stöd du får! Varit med om det själv – önskar det inte till min värsta fiende. Skaffa en KBT-terapeut, och du, skippa kaffet!!! Finns gott de-caf att köpa i kaffeaffärerna nu om man vill ha kvar rutinen och kaffemyset.
    Stor kram!

  73. Jag fick så av Celsius en gång, det var fruktansvärt. Dricker det aldrig mer. Ska tilläggas att jag inte är van vid energidrycker/caffein etc. Caffein kan vara ångestframkallande.

    Sen så tror jag att en sån känsla kan komma smygande lättare efter att ha druckit en sådan form av dryck om man har mycket runt sig just då, och kanske redan är lite ”ur balans” i själen/sinnet. Man sätt liksom lättare ur spel.

    Ta det lugnt och vårda dig själv!

  74. Jättefint att du delar med dig! Jag är yogalärare och har själv haft panikångest. Vill gärna rekommendera den medicinska yogan som ger resultat väldigt snabbt. Skicka efter startpaket 3 på mediyoga.se eller så kan du yoga till balans online. Ja skulle själv aldrig klara mig utan yogan. Varm medkänsla/ Ulrika

  75. Har själv drabbats av det pga stress. Varit sjukskriven och precis nu börjat jobba 25% men känner att det triggar igång jobbiga känslor igen. Mitt råd är att vila mycket vara tydlig mot sin omgivning motionera det hjälper mig och även gå till en terapeut… Stor kram till dig från en annan tre barns mamma med panikångest

  76. Ta hand om dig.gillar skarpt din blogg,så trevlig med supertrevliga tips om allt. går gärna in och kikar lite då och då på din blogg.Kram Kram

  77. Otroligt starkt av dig att våga dela detta på bloggen! Som du säger är det så otroligt många som drabbas av olika typer ”break downs” i livet och då är det ett stort stöd att kunna läsa att andra normala människor drabbas av samma sak, att man inte är ensam. Hoppas du mår bättre snart igen! Kram

  78. Fina Petra, så starkt av dig att dela med dig av detta. Har själv haft en lång resa för att kunna bli fri från panikångest och vet vad det innebär att få dessa attacker som kan visa sig på många olika sett. Som du skriver så är det viktigt att du tar hand om dig och jag hoppas att du hittar någon som du kan prata med. Styrke kram från Helene

  79. Ta all tid du behöver att hitta lugn. Man har inget utan sin hälsa så ta riktigt väl hand om dig själv och gör bara saker du mår bra av! Starkt att våga berätta, det finns många kvinnor som upplever liknande perioder av livet. Jag var en av dom för snart 5 år sedan men med hjälp av en duktig psykolog kom jag ut helskinnad på andra sidan och numera drabbas jag next to never av panikattacker.

    Kämpa på, du är stark!
    Kram!

  80. Hej Petra, jag uppskattar verkligen att du delar med dig av detta. Det är starkt. När du ligger och vilar får du gärna lyssna på en podcast där jag var gäst och blev intervjuad om vikten av att sakta ner i tid. För fyra år sedan blev jag utbränd och det har varit en lång kamp att komma tillbaka. Jag har sedan dess lärt mig så mycket om just stress, psykisk ohälsa och annat och pratar om detta i podcasten. Lyssna gärna. Jag hoppas min berättelse kan hjälpa också dig. Kram!

  81. God bedring, og pas på dig selv! Det er så modigt af dig at tale om dette, og jeg tror, at der er mange, som kan have brug for at læse om andre, der har oplevet det samme som dig. Der er mange, som ikke ønsker at tale om det, og nok også nogle, som ikke ønsker at høre om det. Men det er vigtigt, så ’thumbs up’ herfra! Ønsker dig alt det bedste.

  82. Massa styrkekramar till dig som vågar berätta eller egentligen är du stark för annars hade du inte berättat!! <3
    Jag utvecklade tyvärr själv panikångest förra året när jag var gravid med tvillingarna och genomgick en jättetuff graviditet! Har fått några panikångestanfall under våren när barnen bara skriker och skriker och jag inte kunnat få båda lugna! Idag med några anfall i bagaget så att säga är jag inte rädd längre för själva känslan, men hatar att hamna i detta inför barnen, speciellt sjuåringen … känns så hemskt att hon ska se mamma tappa fotfästet så totalt! Men verkar ju enligt vad du skriver som du lyckades dölja det rätt bra för barnen, vilket ju är skönt en sak mindre att oroa sig för. Massa kramar och allt blir bättre och vi kvinnor måste lära oss att ta hand om oss själv, inte bara våra nära och kära!!

  83. Oj så ledsamt men jag är säker på att du sakta men säkert börjar må bra igen ävenom det kanske inte känns så just nu. Megastor kram från en tant vid sydkusten

  84. Vi är många därute som ofta får den känslan du har. Jag fick kräkas i min väska en gång och gå och lägga mig på ett toalettgolv i en galleria… Hjärnan kan man inte styra tyvärr och man ska inte skämmas för att råka ut för något sånt. Otroligt obehagligt men starkt att du vågar berätta om det!

  85. Har också varit med om det, och det är fruktansvärt obehagligt. Man får försöka lära sig att med andning och positiva tankar försöka få känslan att vända när man känner att det är på gång. Och det allra viktigaste är att inte bli rädd för själva känslan för då kan man få ångest bara av att man är rädd för att känna den igen. Det är ju trots allt ofarligt även om man tror att man ska dö. Kan också vara bra att ha nån lugnande tablett redo, jag köpte milda receptfria på apoteket, för även om man vill undvika att ta medicin så är ändå vetskapen att man har nåt att ta till lugnande i sig.
    Lycka till! Ibland snurrar livet fortare än man inser och det är väl kroppens sätt att tala om för oss att man borde sakta ner. KRAM!

  86. Åh vad jag känner igen det där fick min första för fem år sedan på Arlanda på väg till ett bröllop i Spanien. Fick hjärtklappning, yrsel, illamående och en brännande känsla bakom bröstbenet. Det senaste året har jag gått i KBT för att lära mig hantera stress och se vilka varningssignaler kroppen ger mig i ett tidigt stadium. Det bästa jag gjort. En investering i mig själv och min hälsa. Att hitta tillbaka och inte vara rädd utan bara se det som hänt som en del av mig som berikat min personlighet och mitt jag. Att inte alltid vara perfekt utan att ibland bara vara tillräckligt ok. Bamsekram Hanna

  87. Usch vad otäckt!
    Hoppas du slipper det fler gånger, tack för att du delar med dig även när livet inte är perfekt, gillar din blogg, kram

  88. Hej Petra,
    Jag har varit där så jag vet exakt hur det känns… från att tro att man är stark som en oxe till att känna känna sig helt hjälplös när attackerna kom.. be strong det kommer att bli bra!! Kramar

  89. Vet hur det känns. Rasade ihop på ICA och kunde inte ta mig hem för egen maskin. Blev läkare och sedan KBT. KBT´n hjälpte något oerhört! Jag fick verktyg som jag idag använder mig av för att hantera ångestsituationerna. Det funkar bättre än piller, tro mig. Ta hand om dig och lycka till och du, första gångerna är värst!

  90. Skickar den varmaste och största styrkekramen till dig och hoppas att du snart mår bra igen och att du slipper detta någonsin igen.
    Stor stor KRAM <3

  91. Så modigt av dig att våga dela med dig av något så personligt och privat. Det är ju vanligt och viktigt att prata högt om. Tack för att delar med dig. /Emelie

  92. Fina du!
    Modigt och bra att du delar med dig också av detta svåra! Tillåt dig vila och varva ner och lyssna på kropp och själ. Det är så lätt att bara köra på i vardagen utan att ta tid till eftertanke. Många styrkekramar till dig/ Carina

  93. Dear Petra, I hope you feel little better now. A decision to visit a therapist ist a good one, it helped me too. Also to slow down.
    I wish you all the best!

  94. Ångest, en åkomma som så många bär på men så få (både läkare och patienter och vanligt folk) verkar kunna ta tag i. Det enda jag vet är att det i alla fall INTE löses med bensodiazepiner. det konserverar ångest.
    Dr Voltaire

  95. Usch då krya på dig P, jag vet eftersom min
    man drabbas då och då av detta, inget kul
    alls . Han har legat en del på sjukhus.
    Dom trodde ju först det var en hjärtinfarkt
    eftersom det är samma känsla. Han får det
    när det helt enkelt blir för mycket av allt.
    Även i samband med ett par glas vin så
    är det som det triggar igång ångesten.
    Var rädd om dig ❤️

  96. Fick min första PA för för när jag var 20 när min pappa fick sitt cancer besked. Sedan när han dog när jag var 25 och precis var nybliven mamma kom det igen för andra gången. Kämpat med ångest och PÅ antal år nu. Blev mycket bättre under några år för att blomma ut igen när jag började jobba med ett stressigt jobb. Stress och känsla av att inte ha kontroll ger mig ångest och PÅ. Det jag gör är att fortsätta så gott som vanligt, trots att jag flera gånger ville säga upp mig från mitt nya jobb, då jag inombords skakade av ångest och panik och rädsla. Men jag gick emot och nu 6 månader senare är det så mkt bättre. Så, ta det lugnt var rädd om dig själv, men låt inte rädslan göra dig isolerad ( det kan då stanna flera år tyvärr). Du är inte ensam. Från en annan tjej i farten, till synes glad och söt men som också bär på jobbiga känslor. kram

  97. Hej, jag vill tacka dig för att du delar med dig av din hemska upplevelse. Det går inte att föreställa sig hur det känns om du inte upplevt det själv. Jag tror att detta ger tröst till många som följer dig (jag tittar på allt fint du gör, citronkakan va smaskens tack) Detta är typiskt för att man inte är mer än människa och den kontroll på allt som du verkar ha kan knäcka dig. Många människor o även jag känner ofta att man inte håller för alla förväntningar man har på sig själv o jag har det helrörigt hemma. Så tack än en gång för att du visar oss alla att du är en vanlig människa. Ta hand om dig o va snäll mot dig. Inger

  98. Kjære Petra!
    Dette er muligens det beste og viktigste innlegget du noensinne har skrevet! Synes det er fantastisk modig av deg å stå fram med dette, og at du gjør det så tett på selve hendelsen!
    Ønsker deg alt godt!!!
    -Mette-

  99. Kjære Petra. Beundrer deg for du deler dette med oss. Jeg har kjent følelsen selv – og mange, mange andre også. Tusen takk. Du er god. Ønsker deg alt godt. Klem fra Vibeke

  100. Vet hur den vedervärdiga känslan känns. Hade mina första PA redan för 18 år sedan. Skit jobbigt men mina dagliga promenader och annan fysisk aktivitet hjälpte mig mycket. Det handlar om att fokusera på sig själv och prioritera det som är viktigt och inget annat. Kunna säga nej och ta kontroll över den fruktansvärda känslan. Då man får ett” adrenalin påslag” försvinner ofta logiken och man tror att man skall svimma eller dö, vilket man självklart inte gör:):) Men om man” möter” känslan i stället för att gripas av rädsla så blir det inte lika jobbigt. I dag mår jag toppen och ” tack vare” mina PA har jag lärt mig att säga nej, ta det lite lugnare samt att jag ” hittat” mig själv och fått en himla go självkänsla. Jag hade turen att träffa en underbar läkare och en fantastisk psykolog. Vi som brinner bränns och behöver lite skinn på näsan;);) Sköt om dig och det kommer att gå över! Jag lovar! Kram Ulrika

  101. Jag kommenterar aldrig bloggar. Någonsin. Men nu måste jag. Den känslan du beskriver har fått mej att åka till akuten flera ggr under mitt liv. Har alltid trott att det har varit hjärtinfarkt, allergichock ja alla möjliga anledningar. Jag har blivit undersökt och hemskickad. För två år sen fick jag jag den största panikattacken och trodde att jag skulle dö. Jag hade stressat i många år utan att lyssna på kroppen. Det var fruktansvärt men jag fick en tankeställare. Sjukskrev mej några dagar och bestämde mej för att lugna ner mej. Ställ inte för höga krav på dej själv. Du och din familj är viktigast, att ni mår bra. Var tillsammans och ta hand om er. Stor kram

  102. Verkligen jättebra och viktigt att du lyfter psykisk ohälsa. Som är en del av livet! Jag har lärt mig genom åren att vända ångesten till något positivt! Den är min ”broms” och den som verkligen talar om för mig vad som känns rätt, o hjärteroten. OCH tänk på att du kan faktiskt vara, som du uttrycker det, ”stark som en oxe” trots ångest. Den kan göra dig t.o.m starkare! Ingen offerkofta, utan acceptans genom mindfulness. Styrkekram Karolina i Gävle

Comments are closed.