.
.
.
.
.
Svanen av Sam Stigson som står i den djupa fönsternischen i vardagsrummet här i sommarhuset tycker jag såå himla mycket om. Dels för att den är så maffig och fin och dels för att den ger mig minnen från när jag var liten. Då stod den uppe på mammas piano i matsalen i det gamla huset från 1700-talet som vi bodde i då. Bredvid notböcker stod den där stor och ståtlig och inuti gömde pappa godis haha, sådant han liksom ”ville ha för sig själv”:) Han trodde inte vi barn visste om det men det visste vi ju, jag och mina bröder. Vi fick iofs hur mycket godis som helst eftersom snälla papsen flög så ofta och alltid köpte med sig något hem (japp, hela familjen är riktiga små godisgrisar) Så vi kunde nog ”låtit bli svangömman”:) Visst är den tjusig? Tillsammans med en Mogensensoffa och en vit pom-pom blev den ju pricken över i:et. Voila – där fick ni bloggisar ett litet sött minne från min barndom så här på en sommarsöndagskväll:).
.
.
.
Nu ska vi visst ”leka spa” här! (dvs jag är krasslig och ligger i sängen och tjejerna ger mig ansiktsbehandling och massage:)
.
.
.
KRAM
.
.
.
.
Det var et morsomt minne fra barndommen. Hihi.. tenker pappaen din ble like overrasket hver gang over hvor lite godis det var igjen i svanen:) Ser for meg små barnehender som stjeler pappas godis og som etterpå gjemmer seg under bord for ikke å bli sett med munnen full.. haha.
Masse god bedring forresten!
Klem, Line
Å så fin den var! Härligt med barndomsminnen, har själv några hemma med som betyder mycket:)
Kram till dig
Adela
Usch är du krasslig din stackare? Hoppas du mår bättre snart!