.
.
.
.
”Cooperlicious, världens snällaste finaste hund (dina ord) platsade inte i ert liv längre men har fått världens finaste unga matte med flera hundar och planer på hunddagis. Jaha. Men jag känner mig, på något konstigt sätt, fullständigt övertygad om, att det var DITT beslut. Kan inte ens tänka mig att dina tre större barn, tyckte detta var den bästa lösningen. Vad din H tyckte kan vi ju inte ha en aning om, eftersom det var hans allergi, som gjorde att ni valde just Cooper som familjehund. Hade så varit fallet, hade du säkert skrivit om detta långt innan bloggläsare börjat undra vart Cooper tagit vägen. Jag vet att jag gör dig förb… att ta upp det här och jag förväntar mig inte att det kommer att publiceras, men du ska veta, att min uppfattning om dig har ändrats radikalt och jag lämnar din blogg enbart för att du svikit en familjemedlem, skälet vill du ju hålla hemligt. Fine. Kram till dina barn och jag är säker på att du vet hur detta har inverkat på dem. Det behöver vi inte diskutera. Jag är inget nättroll, jag står för min åsikt, men du har dumpat en helt underbar hund av oklara skäl. Såklart hade du varit öppen om det varit klara skäl. Så hej då Petra Boman, jag önskar din familj all lycka”
.
”Mycket bra skrivet! Har också tänkt på detta så mycket. Känns som hunden var den där lampan eller mattan som inte passade in i hemmet…..Alla Petras läsare är så uppmärksamma med allt hon gör, Kan inte visa något utan att få hur många frågor på var den/det kommer ifrån. Så självklart undrar läsarna vad hunden tagit vägen. Vad tar hon oss för?”
.
”Håller med! VEM ger bort sin hund och familjemedlem? Har nåt tragiskt hänt så kan väl Petra berätta! Då skulle ju folk förstå. Om han t ex har bitit nån i familjen el dyl. Men just nu känns det som om han inte längre ‘passar in’, precis som en gammal matta eller en tråkig pryl. Eller att den nya bebben tar så mycket tid att det inte hinns med en valp. Fy sjutton vad arg man blir på folk som behandlar djur illa… ”
.
”Frida Fahrman blev tvungen att ge bort sin hund efter att de fick barn, för att hunden inte kom överens med små barn. Hon fick inga negativa kommentarer eftersom Frida var ärlig och alla förstår att man inte kan riskera att ett barn blir skadat. Det kändes äkta. Men Petras konstiga ocg flummiga förklaring känns bara skum och ytlig…får ont i magen. Stackars lilla vovve. Jag hoppas ni ALDRIG kommer att skaffa ett till husdjur.”
.
”Håller med, stackars hund, man vet inte vad djur tänker, han saknar kanske familjen jättemycket och inte trivs där han är nu. Det måste väl finnas tid för både småbarn och hund, konstigt att bara lämna bort hunden så där, det är ju skillnad om folk är ensamma och blir inlagda på sjukhus eller dyl, då kan man förstå det. Men jag tycker bara allt verkar ytligt, att visa upp vackra fasader, dyrbara prylar och inredning, inget känns riktigt äkta.”
.
”Älskar din blogg! Men blev fruktansvärt besviken hur du ser på djur. Är det så enkelt att skaffa och sedan lämna bort när det kommer en ny familjemedlem, var inte han också en del av familjen? Jag som är en sann djurvän är det svårt att förstå men det är erat beslut”
.
”Jag fick också en obehaglig magkänsla…varför kan du inte bara berätta sanningen? Varför vara så hemlighetsfull? Det får dig bara att framstå som en person som tröttande på hunden när det kom en baby till familjen. Inte ok någonstans. Stackars hund…”
.
.
.
.
Detta är en del av de kommentarer jag fått angående Cooper, den hund som var vår fram till i maj, och ni anar inte vad ledsen jag blir över detta. Jag har fått så många påhopp om så mycket under alla de 7 år som jag bloggat. Ett tag var det tom så pass mycket att en tv-kanal hörde av sig och undrade om jag ville vara med i ett program om nätmobbning och blev tillfrågad om jag ville vara med i ett ”Runda borsamtal” med delar ur Sveriges regering om mobbning och näthat. Jag kan ta mycket och brukar inte ta illa vid mig, jag är ju så van, men det finns två saker jag inte klarar av ta och det är när när det gäller mina barn och när det gäller den hund som var vår. Det är liksom f ö r känsligt och jag blir frustrerad, ledsen och a r g.
.
NI som skriver så här om Cooper till mig vet INGET om vår familj, hunden eller orsaker! Så ge sjutton i, rent ut sagt, att spekulera i mina privata angelägenheter och anklaga, ni har nämligen ingen som helst rätt att k r ä v a något som helst av mig. Jag behöver inte redovisa något för någon och det betyder INTE att det är något konstigt och märkligt som jag döljer! Jag vet att de allra flesta normala människor förstår detta men uppenbarligen inte alla. Vi har inte ”kastat ut hunden på gatan för att han inte passade in här längre” utan det finns flera orsaker till av vi till slut var tvungna att ta beslutet att lämna iväg vår hund och det var inte enbart mitt beslut. Det var en sorgeprocess och den tog tid och hela familjen blev drabbad. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och dra till med någon orsak som jag vet att ni v i l l höra, mycket funkar ju så i bloggvärlden (vardagen friseras ofta rejält ska ni veta) men nej det tänker jag inte göra och jag tänker inte berätta någonting bara för att ni ska bli nöjda. Detta är vår sak och bara vår och det är känsligt.
.
Vi älskar Cooper jättemycket, han var vår underbara underbara hund och en del i vår familj och det har verkligen varit jättejobbigt att skiljas. Vi har ju fått en bebis precis och jag har inte mått bra pga komplikationer efter förlossningen och så har vi alltså samtidigt haft sorg för att vi lämnat iväg vår hund och saknat honom jättemycket. Barnen har varit ledsna och jag har verkligen inte velat skriva något om detta på bloggen, det har helt enkelt varit för känsligt. Jag vet att en del folk har åsikter om allt och kände på mig att detta skulle komma. Det är därför det inte har blivit något inlägg om honom, jag har inte så hård hud just nu och vi är flera personer i vår familj och barnen är i olika åldrar och tar saker på olika sätt och detta är en privatsak punkt. Det här måste ni bara acceptera utan att tro det värsta och ge mig massa skuld (vi hade inget val!)
.
.
Cooper bor nu på landet hos en tjej som är utbildad på hundgymnasium och har flera hundar. Vi har hittat ett hem där vi vet att han får det jättebra och det var det allra viktigaste för oss.
.
.
.
.
