TUSEN TACK & TANKAR

.

.

.

Tjingeling fina bästa!

.

.

.

.

Först av allt – tusen tusen tack för alla era grattishälsningar och lyckönskningar! Jag blev så glad och rörd av att läsa dem alla. Förstår ni hur fina ni är?!? Hoppas det! I det ibland ganska hårda nätklimatet så händer det ju allt som oftast att en del vill ventilera sina negativa åsikter och tankar och känslor men jag har faktiskt inte behövt radera en e n d a dum eller elak kommentar som jag kanske befarat att jag skulle behöva. (Tänker bla på det tråkiga bemötandet i vissa kommentarsfält som ex Camilla Läckberg som är i min ålder fick stå ut med när hon lycklig gick ut med sin graviditet tidigare i höstats). Nej det har bara varit en våg av kärlek, glädje och värme från så många av er i kommentarsfältet och det är så underbart! Ja ni är verkligen b ä s t.

,

,

För jag vet ju min ålder, det behöver jag inte upplysas om, och den vet ju ni också. Det är kanske inte supervanligt att bli gravid som 43-åring men å andra sidan på intet sätt unikt heller och vi räknar sammanlagd föräldraålder hos oss haha. Vi är ju tillsammans lika gamla (eller unga) som ex Kronprinsessparet Victoria och Daniel är:) För vi är ju t v å föräldrar som delar och tar ansvar för allt. Två friska starka föräldrar med massa energi och som framförallt älskar varandra och vår familj otroligt mycket. Men jag har så klart också funderat det här med min ålder själv, speciellt i början, och risker och allt runt det och har frågat läkare och gjort tester. Det var som sagt inte planerat att jag skulle bli gravid. Och det var en chock. Och jag mådde som ni vet inte så bra där ett tag…

.

.

Vet att ni har undrat hur det egentligen ligger till eftersom jag ju varit ganska så frånvarande ibland och jag har ju också berättat lite om mina panikångestattacker och min trötthet. Allt började egentligen i somras. Jag är ju en hypokondriker (har jag skrivit om förut) och oroar mig ofta för div sjukdomar men vill i n t e gå till läkaren och då blir det ju inte bättre direkt. Det är jättedumt jag vet, det säger alla, men det är så jag fungerar för jag är bara s å rädd för testbesked och provsvar och undersökningar. Så därför går jag inte när jag blir kallad och oroar mig istället (och googlar och ställer egna diagnoser, det dummaste man kan göra). Nästan hela sommaren oroade jag mig exempelvis för en molande värk i livmodern som blev värre och värre. Jag skrämde upp mig själv ordentligt och till slut kunde jag inte tänka på annat och var till slut tvungen att gå till gynekologen i augusti. Jag var s å rädd under undersökningen och när läkaren till slut berättade att det var min spiral som satt fel och som troligtvis var orsaken till det där onda och att den behövdes tas bort direkt så var det en så obeskrivlig lättnad. Jag kramade om honom och tackade som om han hade gett mig en fin present. Nu mådde jag bra igen och tänkte att jag ska fundera en liten sväng på det där med preventivmedel. Var inte sugen på en ny spiral direkt (pga av stora blödningar och sen det där onda) och preventivmedel med hormoner funkar inte bra på mig. Två veckor senare visade det sig att jag blev gravid. (Och då hade vi ändå gjort det vi kunnat för att det inte skulle ske om ni förstår vad jag menar:)

.

.

Jag började oroa mig och må dåligt igen efter några veckor. Jag var ju liksom inne i de där dumma tankarna sen sommaren och nu blev jag yr helt plöstligt (en dag kunde jag inte kliva ur sängen för att rummet snurrade så) och kände mig ja allmänt konstig. Så fick jag även jätteont i ena bröstet och så kände en knöl jag aldrig känt… Hade ju inte varit på en enda mammografikallelse (i vanlig ordning) och min nya oro blev nu plöstligt nästan ohanterbar. Jag bokade tid hos mammografin, gjord en frukstansvärt läskig kontroll där det klämdes och kändes och så åkte vi till Stockholm för att ha kul ett dygn jag och skatterna och så drabbades jag av panikångest istället (som ni kan läsa om här)

.

.

När det hade gått några dagar efter att vi kom hem så fick jag svar att jag skulle komma tillbaka för ytterligare kontroll av knölen i bröstet och ja, då brast det. Jag var övertygad om att det var bröstcancer och jag kunde helt enkelt inte längre hantera min oro själv längre och fick ytterligare en hemsk ångestattack. Så vi åkte akut till sjukhuset pappa och jag (H var bortrest några dagar typiskt nog) och där fick jag träffa en fantastisk läkare som förklarade att det inte var något farligt med ångestattacker och det faktiskt var ganska vanligt och som nu tog prover och lämnade beskedet att alla värden såg iaf jättebra ut. Och så frågade hon mig om jag ville ha något lugnande mot min oro, hon visste några bra preparat som var milda och som man även kunde ta när man var gravid. Gravid?!? Jag frågade inte henne varför hon tyckte jag skulle ta just dem, var ju lite omtumlad och skakig, men där och då tänkte jag för första gången tanken att det kunde kanske vara så.. Men jag hade ju tagit ut spiralen för bara någon månad sen och hade ju haft lite oregelbunden mens men sen var den väl inte direkt? Hur som helst, jag gjorde själv ett test när jag kom hem från sjukhuset. Och ja det var positivt och jag var gravid. Och jag blev åter igen s å lättad. Jag förstod direkt att det var därför jag hade ont i bröstet (det visade sig vaar en mjölkgång som svullnat), det var därför jag var yr och hela världen kändes svajjig. Det var därför jag varit trött och orolig, det var gravidhormoner som stormade i min kropp..

.

.

När H kom hem så berättade jag nyheten för honom direkt så klart. Han hade ju varit jätteorolig för mig och nu när han nu fick höra att jag var gravid blev min fina älskling så glad så att tårarna rann. H har velat skaffa ett syskon sen vi fick lilla Bea och det är jag som känt att jag varit nöjd och tacksam med vår lilla skara som vi har och det har han givetvis accepterat. Nu lovade han att stötta mig i vad jag än kände att var bäst för mig och oss  men när jag såg hans glädje så visste jag ju vad som var rätt. För mig och vår familj. Men det var så klart en chock och inte något jag var förberedd på alls och jag pratade med många i min närhet om min graviditet. Behövde både ventilera och få höra erfarenheter och råd och pepp. Hela min värld skakades ju om. Och vi pratade med läkare som vi känner om risker och ev nackdelar med min ålder och fick lugnande besked. Gjorde ett NIPT-test i Stockholm som bara visade på normala värden och ja, är man frisk som mamma och har fått barn tidigare så fanns det inte någon anledning för oro. Så jag bara slutade oroa mig, var riktigt trött på det vid det här laget, och startade att njuta av detta lilla mirakel istället. Och det var såå skönt. Att bara njuta och vara glad över att åter få vara gravid och över att skatterna är så glada över att få ett litet syskon och att vänta en bebis:) Jag känner mig lycklig och tacksam och det är så spännande och kul och ja just nu går jag på små moln. Det blir så klart en omställning (Hur ska vi göra med huset ex – vi kanske måste flytta till något större?) men allt sånt där ordnar sig. Nu håller vi tummarna och hoppas att allt går bra och att vi i mitten av vackra maj i vår får träffa vår lilla bebis:)

.

.

.

Skärmavbild 2015-11-04 kl. 12.25.31

.

.

I slutet av augusti, yr och helt ovetande nygravid…

.

.

.

.

KRAM

.

.

.

.

88 kommentarer till “TUSEN TACK & TANKAR

  1. Såå fint och öppet skrivet! Där fick jag allt en tår i ögonvrån. 😉 stora kramar till dig och hemskt skönt att höra att oron släppt – eller att du släppt taget om den!

  2. Så fint du skriver, jag blir alldeles rörd. Ser så mycket fram emot att följa dig på bloggen framöver, åhhh så fint!

    Kram från Skåne

  3. Men vad ni har fått gå igenom! Undra på att du varit alldeles utmattad. Jag är så himla glad över att det hela visade sig bero på något så fantastiskt. Tänk va. En av mina bästa kompisar fick sin yngsta pojk när hon var 44, och det har varit så roligt att följa. Vi är ”yngre” nu, vi människor, än vad våra år ger vid hand.

    Lova att du tar hand om dig och låter kropp och huvud bestämma tempot. Vila i det mysiga och var i nuet så mycket du kan. Kram!

  4. Stort grattis och lycka till! Du är väldigt stark som delar med dej av dina upplevelser, det borde fler göra!
    Kram och tack för bästa feelgood-bloggen!

  5. Först vill jag säga Grattis till underverket! Så skönt att du har släppt oron nu. Viktigt för både dig och bebisen i magen att du mår bra. Sen vill jag tacka för en fin blogg som jag ofta läser men aldrig kommenterar. Och du, ålder är bara en siffra,(jag kan erkänna att jag faktiskt har trott att du är ca 10 år yngre än vad du är;)Kram

  6. Så fint skrivet och här sitter jag vid datorskärmen på jobbet och blir alldeles rörd. Än en gång, stort grattis och lycka till! Det ska bli spännande att följa graviditeten. Stor kram, Lisa i Malmö

  7. Ännu en gång: GRATTIS, och tack för att du delar med dig. Vad oerhört fint och öppet du skriver. Även skönt för dig att nu kunna stilla alla orostankar.
    Kram! 🙂

  8. Vilken underbar nyhet. Blir alltid så lycklig av att höra folk berätta om sin graviditet eftersom jag minns hur det själv kändes (alla 3 gånger). Det är stort och jag önskar er all lycka till. När man läser din berättelse så verkar det ju absolut som om det var menat att ni skulle bli en till. Jag tror på sånt.
    Kram
    jannike

  9. Så härlig läsning…fast förstås inte panikatacker o sånt elände. Vet du, jag har insett när jag hört o läst mer om det (bla här hos dig) att det var vad jag haft till o från genom åren oxå. Det allra första var när jag var gravid för första gången, typ halvvägs i graviditeten. Tror att det är någon typ av omställning o lite molande oro som gör det.

    Låter iaf som ett väldigt väldigt önskat o välkommet litet barn. Det är ju bara så underbart. Ta hand om dig nu o njut av det lilla livet i magen.

    Stor kram

    Ps. Fyy usch på mig, har vart SÄMST på att kommentera o följa dig lika mkt här. läser ikapp då o då, har dig på Insta dock – så jag hänger med mer där 😉 mitt liv har vart lite bergodalbana senaste 1,5 året….skyller på det.

  10. Gud vad fint skrivet. Och vad roligt att du delar med dig. Stort lycka till med allt.
    Ska bli väldigt roligt att följa er och detta nya lilla liv! 🙂

  11. Åh jösses vilken känslomässig berg-och-dalbana! Hoppas att du finner ro i allt detta nu och kan njuta av er graviditet och kommande bebis -lycka!
    Kramar

  12. Wooow vilken bergodalbana i känslor! SÅ otroligt häftigt 🙂
    Å vilket mäktigt inlägg, det va så mycket jag undrat som du skrev om..otroligt fint skrivet och öppet 🙂
    Önskar dig all lycka och det ger en 42 årig kvinna här hopp…vi har inte kunnat få barn än..
    Men du, all den där oron du bär på, ta hjälp med det av ett proffs. Tänk så himla bra du skulle kunna må om du slapp den. Kanske därför du får all migrän..
    Å kanske resonera att du gör alla koller och tester för att förebygga. Skulle det vara något hittas det i tid, å då går det oftast bra. Men eg. handlar det bara om att kolla, inte att ställa en diagnos 🙂
    Stor kram på dig!

  13. Fantastiskt att få dela. Så fint och vilken berg&dalbana med alla känslor. Men så underbart att det känns så rätt. Finns väl inget bättre än ett barn som får komma till en kärleksfull familj där det lilla livet är så efterlängtat oavsett ålder på föräldrarna. På Nip-testet kan man väl även se kön? Har ni tagit reda på det? 🙂
    Jag och mini i min mage håller tummarna för era kommande månader! 🙂 Här är vi inne på slutspurten och en BF vid årskiftet.
    All lycka framöver!! Stor kram

  14. Så underbart.
    Jobbigt med allt du tvingats gå igenom på sista tiden, men det låter som om ett liv väldigt gärna ville komma till er.
    Njut och var rädda om er <3

  15. Vilken story! Wow! Så skönt att allt är i sin ordning 🙂 Jag är nog ca 2 veckor efter dig, 36 år och fortfarande väldigt omtumlad av detta. Har inte vågat berätta för någon annan än min partner än, har så svårt att identifiera mig med denna situation och känner mig inte vuxen än trots att åren går, så jag ska iväg och prata med en psykolog. Modig du är som låter oss få ta del av allt detta. Du är en förebild, en sån där ”riktig” härlig mamma och ni har ett sånt stort fint hus, inte ska ni behöva flytta?!? Ni kommer nog hitta lösningar 😉 Stort grattis till er <3 <3 <3

  16. Underbart! Grattis! Jag väntar mitt andra barn, och älskar att läsa om andra gravida men har nästan inga inspirerande gravida bloggare att följa denna gång, men nu så! 🙂 Lycka till!

  17. Intressant skrivet om allt som du ni varit med om.Jätteroligt.att få fortsätta följa er inför er nya familjemedlem.Lycka till

  18. Stort grattis! Blev riktigt rörd och tårögd av din berättelse!!
    Läser din blogg sen många år och älskar den!
    Lycka till!

  19. Åh härliga fina Petra, så kul att du delar med dig till oss nyfikna bloggläsare! Det här kommer bli toppen och ge er så mycket glädje! När vi fick beskedet att vi väntade tvillingar blev vi en aning chockade och sambon tänkte bara på att byta bil och att vi inte får plats i huset.(tur vi bara hade ett barn sen innan 😉 Men allt löser sig! Ska bli roligt att följa dig och din växande mage! Lycka till! Kram Martina

  20. Tack för att du delar med dig! Återigen stort Grattis! Har ju aldrig träffat dig. Men du fullkomligt lyser av lycka på bilden igår. Härligt!

  21. Så fantastiskt! Nästan så man ryser och önskar att samma sak skulle hända en själv. jag är så nöjd med min lilla duo men tänker ibland på en trea… Om det då bara blir behöver man ju liksom inte bestämma sig. Tack för att du delar! Kram

  22. Jättegrattis till hela familjen! Underbara blogginlägg igår och idag, så fint skrivet! Stort lycka till!

  23. Fina du! ❤️

    Har kikat in till dig sådär sporadiskt under nåt år tror jag och gillat allt det fina du bjuder på. Oss bloggare emellan så försöker jag kika in hos er andra lite då och då. Nu blev jag bara tvungen att kommentera då jag blev så rörd över ditt inlägg, samtidigt som jag på något sätt känner såååå igen mig i allt du skriver. Jag är hypokondriker precis som du (har t.o.m varit med på Malou efter 10 om det) men vill inte heller gå till läkaren. Bryter samman av att vänta på provsvar! Har haft en del osis också detta året och drabbades av jordens hemskaste åkomma i januari. Nåväl, nu var det inte mig det skulle handla om. Ville vara skriva all världens grattisar till ert lilla underverk, jag är också 43 år och blev så glad att vi faktiskt fortfarande är precis som vilken ungdom som helst när det kommer till att skaffa barn! Borde det inte vara så att ju äldre vi faktiskt blir, desto längre borde vi vara fullt kapabla och produktiva till att ge liv. ❤️❤️❤️

    Så glad för er skull! Så glad för att det inte var nåt med ditt bröst! Så glad för att det fanns en naturlig förklaring!

    Stor kram Nina ❤️

  24. Men åååå!! Underbart!! Stort grattis till dig och hela din goa familj. Var själv 42 när vi fick vår ”sladdis”. Man blir så oerhört tacksam över att få ett barn i vår ålder.

  25. Va fint du delar med dig. Va jobbigt det måste varit, men så härligt och skönt att det var en liten bulle i ugnen. Ska bli så spännande att kika in på din blogg i fortsättningen. Stort Grattis. Va mysigt för hela familjen.

  26. Jättekul och grattis. Men vilken pärs du gått i genom på vägen. Å så härligt att du ”landat” och mår bra. PS. Nu missar du nog aldrig mer någon cellprovs- eller mammografikontroll mer. Jobbar själv i vården och vet hur viktigt det är om än skitjobbigt. Som sagt grattis och jättestort lycka till, spännande och så underbart med bebis.
    Lisa

  27. Alltså- WOW! Dagens inlägg är som ett manus till den mest härliga romcom jag kan tänka mig! Oro och till synes motgångar visar sig i slutet vara en underbar överaskning. Känner mig också rörd och lycklig av nyheten om er graviditet, jag födde själv mitt andra barn för tre veckor sedan, så allt om graviditeter och bäbisar gör mig helt kollrig. Lyckliga barn som får komma till er familj! All lycka!

  28. Så skönt ändå att all oro för sjukdomar visade sig grunda sig på något så glädjande som ett spirande liv:)
    Som jag skrev igår, det är så roligt för Er! Önskar er allt gott.

    En väninna till mig är 42 och fick sitt första barn för ca 1 månad sedan! Så att få 4:e barnet vid 44 är inget jag ser negativt på! Tror du kommer se att du är ännu tryggare i rollen som mamma nu och lillan/lillen kommer nog få alla kärlek man kan önska från dina andra skatter:)
    Fördelen med att ha lite äldre barn också, är att man har tillgång till barnpassning åt minstingen när det passar ert och deras schema (det ska ju kännas roligt för dem också, och inte som ett tvång naturligtvis!):) Min äldste var 7 år när yngste föddes, och från att han var runt 14 har han ställt upp och passat sin lillebror när vi behövde gå på föräldramöten eller annat. Nu är de 21 och 14 och jättebra kompisar trots åldersskillnaden!
    Ser som sagt fram emot att följa Er resa! Grattis igen!
    Kram Susanne

  29. Vad fint du skriver, jag blir alldeles tårögd <3 Stort grattis till er, vilken lycka! Kram!

  30. Hej Petra!
    Vad fantastiskt fint du skriver!
    Jag har en syster som längtade efter både kärlek och barn, men det ena dåliga förhållandet efter det andra avlöste varandra ………….MEN till slut så träffade hon världens goaste fiskare från Donsö utanför Göteborg. Dom köpte hus och idag är hon 47 och har 2 helt underbara småtjejer på 4.5 och 2.5 år. Vi och även min bror bor bara ca 10 minuter ifrån varandra och det är helt underbart att kunna träffa dem ofta och mina killar på 23 och 20 har fått 2 småkusiner och du kan tro att tjejerna avgudar dem. Min bror har 2 killar och en tjej på 16, 18, 20 så det är jättekul att ha fått smått i familjen igen.
    Lycka till med allt!
    Kram Monica

  31. Hihihihihi, ja vilken historia va. Allt på en gång på något sätt. Det klart att det är annorlunda och jobbigare att få barn senare i livet – jag var 26 första gången och 37 andra. Men å andra sidan var min kompis 44 när hon fick sin första så….Du ska se att det helt enkelt blir great….
    Kram Mia

  32. Gratulerer så mye med det nye barnet. Dette kommer til å bli helt fantastisk for dere, unner deg virkelig dette. Har fulgt din blogg i mange år, er den beste av alle, dette barnet var ment å komme tenker jeg, all lykke til hele familien.

  33. Jag tycker verkligen att det är så starkt att gå ut och vara ärlig kring hur du mår och har haft det. Grattis till graviditeten.

  34. Grattis till dig Petra och till hela familjen! Men vilken jobbig tid du haft. Hoppas att allt känns bättre nu! Lycka till i fortsättningen.

  35. Men åh vad fantastiskt! Många grattis! Vart i Sthlm gick du för nipt- testet? Funderar själv på ett sånt men osäker på vart vi ska vända oss. Så mycket oro för mig..

  36. Jag blir så otroligt otroligt GLAD för din/er skull att tårarna nästan rinner!! Finna ju inget underbarare än barn o kärlek!! Och hundar, såklart!! Så så glad. Många kramar Lisa S

  37. Gratulerer du

    Gratulerer til deg og din familie. Jeg leser din blogg hver dag, men første gang jeg kommenterer, men nå ble jeg så glad på dine vegne at jeg måtte skrive. Det kommer til å bli fantastisk. Grattis.

  38. Stort grattis och lycka till! Jag blev mamma igen för fjärde gången alldeles nyligen. Har fyllt 40 och tyckte att jag egentligen var alldeles för gammal, om man tittade på min ålder. Men mentalt känner jag mig inte äldre än 30.)

  39. Ännu en gån stort grattis till er! Så fantastiskt underbart:)
    Jag minns att jag tänkte just då när du skrev ett inlägg att du mådde dåligt att jag tänkte att du var gravid men ville inte fråga för du hade ju klart inte svaratböndå eftersom det var för tidigt i graviditeten, men se där, du visste inte det själv då 🙂 Skönt att allt bara varav en positiv orsak 😉 njut nu o ta hand om dig
    Xxx

  40. Hoppsan! Tryckte iväg kommentaren för snabbt! Iallafall: vi var supernöjda med tre friska barn och skulle absolut inte ha fler, men plötsligt var jag gravid! SÅ mysigt och fantastiskt att få bli mamma ytterligare en gång! Jag är bara hemma och njuter och tar det lugnt. Tror man blir lite ”coolare” med åren. 😉 Lycka till med allt!

  41. Tack för att du delar med dig av ditt liv så frikostigt! Så härligt att höra, att det slutade lyckligt! Allt hade en naturlig och underbar förklaring.

  42. Grattis!
    Hoppas verkligen det fortsätter att vara snälla kommentarer! Att få läsa om någon annans liv är ju en ynnest. Att man har en blogg borde inte vara något som ger andra rätt att kritisera ens privatliv. Din ålder tycker jag är oviktig, till att börja med ser du inte en dag äldre ut än 30, sen måste det viktigaste väl ändå vara att barnet är efterlängtat inte föräldrarnas ålder.

    Jag har fått så många påhopp genom åren. Först tjat om att jag skulle komma att bli en alldeles för ung förälder (min moster började tjata när jag var 14) och sen har det liksom bar a eskalerat. Nu de senaste åren har man allt mer börjat skuldbelägga mig, även från vårdens håll (jag går hos psykiatri för utmattningsdepression och ångest) och det har verkligen blivit en stor börda. Att ha behövt leva i mer än 20 år med alla dessa åsikter och påhopp om min kropp och mitt privatliv har trasat sönder min tillit både till andra människor och till mig själv. Tyvärr är jag säker på att det skulle bli etter värre om jag skaffat barn – det skulle bli alla andras barn, jag skulle bara vara den som fick stå för allt det jobbiga. Nåja, nog om mig! Det jag främst ville få fram var att jag önskat att folk tog det mer varligt med andras privatliv och höll inne med kritik och oombedda råd. Hoppas du slipper fortsatt ångest! Kram Malin

  43. Grattis!!!! Va roligt att höra, ska bli jättekul att få följa med under graviditeten!
    Skönt att din oro och ångest hade en tydlig källa, jag hoppas det ska lugna ner sig för dig nu och att du ska känna dig mer tillfreds med allt som händer 🙂
    Kram

  44. Jag tror på ödet. Det var meningen att det här lilla livet skulle komma till er. Inget är slumpen. All lycka och kärlek till er och tack för att du än en gång visar att kärleken är viktigast. Du är en fantastisk förebild!

  45. Gratulerer så mye, kjære Petra!! Så fantastisk å få bære fram en ny liten skatt! Takk for alt du deler med oss. Ønsker dere masse lykke til! Klem

  46. Å stort grattis! Jag fick tårar i ögonen när du skrev att tårarna rann på din man när du berättade att du var gravid<3
    Jag är själv gravid med andra barnet och är i v. 11, det ska bli jättespännande att följa din graviditet! Så coolt att bli fyrabarns morsa, Lycka till!

  47. Hej
    Känner igen mig i din oro och hypokondri, är likadan. Är också gravid, i v19. Runt v10 kände jag en knöl som jag inte kännt innan. Kollade upp den på VC och fick tid för mammografin. Under tiden googlade jag som vanligt och blev mer stressad när jag läste om unga människor som fått bröstcancer när de var gravida. Ångest.
    När mammografin var gjord, blev det ultraljud. Läkaren höll på och tittade på samma sida hur länge som helst och sa inte ett ljud. Där blev jag säker på att nu har jag cancer. Huvudet började snurra, skall vi avboka helgens planer? gör man bort? etc Tillslut efter ca 15-20 min säger hon att hon ser ingenting och att det måste var ett blodkärl. Jag frågade, kan verkligen ett blodkärl vara så stort? Knölen var avlång mot armhålan och ca 3-4 cm avlång. Hon såg osäker ut och skulle gå och rådfråga några andra. Hon kom sedan tillbaka och sa att -jo det är inget farligt. Jag köpte det och åkte hem nöjd och släppte detta.
    En vecka senare fick jag hem ett brev, då hon ändrat sig efter ytterligare konsultation med andra läkare, och jag fick remiss till Punktioncytologiska mottagningen. usch, vilken ångest!! Gjorde testet och fick vänta 2 veckor på svar. Fy vad jag mådde dåligt, grät hos läkaren och hade ångest. Googlade som vanligt, och jajamen, det fanns de som fått bröstcancer fast det inte synts på ul el mammografin. Som tur var, var det ingenting! Pust!!! Jättebra givetvis att de var så nogranna och uteslöt allt, men shit vilken ångest det gav.
    Vi måste lära oss sluta googla Petra 😉
    Hoppas du inte oroar dig för en massa nu, kan ju tänka mig att du gör det, då vi verkar lika och jag byter fokus hela tiden.
    kram!!

  48. Hej! Jag blev också gravid trots spiral…inte så säkert som de hävdar! Förstås mycket chockartat men nu har vi världens finaste son och lillebror som har gett oss så mycket glädje! Kunde inte tänka mig ett liv utan honom. Grattis och lycka till med graviditeten, det kommer gå jättebra! Kram.

  49. Grattis till det lilla livet som växer i dig! Tänkte på det du skrev om att ni kanske måste flytta nu när ni blir fler i familjen. Ett alternativ, om ni inte vill flytta från huset som du lagt ner så mycket själ i nu, som jag vill tipsa om är att bygga ett eget litet hus, en ’stuga’ på gården till er äldsta kille? Säkert väldigt uppskattat av honom 😉

  50. Du skriver så fint. Tänk att ”rädda” du är så ärligt tuff som berättar så bra. Jag imponeras och inspireras av din härliga blogg. Grattis och god fortsättning.

  51. Gratulerer så mye! Så fantastisk koselig!! Tenk så herlig med en liten baby igjen. <3
    Leser bloggen din hver dag, og min 9-åring og din Bea er ganske like i utseende (og litt lik personlighet også tror jeg… ;-)).
    Lykke til, klemmer fra Ellabella

  52. Grattis! Härligt att du äntligen berättar vad som har tryckt dig. Skönt att få ut det. Jag förstår dig! Kram <3

  53. man bara gråter i soffan och känner både din oro och ångest o tacksamhet i ett. Stort lycka till det kommer gå bra!!
    önskar såklart lycka till med allt runt om kring. o även om man är lycklig med de skatter man har ( gillar förövrigt ordet skatter det använder ja alltid på mina =) ) så blir det allt spännande me bebis. allt gott kram ullie

  54. Så himla glad och r ö r d jag blir över alla era fina kommentarer. Vet faktiskt inte vad jag ska skriva.
    Tack tack och tack söta snälla fina ni<3

  55. GRATTIS!! Vad kul:-) Ska bli spännande att följa din resa. Var 9 år sedan man själv var gravid, är 39 år nu och visst känner jag ibland sug efter bebis men tror nog ändå att jag nöjer mig med de 3 vi har men man ska aldrig säga aldrig för man vet ju aldrig vad livet har att ge och jag tror på ödet så det var nog menat att ni skulle få detta lilla kärleksbarn. Känner så igen mig i allt du skriver, är själv en hypokondriker och googlar och stressar upp mig själv och börja tänka en massa hemska tankar istället för att gå till en Dr som ju egentligen inte är så farlig som jag tycker;-) Grattis ännu en gång och all lycka!!

  56. Stort grattis till dig och din fina familj! Barn är ju det allra allra bästa med livet så det är bara att tacka och ta emot och njuuuta. KRAM

  57. Åhhh, vad mycket du gått igenom med alla omtumlande känslor o tankar! Men, så skönt att äntligen fått räta ut alla frågetecken med en så helt underbar förklaring som en fantastisk graviditet! Hoppas nu du kommer att må kanon nu framöver så du kan njuta fullt ut av det h ärliga mirakel som ändå varje graviditet är <3 Önskar dig allt av det bästa! <3 <3 <3

    Kramar från Ann-Britt

  58. Stort stort Grattis! Jag blir så rörd av din berättelse, vad modig du är! Helt fantastisk. Jag önskar så att jag vågade skaffa en till (är i din ålder) jag tycker det är gelt fantastiskt och önskar dig all lycka till med graviditeten!! ♡

  59. Massor av Grattis!!! Vad härligt att det ”farliga” visade sig vara en graviditet. Har varit med om liknande, efter att ha fått tredje barnet efter lång tids kämpande fanns det inte i mina tankar att bli gravid igen. Det vet ju alla att det blir svårare med åren. Så en sommar mådde jag allmänt olustigt och var så öm i magen, livrädd för att det skulle vara en tumör någonstans i buken! Så helt plötsligt blev kaffe sååå äckligt och där någonstans kom jag på det, vänta lite nu, när brukar kaffe smaka såhär illa? Jo, just det , när jag är gravid! Och så var det ju. Nu är lilla fyran 7 år, och tiden går så fort.
    Önskar dig och familjen all lycka!

  60. Blir så glad och varm av att läsa det här 🙂 återigen stort grattis till er!!! Kramar

  61. Ja ha-ha, life is what happens, when you are making others plans (citat: John Lennon), og denne gang helt bogstaveligt ’life’. Stort tillykke!

  62. Vilken härlig nyhet, den enda nackdelen är väl att det är en sådan himla lång leveranstid på dom där små grynen. Grattis till dig och familjen.

  63. Stor kram Petra för att du är så ärlig. Vi är inte mer än människor❤️. Känner igen mig i mycket av det du skriver❤️. Vi mår alla dåligt av och till men fortfarande 2015 finns det så mycket tabun runt detta.
    Tusen tack för en jättefin blogg.

  64. Ett stort grattis! Jag blev också ”oplanerat” gravid vid 43-års ålder – och allt gick bra. Vi fick en flicka och blev plötsligt en fempersonersfamilj. Det blev lite trångt och bökigt ett tag men allt har fixat sig. Ta det lugnt och njut!

  65. Jag tittar inte in så ofta men läste det här nu. Så fantastiskt! Stort grattis! När man är 35 och inte har några barn blir man så glad när man läser att 43åringar blir gravida för då vet man att det inte är omöjligt 🙂

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg