.
Jag idag denna torsdag! Pausar lite i vardagsrummet efter intensiv eftermiddag med jobbing och ex antal utvecklingssamtal pjuh. Nu när ni läser rubriken så kanske ni tänker att s å himla många barn har du ju inte, det finns ju dessa mammor som kanske har så många som 12-13 stycken små att tampas med (all min beundran till dem – jag hart sett dem på tv!!)) men ibland känns fyra som ja 16 ungefär. Iaf när det gäller att man ska räcka till och ge dem all tid man önskar:) Moje tar ju ungefär hälften av min mammatid pga att han är småbarn så klart men kärlek har och får de i överflöd alla fyra. Säger varje dag flera gånger att jag älskar dem! Ofta ofta också arr de är bäst i världen. Bäst inte för vad de g ö r eller för vad de presterar utan för de de är helt enkelt. Att de är fantastiska hur jobbiga, arga, bråkiga, vresiga eller trotsiga de än må vara!
Jag vill vara kärlek. Jag vill aldrig bli den mamman som inte glömmer och som inte förlåter, som ältar och tjatar och ofta påpekar fel och brister. Klart jag kan tjata, om jag kan! Men det är en stund med det, sen är det bra. Sen har vi kul och mysigt så att den varma goa känslan finns där igen! Vill ju att mitt hem, vårt hem, ska vara varmt och fyllt av kärlek. Vet ni förresten att jag och H i princip aldrig bråkar eller är osams? Oense kan vi bli absolut, och jag kan bli gaaaalen på vissa saker han gör under (eller mer inte gör hehe) en viss period varje månad… Men höjer jag rösten det minsta och kanske låter arg så har jag fyra barn som ropar i kör åt mig att sluta. De är små peacemakers de där goingarna, går inte att frusta och gorma när man liksom alltid har alla 5 i la familia emot sig:) .
Jo jag kan bli arg ibland och det som gör mig mest arg är när andra barn är taskiga mot mina! Just nu är jag smågalen på några ouppfostrade typer som av någon väldigt märklig anledning tycker att just de är ballast i universum och därför även tycker de ska få göra ner min unge. Lägg av! Annars hänger jag ut er!! Fasiken vad arg jag blir när jag tänker på det. Det kokar i mig av mammailska. Bah. Fnys.
.
Nåväl – nu ska jag ruska av mig det där arga och gå ner och äta middag med mina älsklingar!
,
Ha en skön kväll alla så ses vi imorgon!
.
KRAM
.
.
.
Åh, kommer ihåg känslan när mina barn var små och någon hade varit dum. Man blir som en tiger!
Kram Maria
Tror på att gripa in tidigt och markera det inte är ok. Klimatet är hårdare idag än när jag va liten. Men tror också det är viktigt att vida vardag, som du gör nu. Bloggare överlag visar allt det rosa…det får era läsare att känna tvärtom.
100 tummar upp för att du visar verklighet ❤
Å nyp de elaka i öronen å tala om vart de gjort fel.
Jag känner igen mig i det du skriver om barn som inte är schyssta. Vi bor också i Västerås och har en dotter på 8 år som får mycket skit från andra tjejer i klassen och andra i parallellklassen.. Men nu är det inte långt till fyran. Blir nog fryx eller kunskap (om vi lyckas komma in)
Barn kan vara så elaka, min minsting får känna av det nu när hon börjat förskoleklass och jag blir så arg och ledsen. Men när man ser hur många vuxna beter sig på nätet så är det inte konstigt alls att vissa barn är som de är och gör som de gör.
Usch ja man blir verkligen vrål arg har lust att vrida öronen av ungar som är elaka mot andra 😡.Styrke kram ❤️
Hoppas du tagit upp problemet med deras föräldrar. Jag tror att det skulle vara ganska effektivt. Beroende på hur engagerade de är i sina barn då förstås.. Jag hade inte tvekat att ringa föräldrarna om någon behandlat mitt barn illa.
Jag brukar aldrig kommentera men gör det nu. Jag jobbar i skolan som lärare och är omgiven av barn hela veckorna.
Visst finns det barn som det är synd om av olika anledningar och visst finns det barn som inte kan hantera sig själva. Men det finns också många, många barn som inte har fått en riktig fostran i hur man ska bete sig mot andra i olika sammanhang. De kan inte de sociala koderna. Här bär vi föräldrar det primära ansvaret. Vi är våra barn närmast.
Håller verkligen med.
Och, jag undrar var din söta blus kommer ifrån?
Stå på dig nu och bara ryt till på de jobbiga ungarna!
Ja det er det vanskeligste med å være forelder synes jeg når en opplever at ungene ikke har det bra. At det er ting som har skjedd ift jevnaldrende som ikke er bra. Så kjenner meg igjen i følelsen du beskriver, man blir sint og fortvilt og trist over at det skal være sånn. Håper det ordner seg ❤️
Hej, måste bara skriva en kommentar. Jag håller helt med dig om frustrationen och känslan i att behöva se hur andra barn är elaka mot sina egna. Man blir så arg och även ledsen. Men snälla du, var inte så inskränkt och skriv ouppfostrade barn. Det finns så många anledningar till barns beteende och agerande som faktiskt inte har med uppfostran att göra. De allra flesta föräldrar gör så gott man kan och vill kunna vägleda sina barn. Mycket onödig kommentar tycker jag.
Jättebra kommentar Anna! Håller med att barn behöver inte vara ouppfostrade för att vara elak. Ibland är det synd om de barn som är elaka. Det är oftast utlopp för något annat..Ett rop på hjälp. Det är inte ok att vara elak men hårt att säga ouppfostrade barn
Håller med! ”ouppfostrade” alltid detta att framhäva sig själv som den perfekta med perfekta barn som minsann aldrig gör något fel och DESSUTOM ”Lägg av annars hänger jag ut er!” Öhhhh skall mamsen lägga ut bild och namn på de ouppfostrade barnen på sin stora blogg då – JA, SÅ LÄR VI BARN ATT LÖSA PROBLEM-VISST???!
Mycket bra skrivet. Är väl bättre att vara mogen i sitt agerande annars är man ju inte ett dugg bättre själv som vuxen!
Öh och du förstod inte att jag inte menade allvar? Kunde skrivit att jag var så arg att jag kunde örfilat dem också. Vilket jag heller aldrig hade gjort. Eller kört över ungarna fram och tillbaka med traktor. Försökte bara illustrera min ilska. Och nej jag framhäver inte mina barn som perfekta och de gör så klart också fel. Tom har någon av dem mobbat i yngre dar men då tog det hus i helvete sörru och jag ansåg att det var till stor del mitt fel som inte lärt detta barn rätt. Dvs inte uppfostrat tillräckligt väl och inte varit tillräckligt tydlig. Skämdes massor.
Hur i hela friden skall man veta att du inte menar allvar?
1. För att jag tar i från tårna och beskriver i en mycket kort text min ilska och frustration.
2. Historik och sannolikhet.
Du skriver om ouppfostrade barn, men när det gäller dina egna är det ditt fel som förälder. Kanske så för andra också, man vet tyvärr inte allt som barnen håller på med.
Du vet du vad- hur arg jag än var skulle jag ändå aldrig tänka tanken att jag skulle vilja köra över barn fram och tillbaka med traktor. Det där är helt sjukt uttryckt! Fy fasen vad läskig du är!
Men snälla Ida, varför väljer du att ta Petras ord så bokstavligt? Kan du inte välja att ta dessa ord som en beskrivning/metafor över hur fruktansvärt illa hon mår över att hennes barn mobbas?
Tack Ida! Håller med dig i ditt förtydligande! Vad bra att jag kommenterade ditt inlägg så att jag förstod dig bättre!
Ja förstår precis hur frustrerad du är och som jag skrev vrida öronen av dom är såklart inte bokstavligt menat heller bara en ilska som ska beskriva hur man känner !! Det måste väll alla förstå!! Kram till dig Petra
ilska som ska beskriva hur man känner !! Det måste väll alla förstå!! Kram till dig Petra
MIA: Jag förstår att det är en metafor men jag tycker ändå att den är fullkomligt vidrig.
Om det är tjejer i LoLos ålder är det ju ganska troligt att dessa mobbare läser här i bloggen så ganska glasklart att ”hänga ut dem-hotet” var riktat till dem. Sen vidare till traktorhot….Kanske en sån grej man inte tar upp i en blogg kan jag tycka. Lös det på sidan av – det lär ju inte hjälpa att skriva här.
Det finns massor av ouppfostrade barn, fattar inte att det kan vara synd om ouppfostrade barn, konstiga kommentarer. Många föräldrar är tyvärr dåliga föredömen för sina barn idag. Många ungar som håller på med allt möjligt. Håller verkligen med Petra. Ta hand om era ouppfostrade ungar.
Words, Kia👍 Håller helt med!
Tack, Anna.
Tycker du verkar vara en helt fantastisk mamma. Tror vi alla oavsett antal barn känner oss lite otillräckliga ibland. Kärlek kommer man långt med. Heja dig och trevlig helg!
Om man ser på hur många ouppfostrade kommentarer du har bitvis, så finns det såklart en massa ouppfostrade ungar där ute. Huruvida just dessa är det vet vi ju förstås inte även om jag tror att Petra har bättre koll på det än vi). Tror jag, trallala
Så bra du skriver Petra! Jag håller med dig om hur arg och ledsen man blir och snälla SLUTA tycka synd om dessa ouppfostrade barn. Det finns elaka barn, och vuxna med. Du beskriver er familj så fint, blir varm av att läsa om er! Ha nu en mysig fredag!
Kram från Anna i Skåne
Håller med dig Anna.
Att vara taskig betyder ofta att man inte mår bra själv, inte att man är ouppfostrad.
en som är vaken! exakt så Klara!
Men snälla; då gör man ju alla andra illa… bara för att man själv mår dåligt… jag före laget – individen före kollektivet – dagens samhälle…
snälla! Det här handlar om att barn eller vuxna inte behöver vara OUPPFOSTRADE för att vara elaka utan det kan vara annat bakomliggande men ingen har sagt att det är OK att vara elak…MEN ATT FÖRUTSÄTTA OCH SKRIVA ATT DET ÄR OUPPFOSTRADE BARN är OUPPFOSTRAT av Petra i det här sammanhanget…. PUNKT
Det är inget försvar att bete sig vidrigt bara för att man själv inte mår bra! Sluta dalta, börja fostra!!
Lotta
Nej det är inget försvar, men en förklaring. Alla har inte rätt verktyg till att hantera sina egna tillkortakommanden och det går då ut över andra. Mänskligt, och något vi behöver lära oss. Men ouppfostrat, nej.
Och när det dessutom är barn det handlar om är det inte så märkligt att de har alla nycklar att lösa saker med på konstruktiva sätt. Blir mer oroad över vuxna som skrivet taskiga saker och dömer ut barn som ouppfostrade.
Håller med dig Anna till fullo.
Fin kaffemugg, varifrån kommer den? Vill ha! 😄 Att ens barn blir elakt behandlad gör ont i hjärtat och jag tror att de flesta av oss som läser din fina blogg vet du inte kommer att agera ut din frustration varken med att hänga ut barnen eller köra över dem! 😏 Have a good one! Och om du kan, strunta i trollen som så uppenbart vill gå igång på allt du skriver.
Usch vad tjafsigt och vad massa trista kommentarer det alltid fälls i kommentarsfältet för denna blogg. Lämnar den tyvärr därav, man blir ju bara sänkt. Låt oss lyfta varandra istället.
Hur kan ni vara så många som bara längtar efter att få hoppa på Petra? Ni måste väl ändå fatta vad hon menar? Skärp till er!
Nu är det fredag och helg, njut!
Vuxna kvinnor, skäms på er! LÄGG AV!!!!! Sluta läsa/följa bloggar om ni bara ska klanka ner och vara elaka. Så trött på negativa, gnälliga och ursäkta nu mitt ordval nu, jävla kärringar som inte kan sluta mobba andra på nätet. Ni förstör för oss andra😡LÄGG AAAAAAAV!!!!
Galet att det finns så många bittra och sorgsna människor där ute. Inte konstigt att det finns barn som också blir det.
Vi som älskar din blogg, Petra, förstår ju precis vad du menar! Och ni andra kan ju bara avfölja och hitta nån annan som får er att må lite bättre.
Önskar en god helg till alla, oavsett om ni är ouppfostrade, glada, bittra eller bara helt härliga människor! ♥️
Varför hänger ni upp er på ordet uppfostra och ouppfostrade barn? Tror ni att barn som mobbas har fått en bra uppfostran? Att de kommer från ett hem där de fått bra vägledning, värderingar, kärlek och uppmärksamhet? Väldigt ofta är det som vissa av er skriver, de mår själva dåligt.. men om ett barn mår dåligt så har hen säkert inte fått tillräckligt av något ovanstående, alltså är hen ouppfostrad!
Vissa barn har en diagnos och har svårare för det här men, barn med diagnos är sällan ”mobbare”…
Det är inte barnens fel att de är ouppfostrade.. det är såklart föräldrarnas ansvar. Om man inte ”vet” hur ens barn beter sig i skolan eller när man inte är med så har man som förälder lite att jobba på…
Tror oftast föräldrar blundar för detta…. och hoppas att det beteendet ska ”försvinna” av sig själv… eller tänker att det var nog bara en engångsföreteelse.. en fas man som barn går igenom.. men det kan man lugnt räkna med att det inte är. Som förälder är man ansvarig att bygga upp självförtroende och självkänsla hos sitt barn att stå emot kompistryck och hänga med när någon mobbar eller vandaliserar.
Petra, prata med föräldrarna och skolan! Direkt!
Alltför ofta hör man ursäkten att barnen mår dåligt osv. vilket så klart är helt vansinnigt fruktansvärt och alldeles för vanligt men så klart ändå föräldrarnas ansvar att lösa, GENOM UPPFOSTRAN FRÅN DET DE VAR SMÅ. Och misslyckades man då, när de var små, får man ta igen det senare, mycket svårare men inte mycket att välja på om man vill att sitt barn ska bli allt som det kan bli… Och med uppfostran menas så klart inte bara regler, det är ganska gammaldags/obildat att tro att uppfostran skulle handla om det, uppfostran handlar om konsten att vara en god människa och att man ska få sitt barn att känna sig älskat, värdefullt och tillräckligt, så att det inte behöver göra ner andra för att känna värde… Allt hänger på uppfostran, om man inte har någon typ av diagnos eller är psykopat..
Håller med F prata med föräldrarna och skolan direkt!
https://kit.se/2017/08/25/92626/gener-eller-uppfostran-sa-formas-ett-barn/
Alltför många skyller på uppfostran och föräldrarna. 50% är genetik. Dvs. Barn föds med olika anlag för dåligt beteende. Hjärnan är plastisk och inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 års ålder. Elaka ungar kan bli snälla människor och tvärtom. Barn är barn och vet många underbara föräldrar som har mobbare till barn! Stötta föräldrar ist för att skylla på dom! Ser alltför många sådana här diskussioner på nätet. :/
Bra kommentar! Det sista man vill som förälder är väl att känna sig misslyckad, även om ens barn utsätter andra.
Min dotter som är 9 år hade problem med en kille i klassen som dagligen utsatte henne för glåpord och elakheter. Jag hade bra konversation med både skolan och dottern. En dag kommer hon hem och berättar att pojken tagit strupgrepp på henne. Då brann jag av totalt och ringde upp hans mamma (för andra gången). Jag förklarade för henne att om hennes son gör eller säger något elakt igen så tar jag tag i problemet själv när jag hämtar i skolan och att hon nog hellre löste det själv (Blev nog en del svordomar också). Jag kände mig helt uppgiven och hade en dotter som inte ville gå till skolan. Nu har det lugnat ner sig som tur är…
Förstår hur du tänker, Petra och man FÅR uttrycka sin ilska över hur barn kan bete sig-
man kan bli oerhört frustrerad. Och man blir som galen när ens barn är utsatt 😉
Tycker du skriver så fint kring vad barn behöver. KÄRLEK.
Kram