.
Jaha, då fick jag mig en liten törn igen. En liten liten en men ändå något som tyvärr sätter igång de där kugghjulen som malt sen ja kanske år 1987. Då man plötsligt gick från att vara allmänt kroppsnöjd till högst medveten om varenda del av sin egna fysik. Nej jag hade inga problem överhuvudtaget med någon övervikt utan var stark, slank och vältränad efter många års dagligt ridande av egna ponnysar. Men ändå. Brösten var väl ändå lite för små? Och så runda, de var ju mer snyggt med lite klyfta som de på HM-reklampelarna. Hemma var det en hel del prat om vikt. Det var 80 och 90-tal. De på tv kunde vara lite för tjocka och övervikt och för stora rumpor och tuttar var humor. Prat om vem som hade gått upp och vem som hade gått ner. Slank och nästan mager = snyggt. Det var tal om kilon vid matbordet, som hos så många på den tiden, och dieter och äppelcidervinäger för ämnesomsättning och i kvällstidningarnas bilagor var det evighetsbantningstips och Vecko-Revyn satte nivån för det som var rätt mått för unga tjejer. Så började man gymnasiet och fick en pojkvän som inte var blyg med att kommentera min eller andras kroppar och jämföra.. Så hamnade jag då i skamfylld hemlig ätstörning som pågick i flera år. Det var något man inte pratade om alls på den tiden. Jag åt och jag kräktes och jag hade ständigt dåligt samvete. Jag bodde i egen lägenhet så ingen visste hur jag hetsåt och sen låg över toastolen. Så mycket värde satt i den där åtråvärda platta magen med tydliga midjan. Den skulle ju gå i n å t, revbenen sticka u t. Och min rumpa sen. Jag hade en bästis med en minimal stjärt, Minimjölks-Emma-minimal, därför var det ju viktigt att påpeka för mig att jag hade så stor. Hur många timmar tillbringade jag egentligen åt att tänka på vikten och oroa mig över att min unga tighta starka kropp inte dög? Som minst vägde jag 49 kg. Jag var solariebrun och smal och Miss Hawaiian Tropicteamet tyckte att jag skulle var med och tävla -95 men aldrig någonsin. I mina ögon var jag ju helt fel och behövde gå ner 1 1/2 kg… Sen gifte jag mig och fick också höra ett och annat. Att jag tex som nybliven mamma hade lår och rumpa lösa och sladdriga som milkshake. Jag som var så glad att magen hade gått tillbaka och var precis lika platt som innan. Det där med milkshakelår har aldrig någonsin lämnat min ätstörda missnöjda hjärna.
.
Jag är så TRÖTT på att bry mig och ta åt mig men jag gör det. Jag vet att jag inte ska och jag inte borde men här, och privat, så kommer ju alltid pikarna. Det är dubbelhakan, det är kommentarer om vikt, det är rumpan, det är jämförelser och hintar. Min man är som tur är den mest fantastiska och största supporten man kan ha och som bara öser beröm. Ändå tänker jag där innerst inne att han gör det nog för att han känner att han borde? För att han är så snäll och att jag ska vara glad och lycklig. Så stört är det men det är ett tankesätt som pågått hela mitt vuxna liv. I 32 år. Och jag vet att det nog tyvärr aldrig går över..Viktigaste värdet var att vara smal och vältränad = lycklig
.
Jag vet hur viktigt det är som mamma att vara en förebild när det gäller förhållning till mat och till hur man ser på sig själv och andra. Vi pratar aldrig kilon eller kroppar här hemma. Nu är mina egna tjejer så stora att vi kan prata om ätstörningar och om hur sorgligt det är med dem som ständigt känner att de behöver bry sig om vikten. Hur glad man ska vara över att man får vara frisk och stark. Att de är helt perfekta precis som de är och inget av deras värde sitter i vad de väger eller ser ut. Att de ska njuta av god mat och de ska träna för hälsan. De skrattar åt mig men med värme när jag håller på med mitt och är ytlig och tramsig. Jag tror de känner att de tycker lite synd om mig? Men mamma, du duger, du är ju jättefin. Älskade kloka barn
.
Men så sitter jag här nu, snart 50 år gammal, och känner att jag nog är lite knubbig. Jag är otroligt tacksam över alla er som peppar och hejar, ni är många som är så snälla och underbara och som säkerligen vet hur sånt här triggar. Jag är som er, jag går också igång när andra drabbas. Men det spelar tyvärr det ingen roll, kommentaren sitter där som en smäck och kugghjulen maler nu på. Jag är en stark kvinna och motståndskraftig mot mycket (jag är van) men jag vet att jag gått upp några kilon och ja nu ”borde” jag kanske gå ner. Det kommer dock inte göra mig ett dugg lyckligare, lyckan sitter inte i 2-3 kg. Jag tror jag väljer att fokusera på annat. Jag gissar att du inte kommer vara nöjd och glad för min skull ”Stina” och kanske lämna en snäll kommentar när jag gått ner i vikt? Då är det säkert något annat, att jag ser gammal och trött och sliten ut istället. Man kommer alltid bli tilltryckt av de som vill trycka til.
.
.
Nu ska jag gå en lång pw och lyssna på en bra glad podd i solskenet.
.
KRAM
.
.
.
Vad klokt och fint skrivet😁
Usch å usch..du som är så himla snygg!
Nej, ta inte åt dig för det stämmer inte iaf. Viktigast är att DU gillar din kropp. Vad andra tycker är eg ointressant.
Det ÄR så skevt med idealen idag. SÅ skevt!
Jag tycker du är sjukt snygg och har alltid tyckt 😘 så jag hoppas du väljer att inte bry dig denna gång el nästa gång ngt dräpande kommer.
Det handlar bara om den som levererar kommentaren. Inte om dig. Den som levererar en sån kommentar mår inte bra i sig själv. Den har förmodligen egna problem, kanske inte trivs i sin egen kropp.
Stor kram till dig å det spelar ingen roll men knubbig är du inte! ❤
Fina fina Petra, du har ju en kropp som vi andra i samma ålder bara kan drömma om. Du ska va stolt! De som pikar är bara avundsjuka, så är det.. Kram
Finns vissa kommentarer som inte ens är värt att kommentera… Räcker det inte med allt elände vi har i världen nu. Alla duger som man är… kort, tjock, lång, smal, funktionshinder mm… Vi är alla lika värda. Det är alldeles för mycket kropps och utseende hysteri speciellt på sociala medier där många även använder filter och annat för att få till den perfekta bilden. Förra inlägget var det väl kläderna vi skulle se och inget annat.
Asch Petra, det är en olycklig människa som lämnar en sån kommentar. Ta inte åt dig , du har ju dessutom en sjukt fin figur. Förmodligen det som retar henne. Kram.
❤️
Men herregud, du har ju kropp som en gudinna, allt är perfekt, får ångest när jag tittar på dina bilder ju :-/ !! de som skriver något annat är bara avundsjuka tänk på det / kram
Ett fint och ärligt inlägg Petra, du är på spåren med hur normer och kommentarer genom en lång tid påverkar en. Både via sina egna mammor, mormödrar, svärmödrar, syskon, pojkvänner. Jag är själv uppväxt med inte alls så mycket viktprat hemma, men däremot med kvinnor i arvet som är ganska ”knubbiga” om man nu ska använda det ordet. Men det har inte funnits skam runt det (hur jag nu vet det egentligen?). Jag tänker en sak till. Kommentarna som skrivs hos dig, nu, ja de är snälla och vill släta över, har ett problem i sig. För att där förstärks normen på något vis. Nej, du är inte knubbig. Och du är snygg som en gudinna. Även om det nu är så, så är frågan om det är något fel att vara knubbig? Vad är knubbighet i en skala i betraktarens ögon? Och att vara snygg, vad är det? Är det fel att vara ”osnygg” – men vara en fantastisk människa med en härlig personlighet som många tycker om, är det underordnat? Du får jättegärna spinna vidare på detta Petra, som du berättar så har du säkerligen en massa bra diskussioner med dina tjejer om detta, och jag tycker det är kanon om det kan bli lite mer goda reflektioner om hur det är att vara kvinna idag. För trots att det är tufft för unga tjejer därute i dag, så är normen hos oss 40-50 plussare även den tuffare än den var för en 15 år sedan. kram Milla
Det känns inte som man kan göra rätt på ngt sätt….🥵 Jag tycker Petra är ursnygg. Å hon är definitivt inte knubbig. Med det sagt så är det inget fel att man är knubbig, fet, kurvig, pinnsmal eller vad det nu kan vara. Men just ordet knubbig tycker jag är ett väldigt nedvärderande ord.
Det som Stina skrev stämmer verkligen inte. Å kan jag förstärka det när hon får ett sånt elakt mail, så gör jag gärna det. En assnygg tjej kan bli skitful om hon är elak. Du fattar. Min mamma var mobbad för att hon var smal. Så det går verkligen åt alla håll. Men det glöms gärna bort. Vi ser olika ut och vi har olika smak helt enkelt. 🤗 men rena elakheter kan man hålla för sig själv. Tanken är däremot helt fri.
Så bra skrivet Milla.
En sak är säkert, om man skriver den typen av kommentar bör man nog ta sig en extra titt i spegeln. Hoppas vid gud människan inte har barn. Så himla tråkigt när man måste trycka ner någon annan, undrar om man känner sig stor, stark och extra bra just idag då.
Tänk på de andra 22 positiva kommentarer, det finns ju inte en gnutta fett på din kropp….hon är garanterat avundsjuk (den där bittra) låt henne inte få uppmärksamhet. Är du knubbig då är jag antagligen väldigt överviktig. Ha en fin dag och njut av livet. Kram 🌸
Jag förstår dig Petra att du reagerar på 1 negativ mot 22 positiva kommentarer. Har man en gång haft en ätstörningsproblematik räcker ett sånt ord för att väcka dumma tankar till liv igen. Varför skriver man en sådan kommentar, kan verkligen inte förstå. Ingen vet vad någon annan bär på eller har i bagaget. Hade personen ifråga sagt det till dig i ansiketet? nope!
Man blir bara ledsen av att kroppen alltid ska bedömas, att det är den som räknas…sjukt samhälle vi lever i och inte konstigt när en blogg för troligtvis lite äldre läsare skriver denna typ av kommentar då blir man mörkrädd. Säger som många andra, hoppas personen ifråga inte har egna barn…
Kram till dig Petra! Låt inte dumma tankar förstöra för dig även om jag vet vilken stor plats dom tar…
Jag skall erkänna att jag blev väldigt avundsjuk när jag såg bilderna i ditt förra inlägget✨ Min kropp är inte i närheten så fin som din! Men jag har nästan förlorat mitt liv i sjukdom så jag vet att det allra viktigaste är att få vara i livet och få må så bra man kan, man blir tacksam för livet🙏 Försök att inte bry dig, dem är bara väldigt avundsjuka och förmodligen olyckliga. Tack för en jättefin och ärlig blogg❤️
Jag tycker du är jätte fin. Ser ut som en 20 åring med en perfekt kropp och en fantastisk personlighet med mycket kärlek till din familj. Jag tycker du ska äta god mat och göra som du vill utan att tänka negativa tankar om dig. Livet Är för kort för att våndas och tycka negativt om hur man ser ut. Själv är jag fet enligt läkaren men jag är iallafall glad att jag är frisk. Idealet är att se ut som dig. Så nu vet du. Jag önskar att jag var lika fin som dig. Var dig själv och låt ingen trycka ned dig. Du är helt perfekt.
Stavas med ett ord avundsjuka, försök att inte bry dej kramar Birgitta
Det är så tråkigt att det alltid finns personer som inte har hyfs nog att hålla inne sina negativa kommentarer om andras utseende.
Petra du är skitsnygg!!!
Du ser enbart sund ut och är nog den snyggaste 72:an i hela Sverige.
Kommenterar man ditt utseende negativt så är det bara av bitterhet och avundsjuka.
Många tankar med omtanke till dig. Trogen bloggläsare sen 12 år tillbaka!
Du är så vacker och insiktsfull, tack för att du visar dig sårbar – det gör det lättare för andra att dela sin kroppskam! Bästa inlägget ever!
❤️
Tänkte gud vad smal hon är, så konstigt det är med ens egna uppfattning. Hade aldrig kunnat få på mig ett sådant set, 50 år och 15 kg övervikt. Du är fin och lagom och vi är alla olika och jag har mina ticks och tankar. ❤️
🧡
👍👍👍❤️❤️❤️
Först och främst, sådana kommentarer är inte okej. Ofta sägs det att negativa kommentarer är avundsjuka, och så är ju absolut inte alltid fallet. Men det här stygga inlägget var ju helt klart bara avundsjuka!
Men sen så landade ditt inlägg här lite konstigt hos mig. Du har aldrig ens antytt att du haft ätstörningar, jag har följt dig i många år och blev jätteförvånad. Du är ganska öppen om mycket annat. Självklart behöver man inte dela sånt man inte vill, men jag blev bara förvånad.
Sen så är jag själv bara några år äldre än dig, och upplever att 80 och 90 talet var inte i närheten av den utseende och vikt fixering som råder idag. Ett sött ansikte med fint lockigt (permanentat) =) hår stod högt i kurs. Jag funderade typ aldrig över min kroppsform, det jobbiga var en och annan finne, samt att jag hade rosacea redan då (men visste ju inte det, ingen visste vad det var)
och en röd näsa på vintern!!
Men dina upplevelser är ju dina, och det var på det viset för dig. Menar du att din mamma satt och pratade om vikt och kroppsideal, eller vem hemma hos dig gjorde det?
Du är ju väldigt utseendefixerad, både kropp och ansikte (det är jag med) och det är klart att det påverkar dina döttrar, även om du pratar med dom om att alla duger som dom är.
Jag reflekterar bara nu, ingen kritik. Till sist vill jag bara säga, att med tanke på hur oändligt många bilder du lägger upp på dig själv på nätet, så bör du väl ändå ha ett ganska gott självförtroende, och vara ganska nöjd med dig själv? Du får ju så otroligt många komplimanger, så även om en elak sticker till, så hoppas och tror jag att du kan fortsätta att känna dig smal och vacker, och ta till dig av all fin feedback du får!
Det är mycket ni inte vet om mig och andra influencers. Vi lämnar ju bara ut en del, det vi vill att ni ska få se och läsa. Vi har bagage och motgångar precis som alla andra och saker och tinga kan ha skett även om det inte finns skrivet och fotat och utlagt på någon kanal. Man väljer vad man är öppen med (och skriver jag inte ut vem som har sagt vad så är det för att jag inte vill lämna ut någon. En respekt)
Jag håller inte med dig om ”förr-i-tiden”. Jag upplever att mina barn och deras vänner kan slappna av på ett annat sätt. Det finns en skön kroppspositivismtrend också och det finns en helt annan tolerans med olikheter och sexualitet osv iaf på mina barns skola. Jo det finns sociala kanaler där man bara kan se de opererade och filtrerade ”perfekta” människorna men också väldigt mycket annat och det som är tvärtom. Ungdomar som visar att de får klä sig och se ut precis hur de vill! Om man var tonåring på 80-talet så var det coola gänget på skolan som bestämde vad som var rätt. Och de influerades av ett fåtal tidningar och kanske någon serie på tv. Du kunde inte komma till skolan och vara öppet bisexuell eller gay och klä dig som tex Billie Ellish. Var du sån eller tex överviktig så blev du häcklad på min skola. Det fanns inga andra förebilder för de unga än de som var ”perfekta” i magasins. Du kunde inte bara spatsera runt på stranden toppless i bikini som 15-åring om du inte var normsmal och hade schyssta tuttar. Annars fick du blickar och kommentarer. Nu ser man mycket mer av alla kroppsformer på unga tjejer stranden, de rejäla rumporna i string och mjuka magar som bara får finnas och som inte döljs. Härligt. Ja jag är nöjd med mig själv, oftast. Ibland så vill jag bara dra något gammalt över mig. Jag utsätter mig själv för granskning när jag jobbar med det jag gör så klart. Kanske är det något kvar i mig från när jag var ung – en form av att få bekräftelse. Jag är väldigt väldigt tacksam för precis alla snälla och gulliga kommentarer jag får❤️
Jag tycker du verkar så klok och snäll! Och rolig! Fortsätt vara den du är och visa dina olika sidor, ja de sidor du vill förstås. Stor varm kram från en trogen följare
Född 1971 och håller med dig Petra om hur det var att vara tonåring på 1980-talet. Det kan väl inte ha undgått någon att det var då alla var ”fettskrämda” och light-produkter var det enda rätta. Hur såg Susanne Lanefelts gympinggrupp ut??!! Som piprensare med benvärmare … Jo 80-talet var grymt och jag håller fortfarande på och klagar på min vikt. Har aldrig varit överviktig men heller aldrig nöjd.
Du är skitsnygg Petra!
Tack för att du delar med dig ❤️ Många känner igen sig i din historia tror jag.
Du är jättefin att någon säger något annat beror helt enkelt på avundsjuka ingenting annat. Löjligt att vi inte har kommit längre 2022.
Jag vill bara skicka all kärlek till dig!❤️❤️❤️Jag kände verkligen igen mig i så mycket av det du skrev…tack för att du delar🙏Jag tycker du verkar vara en sån ljuvlig person – klok, varm och rolig! Och het!🔥😍
Tack Anna❤️
Sjuk kommentar, inte i närheten av knubbig och oavsett så skriver man inte så. Hur ser denna ”Stina” ut…insidan på Stina behövs jobba på. Nej fy vilken hemsk människa.
Skickar en stor kram till dig
Apropå prat om vikt och kropp i din ungdom så undrar jag om du funderar på hur ditt arbete som i mångt och mkt går ut på att fota dig själv på fördelaktigt vis (ofta är det döttrarna som agerar fotograf också om jag förstått rätt?) och dela med dig så offentligt av skönhetsbehandling, bukplastik e t c påverkar barnen. Det är ju inte alltid bara det som sägs högt som sätter avtryck. Barn är lyhörda och tar in. Detta är en ärlig undran från min sida.
Klart jag har funderat på det många gånger. Vi har alltid haft en dialog kring vad jag jobbar med och vi har en ganska rå men hjärtlig stämning här hemma. De alla driver glatt med mig och himlar med ögonen och jag har en stor portion självironi och skrattar med dem och åt mig själv. Det tror jag är viktigt. De är ju inte som jag och är inte aktiva på sina sociala medier, kanske jag avskräckt dem:) (Men på frågan om de inte vill att jag gör det jag gör så har det alltid sagt att ja de vill att mamma bloggar)
Men kvack….förstår ingenting, har inte läst kommentaren men förstår att det varit något nedlåtande….så lågt och jag blir helt matt.
Har man inget bra att säga så kan man vara tyst!
Du är strålande och supermegafin, det var min första tanke när jag såg bilderna!
Stor kram till dig Petra, du är grym!
Jenny
<3
Att överhuvudtaget kommentera någon annans kropp, utan att personen bett om det, är respektlöst. Och det är jätteviktigt att prata med sina barn om vad som verkligen betyder något i livet. Men det absolut viktigaste, och svåraste, enligt mig är att försöka leva som en lär. Jag tror på att våra barn framförallt gör som vi gör, inte vad vi säger. 🤗❤️
Hej Petra!
En eloge till ditt mycket välformulerade svar på en av kommentarerna till inlägget med träningskläderna på.
Jag är namne med hen som gjorde inlägget som synes.
Jag har ett par gånger den senaste tiden kommenterat dina inlägg. En gång blev jag upprörd på riktigt av det du skrev (Onykter på spa). En annan gång var jag bara ”lite med på noterna”. Som jag trodde i alla fall. Jag kommenterade lite putslustigt din lilla utläggning om studsmatta i trädgården (skitfult tycker jag, men har haft det länge. Många år. För barnens skull!)
Jag tänker lite att som man ropar får man svar. Vad jag förstår så är din intention att vara lite rolig ibland!? Du skojar till det lite, kring ditten och datten. Har lite lagom mycket fördomar och är lite fördömande om det ena och andra.
Jag tycker att kommentaren från ’Stina’ är helt onödig och plump. Risken att den skadar är så mycket större än att du skulle tycka att den var rolig. Om hen nu skulle mena sitt inlägg som ett skämt. Med tanke på smileyn…
Hur som helst. Jag har fått ett mycket större förtroende för dig som person, bloggare, människa, sedan du börjat öppna dig och bli lite djupare. Det klär dig!
Allt gott!
Har en sådan där dag…där jag känner att jag vill checka ut…rå om mitt inre… Men nä. Fröken duktig måste jobba osv…
Tårarna bränner bakom mina ögonlock när jag läser denna text just idag. Jag är 40 plus och det blir och fick diagnosen bulimi för ett par år sedan. Kämpar varje dag med att älska mig själv eller….ska jag fortsätta banta och träna för att se snygg ut (istället för bra hälsa). Orkar inte…men orkar inte heller vara bekväm i min numera lite ”större kropp”. Mycket energi går åt. Jag vill bara vara en lycklig fru, mamma, kollega och vän. Vissa dagar är det kroppspositivitet som äger i mitt huvud och andra dagen tvärtom.
Långdraget. Ville bara för en gångs skull lämna avtryck och tacka för ditt inlägg. Det hjälpte (åt rätt håll)!
Fy vi är ju så många som har mått så dåligt över våra kroppar. Kämpa mot de dåliga tankarna vännen, lyckan är inte formen på din kropp<3
Om du inte tycker att det är för privat skulle kanske ett inlägg med hur du tog dig ur denna spiral och din bulemi kanske kunna hjälpa andra?
Bulimi
Petra ♥️ Vilket inlägg. Det berörde mig väldigt mycket. Det är som att du skriver om mig ♥️ Tack för att du delar med dig!
Petra you are gorgeous ! looking good , in top shape and healthy. I am 49 I would LOVE to have your silhouette. kind regards, Sophie Belgium
Du är fin pressvisning som du är. Det som blir konstigt när du skriver en såpass utlämnande text om att man inte ska fokusera på vikt blir avslutet ” nu ska jag ut på en lång power Walk i solen” det hade gott räckt att skriva nu ska jag ut i solen.
Det var mck ledsamt att läsa 😔. Det finns ju saker man kan tänka sig för extra innan man skriver om t ex sin storlek, längd o vikt samt att skriva självkritiskt om t ex sina gropiga lår, extrakg, dubbelhaka, matvanor för att inte spä på el trigga andra läsare som kanske lider av ätstörningar o skev kroppsuppfattning (i all välmening).
Jag blir totalt ambivalent och vet ej hur man ska hantera ditt blogg.
Om jag har förstått det rätt då går det på att du exponerar ditt liv och tjänar pengar på det.
Du har bestämt dig att sälja ditt intimitet och att allt om ingår i pakettet.
Det gäller dina barn och din man som är matig intresserad av att finnas med….
Med tanke på dina problem med din självacceptans varför exponerar du några foto som skapar dialog….du är inte 25 år gammal längre och njut av kroppen om du har…
Du tjock?! Du är en supersmal 4-barns mamma. Jag är faktiskt imponerad hur du kan vara i så bra form trots många barn och en massa gott som ni unnar er 😁