.
.
.
.
.
Ja just nu tar jag det vääldigt soft. Vilar, promenerar och vilar igen typ:) Är verkligen superseg just nu och det har ju säkert sina orsaker… så det är bara att lyssna på kroppen som sagt ifrån och det ganska bestämt
.
.
.
.
.
Mitt sällsis här hemma – Cooperlicous. Fina lilla snälla vovven som nu också blivit klippt för första gången:)
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
På sovrumsbyrån just nu bla: nejlikor (bästa blomman som står i evigheter), mina ääälskade kärleksringar i miniglasask från Iittala, en ny stilbok av duktiga Ebba K von Sydow & Emilia de Poret och så en ny söt grön liten smyckesask med groda från Oscar & Clothilde.
.
.
.
.
.
Todeloooo världens bästa läsare
.
.
.
..
.
Tusen tusen tack för all värme och all er omtanke och alla tips och råd och pepp. Jag blir så r ö r d av att läsa era kommentarer och hälsningar och erfarenheter gällande det som hände mig i fredags. Det betyder massor för mig att ni visar att ni förstår och att ni berättar ni som vet vad panikångest är och det känns verkligen som jag tog ett riktigt bra beslut som ”vågade” och dela med mig till er om detta väldigt privata och läskiga som hände mig.
.
.
Just nu känner jag mig ganska okej. Som sagt är jag riktigt trött och jag känner med jämna mellanrum ett litet ängsligt fladder i magen och ett litet sus i öronen och är ganska orolig att den där hemska hemska upplevelsen (panikattacken) ska upprepas. Men det är tydligen helt normalt att man känner så efteråt och jag tar det väldigt lugnt och pratar mycket om det.
.
.
Återigen – stort stort tack<3
.
.
Nu blir det fruktsallad och kostymdramefilm för mig här (Belle) medans Bea leker med farmor
.
.
.
KRAM
.
.
.
Så fint att du delar en så vanlig sak som drabbar så många av oss nu och då. Jag hoppas du får den bästa hjälp du kan få! Kram
Fina du … Sköt om dig med sömn mat och kärlek ! Kramen Damen
Du har fått så många bra råd och varma hälsningar redan, bara en liten sak vill jag dela med mig av, och det är att du bör undvika ALLT som kan ge ökad puls och hjärtklappning även när allt är som det ska, det vill säga sluta (långsamt, om du är lika beroende som jag;-) med kaffe och svart/grönt te, energidrycker osv och var även försiktig med sockerkickar. Precis som ångestkänslor kan utlösa hjärtklappning och andra fysiska reaktioner kan det nämligen gå på andra hållet när man redan är känslig: En aldrig så lätt kaffefladder kan utlösa panikkänslor, för så är kroppen funtad. Kram!
Jag har läst ditt inlägg om panikångestattacken och jag skulle vilja kommentera detta med hjärtklappning eftersom jag själv lidit av attacker med hjärtklappning och känslan av att hjärtat börjar slå lite ”hipp som happ” i många många år. Både sjukvården och jag trodde länge att det var just panikångestattacker jag drabbades av, då vilo-EKG alltid varit helt normalt. Med åren blev attackerna allt värre och jag fick allt svårare att hantera dem. Till slut fick jag nog, det kändes verkligen som något inte stod rätt till med hjärtat, och jag bönade och bad att få göra ett arbets-EKG, och då visade det sig att jag led av en form av förmakstakykardi orsakat av en extra ledningsbana i hjärtat, som jag sen fick behandlat med hjälp av ablation (man går in och bränner av den extra ledningsbanan) Vilken befrielse det var att bli av med detta! Det var dryga 10 års lidande i onödan kan jag säga. Så be att få hjärtat kollat om det är så att du får upprepade hjärtrusningar, och att du känner att hjärtat verkligen slår ojämnt och konstigt. Det KAN faktiskt vara nåt med hjärtat, som dessutom av relativt enkelt att behandla bara man får rätt diagnos.
Kram Ulrika
<3
Som du säkert märkt är du inte ensam om att ha varit med om detta, vilket kan vara skönt att veta för panikångest är förlamande, vidrigt och jag var fullt övertygad om att jag höll på att dö när jag upplevde det. Vila och att få prata om det hjälpte mig. Var rädd om dig och lyssna på kroppen och se om du får några signaler innan det händer och kan stoppa redan där. För sedan kan attacken komma plötsligt och det är så otäckt. Stor kram och hoppas du mår bättre snart!!!
Väldigt starkt av dig Petra att dela med dig av en sådan här upplevelse, särskilt med tanke på alla haters.
Jag har själv haft en sorts panikångest, den visade sig som Menières syndrom, och jag fick plötsligt kraftiga lock för öronen, tinnitus-tjut, kraftig yrsel (kunde inte fokusera blicken), och illamående. Det kom alltid helt oväntat, och i början väldigt sällan. Jag hade ett jobb där jag trivdes med kollegorna, men inte med arbetsuppgifterna. Jag kände mig inte stressad, men något var uppenbarligen fel. Första gången symptomen kom var i augusti, och i slutet på oktober kom de varje vecka, först på söndagskvällarna, och efter ett par veckor var hela söndagarna likadana. Jag gick till läkare som inte trodde på mina symptom, och fick ingen hjälp. Den 18 december det året sade jag upp mig, och inom en vecka var symptomen borta. Jag förstod inte vad som hände, därför att jag inte förstod att jag var stressad. Jag trodde att stress var endast att ha mycket att göra, och känna sig tidsmässigt stressad. Idag vet jag att en sådan stress inte påverkar mig så mycket, men det som verkligen stressar mig är emotionell stress, dvs när jag inte känner mig (i brist på bättre ord) ”i balans”. När jag inte trivs med min tillvaro på ett eller annat sätt. Trivs jag med min tillvaro kan jag hantera det mesta.
Innan dessa symptom hade jag länge haft migrän och yrsel (av och till), men jag kände igen signalerna, och kunde ta tablett och ”mota Olle i grind”, och gå till jobbet ändå. Jag lyssnade inte på kroppens signaler, så den hittade ett annat sätt att kommunicera.
Jag har ibland känt början till de symptomen jag hade då, men nu vet jag att det är något som är fel i min tillvaro, och jag lyssnar på min kropp. Idag driver jag ett stort företag i USA med min man, och visst har jag mycket stress i mitt liv, men jag har lärt mig att hantera den, och vilken stress jag mår dåligt av och vilken stress som är positiv (i rätt mängd och på rätt sätt kan den ju motivera väldigt bra).
Jag önskar dig all lycka till, och hoppas att du hittar ditt lugn, och vad som fungerar för dig. Lyssna på din kropp, den känner dig bättre än vad du själv gör, och den struntar i vad du ”måste” och ”borde”. Hoppas att du mår bättre snart!
ta hand om dig nu! lyssna på kroppen, helt rätt! DU är viktigast i ditt liv! kram
Hej!
Oj vad jag kände igen mig i beskrivningen av panikångestattacken du hade.
Jag drabbades första gången för ca 7 års sedan,jag trodde jag skulle dö!
Jag fick rådet av terapeuten jag träffade att jag skulle tänka ”Det är bara en känsla som jag har just nu och det kommer att gå över” Det enda jag skulle koncentrera mig på var att tänka på att andas med magen och koncentrera mig på någon detalj som fanns i min omgivning. Nu har dom helvetesattackerna försvunnit mer eller mindre men när dom kommer någon gång emmellanåt så vet jag vad det handlar om och blir inte lika rädd.
Ta det lugnt nu ett tag framöver och många kramar till dig!
MVH Maria
Skönt att du mår bättre!
Riktigt fint sovrum ni har 🙂
Hoppas att du känner dig bättre! Lyssna på kroppen, andas i kvadrat och bara tillåt dig att inte göra någonting. Det är fruktansvärt att få en sådan attack… jag fick det en gång på ett turbulent flyg, fattade inte heller vad som hände. Krya på dig! Kram
Kramar och krya på. Modiga du! Det kommer att bli bra det här. ❤️
Hej Petra, tack för att du delar med dig så mycket, och av så mycket. Tittar in till dig varje dag och inspireras och skrattar:) Igår skrattade jag dock inte…var rädd om dig och fortsätt att lyssna på din kropp. Kram från mig, 43årig tonårsmamma (14 & 18), skild sen 8år, sambo med mitt livs 2a kärlek sedan 7år, älskar inredning och mode, jobbar med marknadsföring och bor på västkusten. Hunden som är 9 månader heter Gibson:)
Jag drabbades av svåra panikattacker som övergick till konstant ångest. Jag var oerhört sjuk i en utmattningsdepression och kunde inte gå upp ur sängen på ett halvt år. Detta av många olika anledningar tillsammans med min högpresterande personlighet. Efter många år med mediciner, kbt och andra verktyg är jag inte längre rädd för panikattacker. Ångest sätter fortfarande min kropp in när jag inte lyssnar på den ordentligt eller är ovanligt skör. Lugn, ro, mat, sömn och rutiner hjälper mig bäst. Lyssna väl på dina signaler så kommer du må bättre. För vissa tar det lång tid och för andra går det fortare. Det går att leva med panikattacker och den dagen du slutar vara rädd för dem så försvinner de oftast… Allt gott till dig! Tack för en fin blogg!
Att ta udden av det farliga = ta ut det i ljuset.
Skönt att du kan lyssna på kroppen och softa! Sköt om dig!
Kram Lena
Vet vad du pratar om, lider emellanåt av samma sak! Fast man inte tror att det kommer bli bättre, så blir det just det, bättre! Det gäller bara att stanna upp och lyssna på kroppens signaler när den håller på att ”koka över” och då tillåta sig själv att bara få vara och ta det lugnt. Sköt om dig fina P. Styrkekram till dig.
Vad bra att du fortsätter ta det lugnt & lyssnar på kroppen så länge den talar om att den är trött & sliten. Man är hemskt sliten länge efter en sådan runda alltså.
Massa stora kramar & fortsatt god bättring Petra, detta kommer till att gå bra ska du se <3
Hej Petra!
Kikar in här från vår härliga (men sjukt varma) semestervecka på OBC Kreta. Tråkigt att läsa att du mår så dåligt och har drabbats av panikångest, så himla jobbigt. Hoppas du känner dig lite bättre och att du tar hand om dig.
Jag körde rakt in i kaklet för ca 12 år sedan, helt utbränd och led av panikångest i ett par års tid, tappade känseln i armar och ben, hyperventilerade av minsta sak mm. När det började (bodde i Spanien då) så trodde jag att jag hade fått astma för jag kunde inte andas, fortsatte jobba och leva i samma takt fast med astmamedicin jag lyckades få utskrivet där nere. Helt sjukt. En dag sa det pang och jag föll ihop, gjorde ner mig och allt möjligt galet. Sen följde flera år av sjukdom/utbrändhet/panikångest Och jag var bara 22 år!!
Berättar inte detta för att skrämmas eller så, vill bara säga att det är så otroligt viktigt att göra något i tid, LYSSNA på kroppen och knoppen när den visar såna symptom, inget att leka med.
Ta hand om dig nu goa du,
kram Catta
Har inte läst alla kommentarer, men vill verkligen uppmana dig att
dra åt handromsen hårt! Som Catta säger ovan. Det är allvarligt när kroppen säger ifrån, kraschen kan bli fruktansvärt jobbig. Acceptera, ha tålamod, det blir bättre!
Kramar
Skickar största styrkekramen till dig och hoppas att du snart mår bra igen och att du slipper uppleva panikångestattack fler gånger <3
Hoppas du mår bättre snart! O på tal om något annat gud vad du har lyckats med inredningen i erat hem! Så vackert o tanke bakom varje pryl, love it! Get well soon <3