10 MONTHS & AWESOME

.

Alltså min baby. Min bebbebubbylutt här hemma. Jag är så fruktansvärt löjligt kär i den här lilla gutten! Hur han doftar så där ljuvligt sött och hur varm, stark och härligt mjuk han känns i min famn och hur han ser ut den lilla apan. De där ögonen – är de till för att kärlekskranka mammor ska drunkna i dem? Oooh my..

.

.

.

Har ju själv en lillebror som också är lite småsladdis i vår familj. Tyckte alltid att han blev särbehandlad i jämförelse med mig och storebror när vi bodde hemma och kom automatiskt undan med mycket och lite till ”Åh lilla M, vad vill du äta ikväll då – Gorbypiroger, pizza eller kanske oxpytt som är dina favoriter varenda varenda vareviga dag och som bara du får äta?” kontra ”Ikväll blir det köttfärslimpa med ägg och persilja – bara så du vet. Var är det där för ogillande min? Tänk du på på barnen i Afrika!”  Nu börjar jag ju själv förstå liite av tanken där, det k a n kanske hända att den här prinskorven kan får samma räkmacka till uppforstran och sin älsklingsmat varje dag också för den delen. Vem kan säga nej liksom…

.

.

.

Nej man ska ju helst  inte behandla syskon för olika så klart och jag försöker vara rättvis mamma till mina barn – iaf så gott jag bara kan:) Hur tänker ni kring det med rättvisa och syskon förresten? Lite tabu kanske att prata om eventuella ”favvosyskon” och olika regler för olika barn beroende om de är äldste eller yngst i kullen eller  hur man skapar den där klassiskt bortskämda sladdisen..

.

.

.

Och en risgrynstand håller han på att få vår älsklingsmonkey! Bättre sent än aldrig säger vi:)

.

.

.

10 månader gammal nu och i kalasbyxor<3<3<3 Det är vår i luften ute och solen skiner så härligt varmt och vårjackan har åkt på (Tröja Molo, kalasbyxor Åhlens, jacka Wheat, skor HM och mössa Mini Rodini) Nu blir det en tur ut till det stora köpcentret utanför Småstaden för att bla bunkra upp med massa gott inför kvällen och jag gissar att vi inte kommer vara direkt ensamma där…

.

,

Önskar er alla nu en riktigt fab och mysig Mellolördag!

.

.

KRAM

.

.

13 kommentarer till “10 MONTHS & AWESOME

  1. Så himmelens gulliga bilder på sonen du tagit..förstår dig precis..Man smälter för sina barn det gör ju alla och man får ju välja sina strider. Alla åldrar har väl sina ” förmåner” och så tycker jag det måste få vara. Ha en härlig dag. I Örebro lyser vårsolen på oss idag. Kram!

  2. Himla fina bilder Petra! När kallar man barn för sladdis, alltså hur många år ska det vara imellan? =D Mina två äldsta är 6,5 & 8, lillan är 8 månader imorgon! Och lillan känns verkligen som en sladdis ^^ Vem vet, kanske blir en till ”sladdis” om några år. Fin lördag på er // Louise

    1. Sladdbarn eller sladdis är det barn som föds ”långt” efter den första barnkullen, det vill säga då det gått sex år eller mer från senaste syskonet (om man ser till beteendevetenskap och psykologi) enligt Wikipedia i alla fall.

      Känner några skaddisar där det är just 6 och 9 år till syskonen, men även 12 och 14 år till syskonen, och hela 17 och 21 år till syskonen.

  3. Att ge varje barn det han/hon behöver än att ge alla samma är det mest rättvisa, oavsett om det handlar om materiella saker eller tid och uppmärksamhet. Du gör nog ett bra jobb!

  4. Jag har själv fyra barn 17, 14, 7, 4 år…och vissa dagar känner man sig som en häxa som bara skäller, tjatar, blir tokig över diskberg och tvättberg och trycker på att de stora minsann kan tvätta, diska, städa osv…som min mamma gjorde…den där DU SKA bla bla tendensen…medan jag för det mesta och de flesta dagar försöker be dem snällt att hjälpa till..vända det till skulle du vilja vara snäll och bla bla….det blir ju så med de stora att man vill lära dem klara sig som vuxna, de ska kunna laga en del mat, kunna tömma och sätta in disk, kunna få igång tvätt och tumlare..så de sedan kan klara sig på egen hand..samtidigt som vi vill visa dem att så här är det…jobbar båda föräldrarna 100 % och man har barn så blir det massa sysslor att ta hand om på kvällen och tiden man hinner varva ner i soffan blir väldigt liten, om man inte hjälper till i familjen…sedan försöker vi även få de små att hjälpa till med små saker…att be en 4 åring tömma disken och sätta på en tvätt kanske man inte gör…Det går nog aldrig att bli millimeter rättvis med mer än ett barn..de är i olika åldrar, stadier..de kanske är av olika kön..jag har som du två pojkar först/sist och två flickor mellan dem…så länge man som du skriver känner att man gör så gott man kan..att man de dåliga dagarna inte är mer än människa och om man då känner sig som en dålig mamma…då är man ju inte hjärtlös..Vi kommer nog aldrig känna oss som världens rättvisaste mamma och vi kommer nog aldrig sluta fundera på det….kram från Birran i Hörby

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg