.
Moje Mojito idag!
.
.
.
Tingeling lill-lördag!
.
.
.
Sorry att jag inte kikade in igår mina bloggisar men det var sista dagen på jullovet med lediga barn och sista chansen att fixa det som behövde fixas innan skolstarten och att mysa det sista så ja – tiden bara rann iväg! Men nu är det alltså vardag igen med stort V även här hos oss och ordningen är återställd och ja det är ju faktiskt ”ganska så skönt”:) Tycker just jullovet kan vara ganska så segt ibland, iaf så där på slutet. Det är ofta dåligt väder (typ inge snö och grått och kallt, brrr) och det går inte att ha vinterlekar ute och skatternas julpepp har transformerats till ”ett-helt-år-till-nästa-jul-depp” och det är såå svårt att aktivera dem på ett kul sätt! Iaf här hemma i stan (är man exempelvis i fjällen eller på öjn eller har solsemester så är ju så lov så klart alltid det härligaste även på vintern)
.
Till allmänna platser (typ hoppland-badland-lekland-gallerior) vill jag inte ta oss, inte nu med en liten bebis och det där läskiga RS-viruset som härjar..De stora kan ju sticka iväg på sånt själva men det går ju inte med Beabus:S
.
.
.
.
Så nu är vi ensamma hemma jag och min prinskorv! För dagen klädd i supersött 80-tals-set hittat på Lindex (man minns ju de där där snedknäppta skorstenskragarna:)
.
.
.
.
.
Haha, liten ser klart butter ut men det är han inte! En glad och nöjd bebis har vi fått:)
.
.
Vänner och bekanta brukar ibland säga att ”fatta att du är f y r abarnsmamma nu” och det är ju ganska otroligt faktiskt. Att det blev så. Jag kan inte riktigt fatta det jag heller! Hur gick det här till liksom?! Men som jag berättat tidigare så är det så härligt och +++++ att få bebis vid 44 års ålder. Jag och alla i familjen avgudar den där lilla parveln och det känns om jag tar in allt med bebis dubbelt så mycket denna gång. Såå underbart. Allt bebisfix (ni vet mata-sköta-passa-byta osv) är mindre jobbigt på något sätt och mest bara mysigt, tom saker som att gå iväg till Ica och handla lite barnmatsbrukar och blöjor är ju kul (det finns ju såå mycket att välja på numera:)
.
Fast att vara gravid vid 44 var ju i n t e kul någonstans. Herregud vad trööött jag var för ett år sen. Och orolig mest hela tiden att något skulle gå fel med mig eller bebis (oh my vad jag drömde konstiga drömmar om läskiga nyfödda och läskiga förlossningar:S) Jo jag är orolig nu också och det blir verkligen inte bättre med fler barn eller med åldern! Tänk vad skönt det var när man var ung (läs under tjugoåtta) och inte tänkte en sekund på vad hemskt som ev kan inträffa och alla faror.. Trodde att oron skulle sprida ut sig lite smidigt så där med med flera barn men tji fick jag – jag fick en orodos till istället! Gahh. Så nu får jag oroa mig för allt möjligt från bebisvirus till tonårsfaror som mopeder – grattis mig!
.
.
Ha nu en skön onsdagseftermiddag i snöslasket (Själv ska jag roa mig med att gå ut med vagnen i blötan och gå och handla mat:)
.
.
KRAM
.
.
.
Det är underbart med barn oavsett ålder, verkligen ett mirakel! Själv är jag bara trebarnsmamma än så länge men är ju 28 så det kan ju mycket väl komma någon mer, även om jag just nu känner mig klar. Jag förstår att du tycker att det varit bara bra att få barn vid 44 års ålder, har du heller ingen ”ångest”/negativ tanke om att du är 50 innan han börjat skolan? Hoppas du ej tar frågan fel för menar inget illa! Hoppas tvärtom att du INTE har det, ålder är ju bara en siffra 🙂 Men tänker att det som med allt finns både plus och minus.
Ålder är visserligen som du säger bara en siffra men 50 är visst nåt speciellt med 😄 Man är rätt pigg då med kan jag säga 😄. Vid 51 har jag vänner som har nyblivna skolbarn och de som blivit mormor… de som trots allt verkar bry sig mest om det här med ålder är de under 30, det är alltid svårt att förställa livet 20 år senare – man har en bild om en åldrande person när man tänker 50+ vad vet jag, men livet är finfint där med 👍 Kram
Sa inte att det var ”något speciellt” med 50 men vill man hitta något så gör man ju det, grattis 😀
Det var med stor glimt i ögat jag sa det kan jag tillägga, det kanske inte gick fram. 🙂 men som Petra säger, när man blir något äldre så kan man känna mer oro, kanske är det för att man idag får höra så mycket vad som händer och sker runt familjer som man inte riktigt hade koll på tidigare. Det som oroar mig är att många föräldrar stressar så mellan 35-45 nånstans och det börjar ta ut sin rätt runt 50, tyvärr. Min önskan är så att alla kan uppmärksamma varann mer hur man mår och vara rädda om hälsan. kram Milla
Nej jag tar inte frågan fel! Jag har faktiskt ingen ångest alls över min ålder – man måste komma ihåg att tid och siffror bara är mänskligt påhitt som du också skriver:) Jag kan däremot ibland känna en liten oro över att något ska hända mig och att jag ska bli sjuk men det kan man ju hända även om man är 28, 32 eller 41. Inga garantier finns ju. För mig spelar det ju ingen som helst roll om man är 30 eller 40 eller 50 när ens barn börjar skolan, bara man finns där tänker jag och är en modern, uppmärksam och kärleksfull mamma. Har man lyckan att leva ett långt och härligt liv får man ju vara med tills alla barnen är ordentligt vuxna:)
Tack för svar! Håller helt med dig. Kul att höra dina tankar! Du verkar vara en fantastisk mamma och är övertygad att du kommer fortsäkta vara det till 100 plus! <3
Hej Petra!
Du berättade väldigt öppet om att du drabbades av panikångest. Hur har det gått för dig med det? Är det puts väck eller har du fått fler attacker efter det. Berätta gärna om det är så att du tycker att det känns ok och är det för privat så förstår jag det med. Ville bara slänga ut frågan då jag själv drabbats nyligen och vet att många fler kämpar med just det.
Tack på förhand!
Tråkigt att du också drabbats, detta verkar vara en ganska vanlig åkomma tyvärr. Nej jag har inte drabbats något mer efter sept 2015 och jag tror det beror på att jag helt enkelt blev(var) gravid och att kroppen automatiskt gick in i en annan lugnare harmonisk lunk sen. Ibland kan jag dock känna ett sånt litet ”panikvarningsfladder” i bröstet när det är något som stressar extra men jag vet hur jag ska stävja det och att det inte är något farligt.
Lycka till<3
Åh så mysigt, och vilken söt outfit han hade!<3
kram
Emma
Ja konstigt hur livet kan bli… Jag är 41 och hade lite tankar om 1 till men då kom dottern och sa att jag ska bli mormor! Det är ju större än något, så får nöja mig med det haha. 😀
Ja jisses man får nog oroa sig hela livet i olika faser….Här har jag en 16-åring som ska börja övningsköra och en som fyller 20 och ska dra till Australien på ett år. Det kommer vara asjobbigt att han ska åka men helt rätt. Jag gjorde det själv när jag var 18 till LA ett år. Och vad brydde jag mig om någon var ledsen, inte ett dugg. Värst är om det skulle hända honom något och man är så långt borta. Kramkram Anne
Tycker det är så fantastiskt å läsa om hur lyckat allt blev. Det ger dessutom hopp om att det inte är för sent att ändra sej om man vill ha fler barn i framtiden. 😉
Tack för fin blogg, har ju följt med dig länge nu…mååååånga år. Är glad och tacksam för att du förgyller min vardag med din blogg… Är 3 barnsmamma, 15,11,5 år alla tjejer… så jag har också spridit ut oron ordentligt… Men vad jag njuter av vår minsting, och förstås av de ”stora” tjejerna. Vet nu att faser går över, att kramar hjälper, att det brukar ”ordna sig” med det mesta om jag andas och försöker njuta och känna tacksamhet istället för att stressa och tänka på vad alla andra säger och gör… Minfullness och feelgood… Tack igen, Kramar Maria
Har också fyra stycken, fick yngsta när jag var 38. Trodde jag var nöjd med tre stycken men så kom suget igen. Blev till på köpet en flicka efter tre pojkar. Enda nackdelen med många barn, är att det blir ännu fler att oroa sig för 🙂 🙂 men alldeles underbart är det ändå.
Håller med! Jag blir 45 i februari och hade min första, och enda, pojke förra april. Var hela tiden orolig att något skulle gå fel. Han är också en nöjd, och envis, kille som ny kryper runt hemma. 9 månader gammal!! Instagram helenaandlucas