KEJSARSNITT

.

.

.IMG_3477-2-4
.

.

.
.

Åh just nu känns det verkligen som luften har gått ur mig (även om jag ju just nu ser ut som en ballong) Igår fick jag beskedet från läkaren på förlossningen att det b l i r kejsarsnitt vilket var vad jag önskat. Men som de flesta vet så är det inget man får enbart för att man önskar det utan det behövs remiss från barnmorskan och sen flera besöka på sjukhuset och samtal med Klarabarnmorska och sen möte med läkare och efter det blir det något slags råd med alla läkare på specialistmödravården och s e n så blir det beslut. En process som är ganska påfrestande då man får först vända in och ut på sig själv för att lyckas förklara med största övertygelse hur man tidigare upplevt sina förlosssningar och sen vänta och inte veta någonting om hur saker kommer att bli innan det stora ”beskedet”… I vårat landsting är det väldigt restriktiva med att bevilja kejsarsnitt och det fick jag även höra på en gång när jag uttryckte mitt önskemål ”Detta är inget vi brukar bevilja utifrån jobbiga upplevelser och mammans ev rädsla och känslor utan det ska föreligga fysiska svårigheter” Men även ”vi gör dock ibland vissa undantag” och jag blev alltså ett sådant… Varför jag önskar jag då kejsarsnitt? Helt enkelt för att mina förlossningar varit vad jag skulle uttrycka – hemska. Inget trauma för bebis eller min kropp eller så men de har tagit lång tid och har varit väldigt väldigt jobbiga för mig (med Bea hade jag inga effektiva krystvärkar och fick liksom trycka ut en henne med ren vilja. Det tog två timmar..) Så när jag i höstas blev gravid så kände jag direkt att jag vill verkligen inte göra detta en gång till. Jag har ju gjort ett planerat kejsarsnitt tidigare med Trulle (han låg i säte) så jag vet ju lite om hur en sådan förlossning kan vara, även om ingen förlossning är den andra lik och jag oroar mig så klart även över den kommande operationen som är ju stor och alla risker och annat som den innebär. Men det känns så bra att jag vet vad som ska hända nu och att jag har en annan kontroll och snart får jag även veta när vår lilla älskade mini där inne får komma till oss…

.

.

.

Om ni har erfarenheter och egna upplevelser från planerade kejsarsnitt så får ni jättegärna dela med er i kommentarsfältet! Det skulle jag tycka var superbra och det är säkert flera av er läsare som vill läsa om detta ämne.

.

.

.

Nu ska jag ta mina lediga älsklingar här ner på stan för sen lunch (jäättesen) eller en tidig middag!

.

.

.

Vi ses snart igen!

.

.

.

KRAM

.

.

.

.

 

Rekommenderade inlägg

63 thoughts on “KEJSARSNITT

  1. Min dotter låg i säte och vi gjorde ett vändningsförsök. Fick få tid för planerat snitt. Nån dag efterdetgick vattnet och det blev skutsnitt. Allt gick lungt och fint och alla i rummet var så proffsiga, minns det som typ 10 pers, studenter, kirurg, narkos, syrra barnmorska osv..
    Mitt råd/tips bekväma trosor och byxor som ej sitter åt och försök upp på fötter så fort det går! Det hjälper cirkulationen och läkningen snabbare. Köp en mamma korsett, hjälper läkningenen och känns skönt att hålla allt på plats. Undviker skratta onödan det gör sinnes sjukt ont! 🙂
    Lycka till!

  2. Ärligt… Jag vågar inte skaffa barn för jag är så rädd för förlossningen. Jag är extremt kontrollfreak just när det gäller min kropp, modig på andra sätt o visst utsätter jag mig ibland för faror, men i situationer jag ändå är skicklig kring så jag ändå kan påverka på ngt sätt. En vanlig förlossning vore att utelämna sig helt till vadsomhelst o vilken smärta o upplevelse som helst. Nej, jag gör det inte…

    1. Men åh. Om du verkligen vill ha barn ska inte rädslan få lov att stoppa dig! Gå och prata med någon! Det finns fantastiska teraputer och tack och lov tror jag att det här området äntlgen börjar uppmärksammas, både inom vården och inom forskning. Plus om du känner att snitt vore bättre måste det ju gå att få till? Kram!

  3. Fina du! Vilken lättnad att du fått besked, måste kännas jätte bra! Åhh, det är så himla mysigt och spännande att följa dig och din graviditet. Jag är själv gravid med min första och är nu i vecka 20, så det är ju extra kul att kika in här nu när när du också är gravid samtidigt. Vi har precis varit på rutinultraljud så nu börjar allt bli så verkligt! Tankar, rädslor, funderingar och längtan smyger sig på så jag ser fram emot att höra mycket från dig här den närmsta tiden om dina upplevelser m.m:)
    Kika gärna in hos mig också, http://www.mariellewinkler.fyradimensioner.se
    Stor kram

  4. Jag har gjort två akuta och ett planerat , svarar gärna på allt du vill veta haha 😀

  5. Jag hade en väldigt traumatisk första förlossning som slutade i akutsnitt, vård på intensiven för mig och annat tråkigt. Jag trodde att jag hade bearbetat detta bra men i stort att i samma stund som jag gjorde mitt första besök hos BM gravid med barn 2, kom känslorna tillbaka. Med min historik blev kejsarsnittet inget jag behövde kämpa för. Jag möttes av stor förståelse av alla och kände mig respekterad. Det planerade snittet blev en fin upplevelse, snudd på overklig dock, och allt gick väldigt bra.
    Jag är glad för din skull o hoppas att vården Ink BB kommer bemöta dig/er på samma sätt. Lycka till!

  6. Skönt att du fick som du ville, gott att kunna pusta ut lite.. och har man så mycket erfarenhet som du har av barnafödande så borde man ju verkligen lyssna och förstå.
    Jag har både positiv och negativ erfarenhet av planerat snitt. Var först efteråt jag kunde känna att det nog var det bästa för mig och lillan. Blev tvungen till planerat snitt efter förlossningen med min son..

    Med Valentin gick jag över 16 dagar och trots att jag var pytteliten (vägde 58 kg till mina 167 cm på förlossningsdagen) så visste jag att bebisen var väldigt stor, det var armar och ben från musen upp till strupen ungefär.. 😉 Trots det vägrade barnmorskan på överburenhetskontrollen att kolla hur stort barnet var och avfärdade min oro med att -den bebisen är aldrig stor. Mitt magmått växte inte heller som det skulle (för lite) så jag fick gå på extra kontroller, vilket också talade emot att han skulle vara stor. Men jag visste!
    Det som hände på förlossningen var att efter 18 timmars kämpande så fastnade Valentin med sitt huvud i spinae-området och det fick bli urakut kejsarsnitt. Hans hjärtljud gick ner och det blev kritiskt. Det var det sjukaste jag varit med om. Den ryggmärgsbedövning de hade försökt lägga tog inte, alls. Så jag snittades helt utan smärtlindring. Ska inte gå in på det i detalj men hur som helst så fick de inte ut honom pga att mina magmuskler var så kontraherade, så de fick söva mig tillslut för att allt skulle slappna av.
    Jag var väldigt illa däran och fick träffa honom ca 14 timmar senare första gången. Han vägde 5605g, var 56 cm lång och hade ett huvudmått på 38,5 cm. Inte stor..? Min ”lilla” buddha 😉
    Hur som, pga detta fick jag ett planerat snitt med Inez, fick helt enkelt inte lov att föda vaginalt. Har ett t-snitt i livmodern som de bedömde finns risk att brista vid krystvärkar, så det var ju bara att gilla läget.
    Var oerhört plågsamt för mig att vänta på det snittet, var ju fullständigt skräckslagen och gick hos psykolog och på möten med flera narkosläkare på Sahlgrenska för att bli övertygad om att nästa gång skulle jag vara bedövad.

    Hur det gick? Ja men herregud så bra det gick! En fantastisk herre till kirurg fick jag och nu fick jag ju vara med. Fick henne på bröstet med en gång och det var bara det lyckligaste ögonblicket i livet. Kände inte ett smack (förutom när de tryckte på magen efteråt när ”resten” skulle ut. Läkningstiden gick på några veckor till skillnad från flera månader med V. Hon vägde 3810 g, så hon var en liten skit hehe.

    Så det där kommer gå bra Petra, de är ju proffs våra kära kirurger, barnmorskor (förutom den där som missbedömde mig) mm i detta land. Du kan nog känna dig trygg i detta. Du har ju gjort det med Trulle som du sa och det gick väl bra?

    Så spännande detta!
    Kram

      1. Tårarna rann när jag läste vad du gått igenom. Massa kramar från en mamma till en annan.

  7. Hej, vår lilla tös föddes med urakut kejsarsnitt dvs det blev ett kritiskt läge och jag sövdes för att genomföra operationen snabbt. Var inte alls beredd på det utan hade planerat en vaginal födsel och redan genomlidit ett 10 timmars värkarbete när beslutet togs. Men allt gick bra och jag är så otroligt tacksam för de fantastiska läkarna och sköterskorna. Det som jag önskar jag vetat innan är hur orörlig och begränsad man blir efter ett kejsarsnitt. De första två veckorna kunde jag varken ta mig upp eller ned i sängen utan hjälp. Totalt tog det åtta veckor innan jag kunde röra mig hyfsat som vanligt men det dröjer 4-6 månader innan jag får börja träna igen. Jag tycker att återhämtningen varit väldigt tuff men det är nog väldigt olika för alla, detta är mina upplevelser i korthet 😉
    Kram

  8. Skönt att du fått det beviljat! Jag har ingen erfarenhet av snitt men det går alldeles säkert bra. Men visst är det egentligen ganska fantastiskt vad vi går igenom och faktiskt klarar av för att få våra små. Oavsett om man föder vaginalt eller med snitt så borde man vara värd en bragdmedalj tycker jag! Många kramar och stort lycka till med bebisen!

  9. Min andra dotter föddes med planerat kejsarsnitt efter en första traumatisk förlossning – både för mig och bebisen. Det gick väldigt bra och hjälpte mig att komma över det första traumat. För mig var det fantastiskt att få vara med om lycka direkt efter födseln. Önskar dig all lycka!

  10. Har inga som helst erfarenheter från kejsarsnitt. Är beräknad ett par dagar före dig bara och nu börjar man ju tänka förlossning på riktigt. Min tvåa kom fort och ett par veckor tidigt, vilket innebar att vi inte hann längre än till hallen. Egentligen inget traumatiskt alls men önskvärt är ju såklart att hinna in den här gången, men ja vi har 1,5 timme till förlossningen också så vi får väl se hur de går!! Haha.. =) Skönt att dom lyssnat på dig så du kan känna dig lugn sista tiden! Kramar

  11. Jag har gjort två KS, båda var planerade men 1a barnet kom 1 månad för tidigt och 2 kom 3 veckor för tidigt så då heter det akut KS. Jag hade gärna fött vaginalt men har en bäcken o rygg skada där läkarna inte rekommenderar vaginal förlossning o absolut ingen epudral/spinal bedövning.. Men fast jag har allt detta i mina journaler så tyckte läkare (träffade läkaren direkt utan klarasamtal) nummer 1 att jag ändå kunde försöka föda vanligt o skulle det gå snett var det ju ”bara” att snitta tyckte han.. Men ingen bedövning, alltså då skulle jag sövas.. Gick nästan på hans idé men då kom förlossningsläkaren (hans chef) in av en slump o hörde vårt samtal o sa att det var det dummaste han hade hört.. Han kollade min journal o sa att han inte skulle låta mig föda vaginalt för ”chansning” att det skulle gå bra när jag hade så dåliga odds.. Men som sagt så blev jag sövd eftersom ingen vågade sätta en spinalbedövning i min rygg… Allt gick jättebra, förlorade mycket blod andra gången., tydligen rätt vanligt.. Men det gick bra. Uppe o hoppade med min korsett/gördel 2h senare 🙂 känner mig dock snuvad på den fantastiska känslan att få upp nyfödda bebisen på mitt bröst direkt…

    Skönt att du kan slappna av nu o njuta av de sista veckorna innan mini tittar ut 🙂

    Kramar från Skåne

  12. Jag blev beviljad kejsarsnitt pga kronisk sjukdom. Det gick hur bra som helst! Vi hade med en Doula som stannade med mig när jag syddes ihop, maken gick iväg med bebis. Kort sagt blev hela snittet en mycket fin upplevelse!

    Tvätta dig ordentligt med hibiscrub inför op (kvällen innan och samma morgon). Det behövdes inte alltid men jag tyckte det kändes tryggt. Jag hade även med mig några svampar som jag tvättade magen med efter snittet för att förebygga infektion.
    Försök komma upp på fötter så snart som möjligt. Jag stod vid sängen efter några timmar och klarade att komma upp och borsta tänderna på kvällen. Det ger bättre cirkulation och gör att du mår bättre, som någon annan skrev tidigare : ) Dessutom kan de dra urinkatetern, den är en infart för infektion så bra om den försvinner så snart som möjligt (dock ska du ju orka komma upp å kissa när den är borta).
    Ta med egna kuddar att bulla med i sjukhussängen. Tänk på att ta smärtlindring på utsatta tider de första dygnen så att du slipper smärtgenombrott.
    Sen drack jag näringsdrycker den första veckan för att stötta kroppen med näring för läkning och återhämtning.
    Min läkare såg till att sjukskriva mig efter snittet så att min man kunde vara hemma och stötta, det behövdes! Man är ju inte direkt smidig!
    Tänk på hur du reser dig ur sängen, be dem visa dig på sjukhuset och att inte lyfta. Det krävs så lite för att det ska ”bränna till” i opsåret och små blödningar uppkommer som försenar läkning osv.
    När sårskorpan ramlat av använde jag ett förband som heter Mepiform, köps på Apoteket. Det läggs som en skyddande hinna över ärret och påskyndar läkningen, ger snyggare ärr och håller byxlinningen borta : )

    Det var mina tips, kanske lite overload men jag är sjuksköterska och gillar att ha koll på läget.
    Det kommer att gå galant, Petra!
    Det allra viktigaste; var andaktsfullt tyst när operationen börjar för det går så himla fort innan ert mirakel är ute. Det är viktiga minuter att minnas. Be någon ta kort (vår Doula skötte det) det är så mysigt att ha senare! Vi har ex ett på klockan i salen exakt när hon kom till världen och på vår lilla familj vid allra första mötet <3
    Nu blev det långt!

    Kram och Lycka Till!

  13. Fick min son med planerat snitt pga medicinska skäl (annars hade jag velat ha det iaf, det borde vara upp till varje kvinna att bestämma). Det gick hur bra som helst, ingen smärta efteråt heller, klarade mig på enbart alvedon. Det kommer gå fint!

  14. Du har ju gjort ett snitt innan så du är ju inte helt ovetande men jag upplevde verkligen mitt planerade snitt som helt fruktansvärt. Helt avskärmad från mitt barn som inte fick komma till en famn förrän efter 15 minuter. Istället fick han ligga på ett kallt operationsbord och bli undersökt och mätt som om han vore en bit styckat kött. Jag har sett bilderna… det är inte humant att behandla en nyfödd så. Vad gällde mig var jag mer eller mindre vandaliserad i ett par månader och hade ont först av såret men sen av de avskurna nerverna. Aaaaajjjjj! Hade valt vaginalt före KS alla dagar i veckan men verkar som många ändå har positiva erfarenheter från sina som tur är. Skulle jag göra ett snitt igen så skulle jag kräva att de kom med barnet direkt till mig, huvudomfånget kan man mäta sen, det ändras inte så mycket den närmsta timmen. Jag hade också velat ha mer stöttning i hur man ska röra sig och förflytta sig som nysnittad utan att bli helt kall av smärta.

  15. Kan tyvärr ingenting om det där, men tycker att man självklart borde få önska/välja det där själv. Det är ju liksom 2016. Hade en hemsk upplevelse med son nummer 1 som kom på utsatt dag, inga som helst trauman för honom elle rmin kropp men jag var bara så äcklad av vad som hände med min kropp. Kämpade emot som en tok trots att det bara tog knappt 5 timmar på förlossningen. Nummer 2 kom 3 veckor för tidigt, 3 h på förlossningen och jag bara andades igenom värkarna. Efter det att d etog hål på fosterhinnorna tog det 12 min och 3 krystvärkar så hade jag vrålat ut vår egen stålman (kom ut med höger hand ovanför huvudet dvs först ut). 2 sjukt olika förlossningar helt enkelt. Man kan ju liksom aldrig veta. Glädjs åt att du får din önskan tillgodosedd coh jag är övertygad om att det kommer att gå galant. Kram Mia
    http://happyvardag.se/2016/03/02/onsdagsglutten-vacationes-a-turkscaicos/

  16. Jag fick planerat snitt, mitt första och enda barn, pga tidigare ryggskada. Det blev s.k. akut då sonen valde att komma tidigare. Jag var sövd pga ryggskada och inte får ta spruta i ryggen, men har i efterhand en positiv erfarenhet. Visst var det bråttom att få igång andningen på sonen, nu kom han tidigare, men det gick bra. Sonen mådde snabbt bra. Visst gjorde det ont i magen en tid, men det går och det går över. Hoppa över roliga komedier i början 😉undvik tunga lyft, följ råden du får av läkaren. Jag har lite känselbortfall runt ärret men det har läkt fint. Det viktigaste är inte hur man föder utan att mamman och barnet mår bra.
    Det kommer gå fint ! All lycka till er och er nya familjemedlem

  17. Har kejsarsnittat båda mina barn. Gick som en dans. Var inte rädd, det är inte alls så hemskt som sjukhuspersonal vill få en att tro. Mina snitt har gått suveränt bra. Jag var uppe och gick redan samma dag och såg till att fortsätta med det inom de gränser som fanns. Helt rätt beslut btw, är så trött på all moral kring bebisfödande. Lycka till!

  18. Inga erfarenheter (mina har kommit vanliga vägen) men det går säkert bra! Man måste tänka så!!! Annars oroar man ihjäl sig… Styrkekramar i massor

  19. Fick planerat snitt med tredje barnet efter lite påtryckningar. Gick sönder rätt mycket under mina två första och var rädd att det skulle bli än värre om jag födde nr 3 vaginalt. Det bästa beslut jag tagit! Allt gick lugnt och sansat. Fick min lilla dotter i famnen på en gång och sedan fick min man vara med när de kollade att allt var ok. Detta var i samma rum som jag låg i. Efter några minuter fick jag ha henne i famnen igen. Klarade mig enbart på Alvedon och hade efter 3-4 dagar nästintill inga känningar alls. Visst, har ett lite snåfult ärr som sitter i höjd med troskanten, men vad gör det?! Rekommenderar kejsarsnitt varmt!! Spännande:)!

  20. Vilken lättnad att få sina önskemål uppfyllda, jag vet precis hur det känns! Tänkte dela med mig av min väg till ett planerat kejsarsnitt… Jag har tre barn, med första barnet var det en långdragen förlossning där krystvärkarna bara försvann och det hela avslutades med sugklocka, vilket jag tyckte var en väldigt jobbig upplevelse…När jag väntade andra barnet var jag livrädd för att detta skulle hända igen eller något ännu värre och jag gick på samtal och övertalades att försöka föda vanligt igen. Denna gång var det i alla fall en snabbare förlossning, men även här försvann alla krystvärkar och det blev lite bråttom att få ut barnet och sugklockan plockades fram än en gång. Barnet flög ut, jag fick en sfinkterruptur, operation efteråt och en hemsk läkningstid efteråt… Så allt jag var rädd för och lite till inträffade alltså… Jag bestämde mig för att om det blir ett till barn så blir det definitivt ett kejsarsnitt! När så tredje barnet var på väg var jag såklart väldigt orolig att jag inte skulle få beviljat detta, trots att jag hade en medicinsk anledning, men jag hade inte behövt oroa mig för jag fick ett självklart ja och kände mig enormt lättad! Var så peppad att äntligen få en fin upplevelse att jag faktiskt aldrig var det minsta orolig. Hur det blev? En helt fantastisk upplevelse som jag är så tacksam över att jag till slut fick! Det var en så lugn, trevlig och fin stämning inne i operationssalen och så fick jag ju den allra bästa belöningen, dessutom helt smärtfritt. Alla mådde bra och allt läkte fint!

    Fokusera på belöningen, njut av stunden och kom ihåg att allt går väldigt snabbt!

    Tack för en väldigt trevlig och inspirerande blogg! Lycka till när det är dags! Kram

  21. Jag har gjort 2 planerade snitt, båda fantastiska upplevelser!! Lugn trygg personal och inga komplikationer. Be om Emla bedövning i god tid innan spinalbedövningen så känner du inte den heller;-) Kom upp ur sängen på operationsdagen fort och tejpa ärret i 6 månader med hudfärgad kirurgtejp så blir det superfint utan skav. Efter 10 dagar tog jag långpromenad med vagnen utan problem. Kommer gå strålande Petra! Lycka till, kram Mia

  22. Jeg har hatt 2 snitt.Den første ble akutt og var ingen god opplevelse,men formen kom seg fort..Andre gangen gikk mye bedre siden det ble planlagt keisersnitt,jeg var da mye mere forberedt. Men andre gangen tok det mye lengre tid å komme seg i form.Ingen komplikasjoner. Og ammingen kom strax i gang med begge babyene,tiltross for keisersnitt. Lykke til !!Jeg selv hadde drømt om vanlig fødsel, men det fikk jeg aldri oppleve. Det viktigste er at det gikk bra med begge barna.: )

  23. Hej!
    Jag är en mamma med 6 barn. Men endast 5 i livet. Ska inte skrämma upp dig här utan den anledningen är något annat. Alla mina förlossningar har varit totalt olika. Men när jag skulle föda mitt fjärde barn var förlossningen så utdragen och jag hade inga krafter kvar så det blev verkligen kalabalik i slutet. Massa läkare och sköterskor i rummet. Fick klippas och slita ut min lilla Fanny. Med en nästan avsliten arm som tur var läktes ihop och med sjukgymnastik är den kanon idag. Senare i livet blev jag åter gravid och sa aldrig att jag föder normalt igen och kejsarsnitt är det bästa jag gjort. Och bara ett år senare blev jag åter gravid och födde min lilla Aquiles som idag är 6 år. Så jag har aldrig mått bättre och kände mig trygg hela tiden. Önskar dig super lycka till och till ett bra beslut. <3

  24. Hej Petra,
    Följer dig lite då och då och just denna period har jag följt dig lite mer 🙂 Roligt att se växande magar tycker jag och tankar kring det. Jag har två små; Sigrid 4,5 år, Hugo 2,5 år. Dom är båda födda med planerade snitt. För mig har det varit vackra gudomliga upplevelser, jag brukar skämtsamt säga ibland (vi skall inte ha fler barn :)) att jag nästan skulle kunna tänka mig en till bara för att få göra ett kejsarsnitt. Det är så högtidligt med 10 personer omkring dig som presenterar sig med namn och titel och gör allt för att du och bebis ska må så bra som möjligt och få en fin första stund. Mina snitt är gjorda på BB Sthlm Danderyd och Danderyds Sjukhus. Fantastiska som sagt. Dessutom har jag båda gångerna varit på benen väldigt snabbt. Snabb återhämtning! Tycker det har varit toppen och rekommenderar det varmt till alla jag känner! Det var lite om min upplevelse kring kejsarsnitt. Du får gärna maila mig om du vill. Många lyckönskningar/Sandra

  25. Jag har fött mina barn vagivaginalt ,men jag har två vänner som gjort kejsarsnitt och även fött vaginalt. Den ena födde, hjords kejsarsnitt och valde att föda sin tredje och den andra skulle inte göra ett nytt snitt utan föda då. Hoppas allt går bra för dig! Kram

  26. Tycker du ska kika in Vanja Wikström, var med i Gravid vecka för vecka ( Youtube ), hon pratar väldigt mycket om kejsarsnitt samt att man fick följa med i hela processen! Finns även mycket skrivet i hennes blogg. Kram!

  27. hej
    Båda mina barn är födda med kejsarsnitt, min son föddes med akut och min dotter med planerat.
    Jag har helt fantastiska upplevelser av mina snitt, jag har snabbt varit på benen igen och hade inte så ont efter operationerna.

  28. Hellre föder jag naturligt än sticker nålar i ansiktet med gift ! Får inte ihop det hur du tänker om rädslor . Mitt andra barn var en otroligt långdragen historia jobbig är bara förnamnet ? men jag litade på natur kraften som prins Daniel nämnde igårkväll en hyllning till oss kvinnor 🙂 tyckte det var bland det finaste han kunde ha nämnt i samband med prinsfödseln . Risker finns alltid i allt du gör ……

  29. Åh <3 Så skönt för dig, och slippa oron!
    Barn 1: akutsnitt efter 23 timmar på förlossningen, pga att han helt enkelt inte kom ut 🙂 sugklockan gick sönder (!), hjärtljuden började gå ned och allt vad det var, fy fabian. Riktigt jobbigt; det blev som nästan en hel förlossning och så snitt på det. Tappade mycket blod, var kvar en vecka på sjukhuset. Jätte-jättejobbigt, kort sagt.
    Barn 2: När vi började fundera på fler barn (vilket tog sin tid pga traumat efter det första…) fick jag prata med en kurator och en aurorabarnmorska. Båda gjorde rätt snabbt bedömningen att jag var fucked for life vad gäller vanlig förlossning, hehe. Så det blev bestämt att jag skulle få planerat snitt, redan innan jag blev gravid. Det enda orosmolnet var en ryggtatuering som satt illa till för kanylen för bedövningen (första gången tog ryggmärgsbedövningen först bara halvsidigt…) och min stress över, vad händer om förlossningen kommer igång innan planerat datum? I Örebro väntar man ofta till "in i det sista", 2-3 dagar innan beräknat datum. Det planerade snittet var EN DRÖM. Underbart. Kunde upp och gå väldigt snabbt (vilket är bra, minska risken för blodproppar och allt vad det är), amningen kom också igång snabbare än efter akutsnittet då JAG mådde bättre. Inga komplikationer, mer än att jag åter igen blödde väldigt mycket.
    Stort lycka till nu och jag är så glad för din skull!!! Och förbannad över hur SVÅRT det är att få ett planerat snitt när man mår riktigt dåligt pga tidigare erfarenheter.

  30. Inga erfarenheter tyvärr av snitt. Mina 3 är födda på det naturliga viset. Någon förlossning mer långdragen än någon annan, men okomplicerade i det stora hela. Nu är jag så nöjd med min lila barnaskara men tanken på snitt och en stor bukoperation är inget jag skulle välja frivilligt. Känns som ett smidigare sätt att få ut bebben på men jag skulle inte vilja uppleva smärtan med snittet efteråt. För mig har liksom smärtan försvunnit på en gång efter att alla bebisar kommit upp på bröstet.

    Men alla upplever vi naturligtvis födslarna olika. Stort LYCKA TILL i ditt beslut.

  31. Hej! Jag har två barn varav min senaste förlossning var planerat kejsarsnitt. Jag har precis som du fött på naturligt sätt/kejsarsnitt och det enda som är viktigt är resultatet inte hur man föder. Många sa till mig -så du ska inte föda på riktigt?? Förstår inte den kommentaren. Har man inte all fakta så ska man inte uttala sig. Idag har jag istället en frisk underbar dotter på 7år som föddes på det sätt som passade min kropp/vårt barn bäst. Lycka till

  32. Jag blev akutsnittad då mitt blodtryck sköt i höjden och min lilla killes puls gick ner inne i magen. Det var en jättefin upplevelse som gick hur bra som helst och jag saknar inte en ”naturlig” förlossning på något sätt. Jag var på benen ett halvt dygn efter snittet och läkte ihop jättefint. Nu ska jag tillägga att det var mitt första barn, så jag hade ingen tidigare åverkan på livmodern. Lycka till!

  33. Tycker det är helt sjukt att landstinget där du bor är så restriktiva, ska väl inte spela någon roll vad man bor?! Morr … Hoppas allt löser sig och du får det du önskar, för det är bara du som vet vad som är bäst för dig!! Själv så födde jag min första dotter naturligt och måste nog säga att det var en enkel (om det nu finns några sådana) förlossning på ca 10-12 timmar. Med tvillingarna var det inget tal om något annat än kejsarsnitt då tv1 låg i säte och tv2 på tvären (haha bara 2 % av tvillingar som ligger så). Jag var så fruktansvärt rädd för kejsarsnittet innan, men jag pratade med personalen om detta vid inskrivningen och allt gick jättebra! Måste säga att jag var förvånad att jag inte hade mer ont av ärret efteråt än vad jag hade, men visst man vankade ju fram och gick såååå långsamt! 🙂

  34. Jag har bara hört positiva berättelser om kejsarsnitt av mina vänner så tror du kan vara lugn. Jag önskar dig all lycka till och hoppas verkligen det går bra för dig och den lille! 🙂

  35. Hei! Min historie er så utrolig lik din. Hadde keisersnitt med mitt 4. barn etter 3 slitsomme forløsninger tidligere. Opplevde at mitt planlagte keisersnitt var flott på alle vis, jeg var i storform og reiste hjem allerede på 2. dag, en uke etter var jeg ute på powerwalk med barnevogn og opplevde ingen plager overhodet. Overskuddet var på plass med en gang i motsetning til etter mine vaginale forløsninger. Jeg tok heller ingen spesielle hensyn utover å unngå tunge løft.

    Dette tror jeg blir bra 🙂

  36. Hej !
    Jag har fött två barn vaginalt men mitt tredje med planerat snitt. Fick också som du pratat med flertalet läkare, psykologer och kuratorer innan det blev beslutat.
    Det var en tuff process och jag fick verligen stå på mig.
    Snittet var en superfin upplevelse. Det bästa för nig och min lilla tjej.
    Smärtan efteråt är tyvärr jobbigare än när man föder vaginalt, i alla fall för mig.
    Men de gjorde ett superfint snitt och det syns nästan inte alls idag. Sydde med tråd som löstes upp. (Min kompis gjorde med klamrar och fick en allergis reaktion 🙁 )

    Lycka till med allt!!!

  37. Hej,
    Jag tycker det är strongt av dig att stå på dig och begära/ kräva kejsarsnitt. ALLA förlossningar är olika och INGEN vet hur det kommer att gå. Själv har jag haft tre!! superenkla och snabba medan mina två systrar haft tillsammans tre jättejobbiga!! Nä, det blir nog bra skall du se! Kramar till er alla!

  38. Hej
    Skönt för dig att detta med kjejsarsnitt gått igenom. påfrestande.
    Min första dotter föddes med akut snitt då jag haft pinvärkar i över 48 h o hennes hjärtljud gick ner. Detta var givetvis ngt jag var lite ledsen över då man förställt sig en förlossning vaginalt. Då vi blev gravida med vårt andra barn sade jag med en gång att jag ville ha planerat snitt men det var lättare sagt än gjort. Samtal efter samtal med läkare . Ja, jag vet att det är bättre att födas vaginalt etc…. Fick till slut kontakta min grannkommun som godkände det. Kontentatn ju att min kommun ändå skulle få betala så det gick igenom efter mycket om och men. Mina äldre systrar har varit tvungna att förlösa sina samtliga (4) barn akut o katastrof snitt.
    Ett planerat snitt är en minst lika fin upplevelse o du slipper vara orolig innan.

  39. Vad avgjorde att de gjorde ett undantag för dig? Om de inte gjorde såna enbart grundade på rädslor och tråkiga psykiska upplevelser.

    1. Det vet jag inte riktigt. Kanske för att jag var väldigt tydlig med min oro och att jag haft långa förlossningar och att jag har 3 barn sen tidigare och snart är 44 år.

  40. Tusen tusen tack alla ni fina som delat med er så generöst av era erfarenheter<3

  41. Jag har fött två barn med kejsarsnitt.
    Barn 1 (2006): Havandeskapsförgiftning, igångsättning som inte hjälpte därav kejsarsnitt.
    Barn 2 (2011): Planerat snitt eftersom moderkakan satt lite i vägen.
    Både operationerna var fantastiskt bra, bra personal.
    Med barn 2 fick jag sprutor i låren för att snabbare komma upp på benen, bara 4-5 timmar senare var jag uppe och gick och kunde direkt ta mig upp ur sängen på egen hand som jag inte kunde med barn 1. Har inte haft några problem med läkningen. Utvecklingen går verkligen framåt! Tycker också kvinnor ska få välja, ska inte behöva bli ifrågasatta.

  42. Det finns en grupp på Facebook som hjälpt mig mycket ”Rätten till kjesarsnitt”. Med deras hjälp lyckades vi få planerat snitt och vi var med om en underbar förlossning för en månad sedan.

  43. Min första graviditet var fylld med problem, höll på att föda i v26-27 fick ligga sängliggandes efter det i princip. Jag ville ha kejsarsnitt för jag hade känslan av att något inte var rätt. Men de sa åt mig att jag hade ju aldrig fött barn så hur skulle jag kunna veta det? Jag gick sedan igenom den värsta förlossningen jag kunnat föreställa mig, stressad personal som inte kollade upp varför hjärtljuden föll, sedan mitt under krystningen försvinner allt folk i rummet nya människor kommer in, det är panik och man får ut min son med hjälp av en sugklocka, men han andas inte. Till slut får de rätt på sonen, men vi får stanna kvar länge i rummet för att de ska sy ihop allt igen. Det visade sig att sonen haft navelsträngen virad två varv runt halsen vilket gjorde att han höll på att kvävas när han skulle ut.

    När jag var gravid igen, sa jag bara aldrig något liknande igen. Eftersom moderkakan var placerad fel fick jag först svaret att det lutade åt kejsarsnitt… men sedan placerade den sig bättre, men då sa jag bara att NEJ, det måste verkligen bli snitt. Så oerhört glad att jag stod på mig, för vattnet gick nämligen natten till det planerade snittet. Han skulle alltså fötts oavsett. Men när de plockar ut honom via snittet upptäcker de att även han hade navelsträngen virad två varv runt halsen. Jag vet inte hur det hade slutat om jag fött honom vaginalt. Men med tanke på att jag höll på att förlora min första är jag glad att jag inte behövde uppleva detsamma igen.

    Lycka till!

  44. Kära vän,
    Så länge du mår bra och får en förlossning som du önskar, så är allt i sin ordning. Jag har förlöst mina två pojkar med snitt under narkos. Bara positivt.
    Stor kram och all lycka.

  45. Vet precis vad du gått igenom tyvärr:( Fick gå igenom samma process när jag väntade mitt andra barn.
    Det tar verkligen bort lite av glädjen i själva graviditeten när man måste gå igenom alla dessa samtal för att ”försvara” sitt beslut.
    Min första graviditet slutade i akut kejsarsnitt vilket jag tyckte var ett giltigt skäl att få ett planerat kejsarsnitt vid andra förlossningen, men tydligen inte..
    Lite jobbigt också att behöva förklara sig för andra också eftersom detta verkar vara ett märkligt beslut för vissa…
    önskar dig all lycka till med bebisen och vill bara säga att jag älskar din blogg och har läst den i flera år.
    Massa kramar Caroline

  46. Så bra att du fick igenom det. En lättnad. Jag har själv gjort 3st planerade snitt, mitt sista för 5v sedan. Mina snitt gjordes här i Oslo och har fått träffa läkare inför dem två första. De ville helst sända mig på samtal etc men var fullbokat. Och sen var det inget mer med det. Fast den vill helst att man föder vanligt så klart och pratar om risker med snitt. Men jag är så sjukt glad att jag fick mina igenom. Har fått 3 stora, friska barn och klarat mig från komplikationer. Fast var en stor risk nu inför sista snittet som togs i v.38. Fast läkaren sa dagen efter att det borde ha tagits tidigare. Och nu kan jag inte göra fler snitt, för stor risk med tanke på all ärrvävnad. Om jag skulle bli gravid igen, så skulle dem bli tvungen att ta ut bebis alldeles før tidigt. Och det vill jag inte riskera. Så jag är väldigt tacksam över mina tre friska flickor. Min läkare sa även att om förlossningen hade startat den här gången hade det kunnat spricka upp. Såå glad det inte hände med tanke på att jag låg lååångt över kurvan hela min graviditet. Och alltid gjort. Denna gången hade jag nästan 3L(!) fostervatten. Helt galet som det plaskade då dwm öppnade mig 🙂 Jag anser att varje kvinna borde få bestämma vad hon vill göra. Då de flesta vill föda vanlig väg. Så slipper de andra som vill ha snitt, gå och oroa sig och må dåligt en hel graviditet. Pga dem inte vet om dem får snitt eller ej. Helt sjukt att det ska vara så svårt att få igenom, spec i Sverige. Men är så klart en kostnadsfråga. Stort lycka till vidare!

  47. Jag födde min son med planerat kejsarsnitt för nästan exakt 5 år sedan. Efter en tuff förlossning med min dotter (mitt första barn) med en ganska rejäl förlossninsskada som påföljd tog det lång tid för mig att ens tänka i ”fler barn”-banor – just för att jag verkligen, verkligen inte ville utsätta min kropp och mitt psyke för en till förlossning, med risk för ett ännu värre trauma. När jag till slut vågade och blev gravid så var det för mig ingen tvekan att jag ville ha ett planerat snitt. Jag upplevde, precis som du, att min journal/upplevelser från första förlossningen inte riktigt var argument nog för att få ett snitt. Jag fick ändå förklara och försvara mitt val. Som tur var fick jag min vilja igenom och snittet blev en mycket positivare upplevelse än min första förlossning. Allt kändes lugnt och tryggt. Och det är klart att det är ett stort ingrepp och att det gör ont efteråt. Men det var i-n-g-e-n-t-i-n-g mot hur jag hade det första gången. Det fanns ändå en plan för hur jag skulle få hjälp efter snittet, vilket det inte fanns efter första gången. Om vi får en trea, vilket jag hoppas lite på, så hoppas jag verkligen att jag kan få ett till snitt. För även om det inte behöver betyda att en ny, vanlig förlossning slutar lika illa som den första, så vill jag verkligen inte chansa.

    Lycka till med ditt snitt, det kommer att få fint.

  48. Vad skönt för dig att ha fått det beviljat! Jag födde också mitt första barn med planerat snitt pga säte, men tvåan låg som han skulle. Fick gå igenom samma procedur som du innan jag fick ok på planerat även till tvåan, tröttsamt och påfrestande. Mitt tips till dig är att se till så du får bokat en tid för snitt i god tid innan BF. Det fick inte jag, RUL och KUB visade en veckas skillnad på BF och de valde att gå på det senare. Det gjorde mig orolig (för jag hade koll på datumet och det var KUB som stämde, dvs en vecka tidigare). Fick dock fina garantier om att det inte var någon fara alls, om förlossningen satte igång tidigare var det bara att ringa in så skulle de ordna så att allt var klart för kejsarsnitt medan vi körde in. Men nehejdå, det fanns inte tid för mig där då så jag fick värknedsättande sprutor av nattpersonalen och när dagpersonalen tog över tyckte de att jag skulle komma tillbaka när det var dags. Que?? Jag hade ju värkar (som jag var rädd för) och då bestämdes att värkarna skulle ”bevisa sig”. Så jag gick på sjukhuset med värkar i 16 timmar innan de konstaterade att de nog fick göra ett akut KS ändå. Helt sjukt! Kan säga att det är skillnad på att ligga på operationsbrist med värkar och få spinalbedövning, kateter och hela kittet jämfört med ett lugnt och planerat snitt… Och återhämtningen går extremt mycket snabbare om man sluppit värkarbetet. Så mitt tips: ha koll på datumet och se till så du har marginal mot BF!

  49. Jag skadades vid förlossning för drygt fyra år sedan, idag lever jag med stomi till följd av förlossningsskadan. Jag har i dagsläget 21 operationer i bagaget och är långt ifrån bra så listan med ingrepp kommer garanterat att växa.
    OM det i framtiden blir något mer barn för oss (vilket vi hoppas och längtar efter) så blir det planerat snitt då jag inte längre har valmöjligheten, jag får inte föda vaginalt. Själv är jag redan nu jättenervös för att snittas och då är jag inte ens i närheten av att vara gravid 🙂 Hoppas att du berättar lite om förlossningen längre fram 🙂 Kram

  50. Åh, hur gärna jag skulle vilja tala om för alla alla i hela världen som har möjlighet, att INTE välja kejsarsnitt. Jag har blivit skadad för livet av mitt kejsarsnitt för 10(!) år sedan. Det var ett planerat snitt då min dotter låg i säte. Allt under operationen var helt utan anmärkning och dottern frisk och fin. Men därefter, efter otaliga blödningar och vansinniga buksmärtor utan synlig förklaring, tvingades man öppna magen igen med en bukoperatioen (då var min dotter en månad gammal). Det fanns då ett hål i min livmoder som läckte blod ut i buken och hade man inte öppnat buken så hade jag förmodligen inte levt idag. Jag blev inlagd på sjukhus i två månader, och eftersom jag fick så mycket morfin så kunde jag inte amma dottern, och jag var så dålig att jag inte heller orkade ta hand om henne. Min make som har en högt uppsatt VD position fick vara hemma med dottern på heltid vilket såklart höll på att kosta honom jobbet. Som följd fick jag stora nervskador och jag har levt med smärtor i magen i nära tio års tid nu. Otaliga gånger har jag tänkt ..tänk om hon bara inte hade legat i säte… Snälla snälla betänk att kejsarsnitt är en stor bukoperation (om än vanlig) där man skär rakt igenom flera lager med muskler och nerver, så det är så mycket som kan gå fel. Har du fött tre så fina barn som dina, så lita på din kropp en sista gång! Kejsarsnitt är inte på något sätt en ”lättare” utväg och innebär stora risker för dig, samma risker som vid alla stora bukoperationer.
    Stor kram till dig och magen,
    Malin, Stockholm

  51. Fy vad jobbigt, jag förstår verkligen inte varför man i en situation som redan är jobbig ska behöva gå igenom allt detta med samtal osv. Jag har tre barn, mitt första barn kom den naturliga vägen, och jag visste på en gång att det där vill jag inte göra om. Inför nästa barn fick jag gå i samtal, jag var jätteorolig och mådde riktigt dåligt innan jag fick veta att jag fick mitt snitt beviljat. Snittet var en väldigt lätt historia för mig. Jag snittades en torsdag morgon och kunde åka hem på fredagen vid lunch, åkte till och med ensam till affären och köpte godis på fredagkvällen, när godissuget sätter in så är det bara att åka 😉 Det läkte kanonbra och jag har inte haft några problem. När jag skulle få mitt tredje barn var graviditeten i sig väldigt jobbig, jag var 39 år när jag blev gravid med trean och gjorde därför KUB-test som visade en hög risk för Downs syndrom, fick göra fostervattenprov några veckor senare som visade att allt var normalt. Pustade ut och fick sedan en rejäl blödning i vecka 18 så jag blev inlagd. Det ordnade upp sig och skulle sedan göra ett rutin-UL, där ville de flytta mig så många veckor att det var omöjligt. De kom då fram till att min lilla tjej var för liten för sin vecka, och att det var väldigt ovanligt att tillväxthämningar kom så tidigt i graviditeten, att sannolikheten att något var fel var stor. Vi fick en vecka på oss att bestämma om vi ville behålla ett barn som kunde vara svårt sjukt, eller abortera ett barn som kanske var helt friskt. De kunde inte säga varken eller. Jag var helt knäckt, men några dagar innan vi var tvungen att fatta beslutet kände jag bara att det ÄR inget som är fel, så vi valde att behålla henne. Efter det skulle jag då börja gå i samtal för att få snitt igen, hela graviditeten var som en lång berg och dalbana. Innan det var färdigt så fick jag mitt snitt beviljat, läkaren sa då att de tvingar ingen att föda naturligt om de inte vill göra det. Kändes som att allt tjafs och allt funderande och oro var helt i onödan, nästan så jag önskat att han inte sagt det där 🙂 Snitt nummer två gick också bra, och jag fick en tredje liten underbart vacker, fantastisk tjej, perfekt i både vikt och längd <3 Så mycket för all oro under graviditeten. Lycka till med ditt snitt och med din fjärde lilla skatt 🙂

  52. Förstår dig precis. Jag själv hade inte ens velat bli gravid igen med andra barnet om jag inte visste att jag blev beviljad snitt innan. Första förlossningen var hemsk. Och än idag 20 år efter blir jag tårögd av skräck. Trots psykolog och läkarhjälp långtid efter så vände min skräck inför ev kommande graviditet inte alls. Tvärtom. Så innan vi ”testade” igen så var det redan klart att jag skulle få planerat snitt.
    En positiv känsla och lyckorus hela graviditeten igenom. Och när dagen kom var jag lugn som en filbunke. Allt var så underbart. Vilket får mig idag bara le och känna glädje..trots 15 år efter.

  53. Malin, blödningar kan man få oavsett förlossningssätt. Tur det gick att sys ihop! Säg aldrig till någon hur den ska göra! Hon ville bara ta del av andras upplevelser/erfarenheter. Låt hennes egen magkänsla styra. Nervsmärtor kan man få av andra operationer och sjukdomar med, myomer? Vet de som fått nersmärtor av aborter tom…

Comments are closed.