.
Här har ni mig – en inte helt soft bloggerska även om det ser ut så på picset. Usch jag mår inte så superbra just nu (och inte de senaste dagarna heller – därav frånvaro från blogglife. Ledsen för det) Nej jag är inte sjuk utan det är bara inom mig jag mår blä och jag vet vad det är. Snart är det dags igen – detta är ett resultat av min rädsla för att flyga. Fy det blir värre för varje gång (och varje år) och jag undrar om jag kanske börjar få en fobi? Och jag känner igen det här så väl. Mamma har extrem flygfobi och hon har inte klivit ombord på ett plan en endaste gång sen 1984 (DEN sista flygturen hon och vi gjorde till London minns jag väl kan jag lova) Jag vill inte vara så rädd och jag VILL absolut inte vara hämmad av den här rädslan och inte låta oss se och uppleva och göra saker . Därför förtränger jag det hela och låter bli att tänka på och planera runt våra resor överhuvudtaget (själva flygandet alltså) och packa och greja förrän i sista minuten. Iom att jag förtränger så säger min kropp och knopp ifrån istället. Alltså jag har såna mardrömmar just nu så ni anar inte. Kan man ha panikångest när man sover? Isf har jag nog det. Det är ganska vidrigt faktiskt – vaknar med ett skrik och tror att jag/någon annan dör och det så verkligt så ni anar inte. Ibland vaknar jag att jag står jag på golvet och skakar! Ja ni hör ju. Cocoloco. Borde nog gå i terapi eller något tror jag.
.
Så det som ska bli så KUL måste alltid först vara jobbigt. Fy vad jag hatar den där känslan. Det värsta är innan och under själva starten, brrr. Har inga problem med trånga utrymmen eller så eller höjder och rädslan går ofta över när vi väl är uppe (jag ger väl upp då) Som tur är har jag medikamente att ta till och tar ett glas vin innan vi går till gaten och det brukar ta udden av det värsta när vi lyfter (inte superkul att vara påverkad med småbarn men vad gör man:/) Det som också hjälper mot rädslan är att bo på Arlanda innan take-off. Vi har gjort det varje gång de senaste åren och då blir jag liksom lite ”acklimatsiserad” till flygplanen och slappnar av. Sen älskar jag ju faktiskt flygplatser – där skulle jag kunna vara jämt! Så härlig stämning och mysigt att äta lite gott och shoppa tax-free och se alla andra människor på väg ut någonstans i världen.
.
Som tur är så har jag bästa peppen och stödet från min man (Han är ju från familjen”SAS” – svärfar och svärmor jobbade båda på på företaget) Han gör mig alltid lugn, älskar honom extra mycket för det<3
.
.
Så nu vet ni hur jag mår just nu (Och utresorna är alltid värst. När vi ska hem brukar det kännas mycket bättre) Någon som känner igen sig att känna sig så här inför att just flyga förresten??
.
Hoppas ni mår bra iaf och har det fint i värmen vänner!
.
.
KRAM
.
.
.
Nej tack och lov är jag snyggt inte flygrädd. Tur är väl det jag som flyger mycket både privat och i jobbet. Nästa privata flygresa går till Mauritius, jag är så taggad. Ni kommer att få det underbart på Rivieran, verkar som ni skall bo i Valeries svärföräldrar lägenhet. Hälsningar Åsa
Jag vet inte om Valeries svärföräldrar har lägenhet i Rivieran eller varför du tror att Petra med familj ska bo där, däremot har Valeries svärföräldrar en lägenhet i Almuñecar/Spanien.
Jag känner igen mig väl. Jag hatar att flyga och är så rädd flera veckor innan. Kan inte tänka på annat än att jag ska flyga och det överskuggar glädjen med att åka. Skulle vilja sova hela vägen men det gör jag inte. Förra våren svepte jag två glas prosseco i rask takt och tog på mig hörlurar och lyssnade på 80-tals pop hela vägen till Mallis. Fullkomligt avskyr flygresor. Hela tiden på resmålet går jag och tänker på hemresan. Så jobbigt! Terapi tror jag kan vara en lösning. Stort lycka till på flygningen till Frankrike och mycket medkänsla 💝
Helt klart panikångest du har när du sover. Vi kämpade länge för att få barn och när jag väl blev gravid kom också panikångesten nattetid som en liten present. Har vaknat både nedanför sängen och ute i hallen skrikandes. Antagligen pga rädslan att något skulle gå fel. Sen hade jag det flera gånger i veckan under sex år innan jag vågade be om hjälp. Kände mig också cocoloco. Nu i efterhand undrar jag hur jag stod ut 🙂 Trösten i det hela är att de inte är farligt utan kroppen som visar en rädsla på sitt eget lilla sätt. Jag hatar också att flyga men har också en otroligt trygg man som ger mig tillgång till sin hand att krampaktigt hålla tag i varje gång vi ska lyfta. Det som brukar hjälpa mig är att försöka tänka på att piloterna kan sin sak, att de övat på en massa scenarios och att de också vill hem till sina familjer igen. Hoppas ni får en fin resa och det kommer att gå jättebra!!!
Känner igen mig så i det du skriver. Avskyr också att flyga. För några år sedan var min fobi som värst, satt och grät och hyperventilerade vid landning som är mitt värsta. Hade verkligen dödsångest då. Sista åren har rädslan däremot minskat och det som hjälpte mig var faktiskt att läsa på. Finns bra sidor på nätet där piloter skriver om hur allt fungerar, om all säkerhet som finns, förklarar alla konstiga ljud man kan höra etc. Med mer kunskap har min fobi sakta blivit bättre. Nu blir jag också lugnare av att tänka på all statistik. När jag var som mest rädd hjälpte inte det ett dugg. Gjorde tom min första långflygning i januari till Kalifornien och det gick faktiskt hur bra som helst. Det kommer gå fint. Skickar dig en styrkekram.
Älskar att flyga !!!!
Ps. Det anordnas t.o.m. kurser för flygrädda på Arlanda….. ett tips! 😉
Usch va jobbigt,lider med dig. Förr innan jag fick barn älskade jag att flyga. Men nu som mamma gillar jag det inte alls, men som du vill jag inte låta rädslan ta över å sluta resa för det finns ju så mycket man vill uppleva. Åker till Dubai i oktober och det ligger lite å gnager, sedan är nästa resa planerad till Florida och usch vilken lång resa. Resan därpå är det meningen att vi ska till Kalifornien ojojoj hur ska detta gå. Men attans att jag ger mig. Vi kämpar på eller hur,,
Samma känsla som du men oron börjar timmar innan jag ska flyga. Har rest mycket sedan 80-talet och över hela världen men kan inte säga att det blivit bättre med åren. Det konstiga är att jag inte är rädd vid start och landning utan när vi är uppe i luften. Jag försöker sedan en tid att distrahera mig själv genom att läsa och lyssna på musik för att inte lyssna efter konstiga ljud i planet. Tycker att det hjälper något, sitter inte och håller krampaktigt i armstöd och hyperventilerar iallafall. Din resa kommer att gå bra !
Jag tycker verkligen så synd om dig fina Petra💕. Så trist att behöva må så innan eran efterlängtade resa. Tur att du har så många kärleksfulla människor omkring dig som ger dig stöd❤️
Stor kram
Leta upp Flygvärdinnepodden! Två sköna SAS-värdinnor som poddade ett tag om livet i luften, resetips mm. Bla avsnitt nr 6 är med en pilot. Har lärt mig sååå mkt och blivit flygtrygg av att lyssna på dom. Lyssna!
Hej! Jag känner precis likadant!
Jag brukar iaktta flygvärdinnorna under flygturen. Jag ser att de ser lugna ut och att ”allt är som det ska”. Då blir jag någorlunda trygg. Lycka till!
https://www.linkopingcityairport.se/kurs-for-flygradda/
Tycker du absolut ska fundera på att gå en kurs!
Finns kanske på de flesta flygplatser, men hört att den här ska vara riktigt bra!
Det är tydligen väldigt vanligt att man för över rädslor och fobier på sina barn så du skall absolut få hjälp att klara av flygningarna.
Hoppas att allt går bra och ni får en skön semester.
Precis det har jag också hört, om det inte är en specifik självupplevd händelse som framkallar rädslan/fobin så får man det oftast från någon av föräldrarna. Därför är det viktigt att inte visa eller prata om sina rädslor inför sina barn utan istället ta tag i det, men det är oftare enklare sagt än gjort.
Hej! jag har haft det som du länge (behöver ff ett glas vin), det som hjälpte mig enormt är att läsa på om säkerhet och hur flygplan fungerar. Då kunde jag slå hål på mina katastroftankar och lugna mig själv. En flygning fick jag följa med flygvärdinnorna runt och dom visade mig all säkerhet, hur allt går till, varför planet låter som det gör mm och hur dom själva upplever att jobba i luften. Mycket info hittade jag på flygbolagens hemsidor.
Hoppas det kan hjälpa dig!
Therapy will help, have you ever considered EMDR? Hope you will have a lovely Holiday 😘
Känner absolut igen mig i det du beskriver! Försöker att inte låta det påverka mina val och framförallt så vill jag inte föra över det till mina barn. Får alltid ångest och mardrömmar innan vi åker på semester. Tänker varje gång att det här var sista gånger jag flög, värst är start och landning….. men sen åker vi ändå iväg på semester eller en weekend. Jag älskar ändå att uppleva nya platser…. Hoppas att resan går bra! Vi åker om 2 veckor…
När jag var yngre flög jag ofta, helt utan problem. Flygrädslan började nog i samband med att jag tittade på programmet ”aircrash investigations” samt att jag fick barn. Det blev bara värre och värre för varje semester och jag drog mig för att planera utomlandsresor. Det eskalerade under en tioårsperiod. Häromveckan var jag ”tvungen” att flyga till Korea med sambon utan barnen och jag hade liksom du mardrömmar, hemska panikkänslor och det kändes verkligen som ett omen på att något skulle hända. Såg inte ett dugg fram emot resan. Det var jättejobbigt när vi lyfte första gången och även vid mellanlandningen i Helsingfors. Men sen släppte det plötsligt. Orkade inte vara rädd längre efter så många timmar i luften (Tog ca 9 tim) Samma på hemvägen. Längtade bara hem så mycket att jag uppskattade flygplanet liksom 🙂 Så jag tror att det kan vara en lösning att ”hålla i spindeln”, flyg ofta och länge. Starta och landa mycket. KBT helt enkelt! Och försöka ta in i hjärnan att det är det säkraste resesättet, att personalen är proffsiga snillen plus att turbulens aldrig någonsin orsakat en olycka. Lycka till!!
Hörde en flygvärdinna säga till en flygrädd passagerare att ”ja, jag hoppas verkligen det inte blir några förseningar idag. både jag och min kollega har tvättid ikväll”. Hon ville nog få passageraren att känna att för flygvärdinnan var det vardag att flyga. Precis som för oss alla andra på jobbet.
https://www.youtube.com/watch?v=_ENWSTVzprg
Jag är också jätte flygrädd men hörde igår att förra året dog 0 personer i kommersiella flygolyckor. 0 personer!! Och det görs miljontals flygningar. Den statistiken hjälpte mig. Lycka till!
Dags att ta hand om fobin säger jag 😊 kbt eller kurs. Många som blir hjälpta av det 😊
Men fy då! 😱
Jag gick i terapi för andra fobier (bla spindlar) som tog över mitt liv. Ett tips som fastnade var att fobier/rädslor är (ofta) tankens kraft. Så när tankarna kommer ska man backa ett steg och ”rensa huvudet” och börja om. Psykologen jag träffade pratade vid ett möte mycket om spindlar. Jag fick panik och sökte i rummet med blicken ifall det kom några. Det var hennes poäng, att framkalla tankarna hos mig men och då för att visa att det är bara tankar som tar över och tankarna styr jag. Så, om det går, försök tänka att du äger tanken när din rädsla kommer smygande. Lättare sagt än gjort men det är gratis att prova 😉 Ha en go semester! Kram
Satsta lite tid och gå i PDT-terapi. Du är en kreativ person, som sannolikt har lätt för fantasi och bilder. Ett friskt och rörligt intellekt som inte alltid är så lättstyrt;) Rädslor kan ha olika grund, som behöver undersökas över tid. Inte sällan handlar det om helt andra saker än jst det man tror att man är rädd för. Tanken att dina föräldrar skulle ha skuld i det hela skulle jag kasta över bord. Inte heller skulden att eventuellt ge dina barn samma rädsla, skulle jag ge utrymme. Jag har varit enormt flygrädd, mina ungar har inte lyssnat på mig alls och är inte heller rädda. Du är en smart kreativ person, använd dig av det även nu. Lycka till.
Hej i värmen!
Det är förhoppningsvis inte någon/något som tvingar dig att flyga. Om du har sådan rädsla för att flyga så tycker jag att du inte ska utsätta dig för det. Stanna hemma i vackra Sverige och använd bilen till att uppleva nya ställen i vårt vackra land. Det måste väl ändå vara ett I – landsproblem som diskuteras i kommentarerna.
Jag tänker att det väl är bra att övervinna sina rädslor, vilka det nu kan vara om de begränsar livet. Så jag tycker Petra har fått många bra tips och förslag här ovan!
Alla tycker olika och om du är nöjd med att bara vistas i Sverige så är det toppen. Vi har hus i Spanien och de dagar vi är där är de lyckligaste dagarna om året för mig, kulturen, maten, havet, dofterna….. oslagbart:)
Hoppas att flyget går bra Petra<3
Fy, det är verkligen den värsta känslan, att vakna av panikångest. Jag förstår dig så väl. Det finns ingen lösning som fungerar för alla och just nu när du snart ska flyga hinner du inte gå några kurser. Men det kan vara värt att titta på när du kommer hem, det ska tydligen vara väldigt effektivt.
Logik är bra men tyvärr fungerar inte logik så bra när en har panikångest (inte för mig iaf). Vad som brukar göra mig lite lugnare är att direkt när jag kommer ombord på planet (alltså när jag kliver ombord och hälsar på de som jobbar) prata med flygvärden eller flygvärdinnan, säga att jag är flygrädd (de är jättevana vid flygrädda människor) och fråga om det är lugnt flygväder, jag är mest rädd för turbulens. Då håller flygvär-den/innan lite extra koll på en, kommer och frågar hur det går och kan berätta hur flygningen ser ut. Några gånger har jag fått hälsa på piloterna (jag är nästan lika ung som du) och genom att träffa dem, prata och se hur avslappnade och lugna de är så brukar min stressnivå sänkas. Om de trodde att det var farligt hade de givetvis inte flugit (vilket är totalt irrelevant när paniken slår till). Jag tycker det är jättebra att ni åker dit en dag innan så att det inte infinner sig ytterligare stress, att ha god tid på sig brukar hjälpa lite iaf.
KBT är bra men det är svårt att öva på att flyga om en inte vill lägga ner massor med pengar. Därför är kurserna för flygrädda väldigt bra, det kostar en slant men du får insikt i alla ljud, varför det låter, säkerhetssystemens funktion etc.
Det kommer gå jättebra och det kommer kännas så skönt när du landar och kan slappna av. Klappa dig då på ryggen och säg till dig själv att det här gjorde du bra.
Ha en skön semester.
Vilken massa kloka människor här finns med goda råd! Min rädsla är nog mer av klaustrofobi karaktär. Jag känner mig totalt innestängd och känner panik för att jag inte kan ta mig ut, att luften ska ta slut där inne i planet (vilket den såklart inte gör..) Det är ofta väldigt varmt och syrefattiga när man kliver på och jag får kvävningskänslor. Någon som har tips på hur man ska hantera detta? Verkligen jobbigt detta med!
Är precis likadan 🙁
Glädjen över att få resa föregås av månader eller veckor av mardrömmar, ångest och tankar om flygningen. Brukar försöka tänka mig in i själva flygningen mentalt långt innan men får alltid panik och slutar i tårar. Och själva flygresan, hej och hå! Brukar dröja ca 30 min efter start innan jag är någorlunda mig själv igen och slutat gråta och hyperventilera. Det spelar INGEN ROLL hur många som försöker tala mig till rätta att det inte är farligt att flyga. En rädsla är en rädsla och man tänker inte rationellt när hjärnan stänger av och paniken tar över.
Så du är verkligen inte ensam! Hoppas din resa går bra och vi får kämpa på 🙂
Nu är det över 10år sedan jag flög men tror att jag kommer vara rädd sen när det är dags igen speciellt om mina barn är med. Har aldrig flygit med barn. Jag har drömt mycket mardrömmar att jag sitter på plan som störtar eller sprängs. Samma med färjor som plötsligt sjunker i rekordfart eller välter. Vi var nyligen till Danmark också ta färja med bil för första gången. Jag hade ångest i dagar innan och båda gångerna på båten kände jag stark ångest. Minsta lilla gungning så kändes det som båten skulle välta. Jag slappande inte av fören vi kommit i land på hemresan. Är gravid så kunde inte ta nåt mot ångest heller, bara le och se glad ut så att barnen inte skulle märka nåt.
Hej! Jag känner igen mig, jag älskar att resa o uppleva platser, Sol o värme. Men flygresan tar bort det roliga. Min mage spårar ur fullständigt de sista dagarna innan resan. Känner gråten i halsen o är ledsen. Köper en luren flaska vin innan jag går på planet. Tycker att säkerhetskontrollen är läskig att de är så stela o ser så bestämda ut. Under flygresan är jsg inte rädd för start o landning utan själva flygningen att det ska va turbulens. Sen efter 11/9 är jag rädd att de ska bomba planet.
Jag gick kursen flygtrygg på SAS flightacademy för ett antal år sedan. En tredagars kurs med innehåll om både det tekniska och det psykologiska och hur kroppen reagerar och fungerar vid rädsla. Har hjälpt mig mycket. Dessutom brukar jag alltid informera cabinpersonalen om att jag är flygrädd, då har de lite extra koll på hur jag mår under resan.
Hoppas allt gick bra för dig och att du får fina dagar på rivieran.
Jag undviker att resa med flyg just på grund av rädslan. Hade tänkt resa nu i juli men insåg att då är hela sommaren innan förstörd tyvärr på grund av ångesten.. har också funderat på terapi. Tycker ändå du gör det bra som trotsar rädslan och åker ändå.