MIN BUKPLASTIK – FÖRE OCH EFTER

.

Ovan ser ni pics på min (stackars) mage och olika ”faser” den haft efter Maurits födsel den 3 maj 2016. Den första bilden är lite jobbig att se för mig då jag hade det ganska tufft efter kejsaresnittet.. Själva snittet och operationen gick ju jättebra men efteråt så fick jag så ont i såret och et kändes inte alls som efter mitt första snitt (Med Trulle 2001). Tror nog sköterskorna uppe på BB tyckte jag sjåpade mig lite då jag bad om ännu en morfinspruta efter 2 dagar men det högg verkligen så mycket i magen när jag rörde på mig. Det visade sig ju sen att de klamrar som skulle hålla ihop själva såret satt helt fel och rakt i såret istället och huden som låg omlott hade då inte en chans att läka (Kan fortfarande tänka att det var väldigt märkligt att sköterskan på BB som kollade mitt sår innan vi fick åka hem sa att det såg så bra ut? Det gjorde det inte visade det sig. På återbesöket efter en vecka senare så blev en annan sköterska uppe på kvinnokliniken ganska så förfärad över hur illa gjort det var:/) På bilden uppe till vänster ser ni min mjuka kladdiga variga mage en månad efter snittet. Fanns inget att göra då förutom att torka klet och vänta och vänta på att magen äntligen skulle läka vilket den gjorde till slut efter midsommar ungefär. På bilden no 2 har vi  kommit till september och magen är fortfarande mjuk och lite öm och putig. Ärret har läkt men jag får tid senare på hösten för att korrigera det och göra det mindre putigt och tunnare. Nu börjar jag även träna magen mer ordentligt. Pics no 3 och 4. Det är november och jag blir opererad och de gör en sk ärrkorrigering och jag är jätteglad över det. Tycker det ser ganska buckligt ut efteråt men tänker att det försvinner nog. Bild no 5 har vi sommar 2017 och jag inser att min mage nu ser ut så här. Tränar ofta men har svårt med bålstyrkan och känner mig trött i ryggen och liksom svajig när jag löptränar vilket gör mig lite ledsen eftersom jag ju älskar löpningen. Bokar konsultation hos Akademikliniken och får veta att jag har fått en bred diastas och ett navelbråck och att det inte går att träna bort men det går att lösa med full bukplastik. Så har vi till slut bild no 6. Min mage runt 3 veckor efter bukplastiken och jag är redan väldigt glad och nöjd över resultatet. Lycklig över att ha en hel mage igen efter fyra barn.

..

.

Hej måndagsbloggisar!

 

.

Idag tänkte jag svara på frågorna jag fick förra veckan i det här inlägget om min operation! Tänker att det kan vara intressant för flera att läsa. Har förstått att ni är många kvinnor som har fått komplikationer till följd av att era magar blivit trasiga efter graviditeter och jag hoppas jag kan hjälpa er lite genom att dela med mig av mina erfarenheter.

.

.

Tusen tack för att du öppenhjärtat delar med dig om detta, ska själv operera mig nu i höst! Supernervös men ändå så redo. Har en del funderingar kring kroppstrumpan, hur upplevde du den? Var det krångligt/jobbigt att ha den på dygnet runt? Kram och tack för en härlig blogg

.

Åh vad spännande – stort lycka till med din operation och jag förstår din nervositet! (Jag var galet nervös innan) Kroppstrumpan ja, brrrr. Den var det jobbigaste nästan! Man är ju ganska så öm efteråt och den är så t i g h t och ska vara på dygnet runt i tre veckor. Skavig och varm och dryg att sova i (En befrielse när man till slut slipper den på nätterna iaf:)

.

Hej, undrar hur du kom till beslut om operation? Hade du ont eller var begränsad i vardag/vid träning etc? Eller var det en utseende-fråga? Har två graviditeter bakom mig varav en tvilling-grav. Har lite men inte jättemycket slapp hud. Men framför allt att magen putar ut. Den är platt på morgonen men ju längre dagen går så börjar den puta. Och om jag äter en rejäl måltid ser det ut som att jag är gravid i tredje månaden! Går konstant och håller in magen. Men tänker att jag kanske inte bör operera eftersom jag inte har “ont” pga mina delade magmuskler….
Hur resonerade du?

.

Jag var ju ganska missnöjd med hur magen såg ut, bucklig och putig, och så var jag var öm runt naveln men det värsta var att jag inte hade någon stabilitet. Det var det som avgjorde det hela och allt tillsammans ledde till en sk full bukplastik som är ganska omfattande. Du kan ju låta en kirurg göra en mindre operation och ”bara” sy ihop magmusklerna också.

.

Är denna operation något man måste betala själv? Tacksam för svar då detta är något jag funderar på att göra.

.

Ja tyvärr. Tycker att alla som har en bred diastas borde får hjälp att få den fixad.

.

Funderar själv på en operation, men vet inte om jag vågar. Just det där med ny navel verkar lite obehagligt. Man har ju en del känsel runt just naveln, försvinner det vid operation då? Naveln fortsätter ju innanför huden om du förstår vad jag menar:)

.

Ja den försvinner helt (iaf för mig) och det känns i början riktigt läskigt! Jag var helt avdomnad från naveln och ner till ärret länge. Under ärret och över naveln ”var allt som vanligt”:) Har fortfarande inte full känsel i magen och det kan sticka till ordentligt ibland i nerverna. Obehagligt när det liksom kliar i huden på magen men när man kliar där så känns det mest bara egendomligt.

.

God morgon! Tycker du ser jättefin ut. Har själv gjort ett kejsarsnitt, är väldigt smal men har fått ett “häng” över snittet. Skulle gärna vilja få bort det, men jag anar att det är rejält kostsamt?
Du är så himla fin och ärlig med glimten i ögat, din blogg är ju bara bäst:)
Stor kram

.

Först av allt TACK A-S, du är alltid så snäll och gullig! Jo det kostar mycket med en full bukplastik, runt 80 000 kr ungefär.

.

Stort tack för att du delar med dig av detta. Jag har tre kejsarsnitt bakom mig och förutom att jag upplever att hela bukväggen `släppt`så har jag också fått ett häng över snitten. Jag har ett BMI på 22 så det har inte med extra kg att göra. Jag har så fruktansvärt ont i ryggen på kvällarna. Min mista är 1 år så många lyft.
IMORGON ska jag på konsultation på AK. Fantastisk timing med ditt inlägg!! Finns det något du tycker att jag ska ha med mig, att fråga om? När upplevde du att du fungerade igen? Kunde klä på dig själv, ta en promenad, laga en middag åt barnen mm? Hade du några läkningskomplikationer som man borde tänka på? Om man gör operationen i september, tror du jag vågar åka till Thailand över jul? Tack för en superfin blogg! Kram

.

Ledsen för sent svar vännen! Åh jag förstår precis. Hoppas du fick svar på alla dina frågor på AK, det är bra om man är riktigt insatt i hur omfattande ingrepp detta ändå är. Jag trodde tex att jag skulle kunna åka på solsemester 2 veckor efter operationen men det kan man absolut inte göra. Eller man kan väl det men du är inpackad i en ful kroppsgördel, är supertrött och får inte bada haha. Men vid jul kommer du absolut vara helt redo för sol och bad (om inte någon komplikation inträffar vill säga) Jag tycker att jag fungerade bra och som vanligt snabbt ändå! Man är ju lätt krokig och framåtböjd )H tycker jag såt ut som en Greyhound hund) och öm i magen men det gör inte jättejätteont. Jag var mest trött, vilade massor för att kroppen helt enkelt krävde det i läkningen, och så ska man ju lyfta något tungt och med en 1-åring så behövde jag konstant hjälp i flera veckor. Men klä på mig kunde jag göra redan på kliniken och gå själv gjorde jag från första början. Efter 8 veckor kände jag mig helt som vanligt igen i kroppen och efter 10 veckor började jag träna ordentligt.

.

.

.

Ovan: På Villa Godthem på Djurgården för lite lunch 7 dagar efter själva bukplastiken (hade precis varit på återbesök på AK) Glad men lätt framåtböjd och in med rumpan a la vinthund som ni ser:)

,,

.

Hoppas ni som frågat blir nöjda med svaren nu!

.

.

KRAM

.

.

 

Rekommenderade inlägg

16 thoughts on “MIN BUKPLASTIK – FÖRE OCH EFTER

  1. Men åh vad glad jag blir, har väntat såå på svar! Som ett barn på julafton:)
    Alltså jag har ju ett sånt där ”överhäng”, menar du alltså att det aldrig går att träna bort?? Det är ju mycket pesetas alltså..
    Du blev i alla fall jättefin efter operationen, och lilla Mojje då såå sööt kille:)
    Många kramar Ann-Sofie

  2. Jag har också lite (fast bara lite) överhäng på ena sidan efter mina snitt. Ingen jag lider av utseendemässigt men kan kännas lite som att det ”kläms” i byxor ibland. Sen har jag ingen känsel alls kring det området eller runt om, ca 20 cm långt och ca 8-10 cm brett, men har samtidigt ont i i vävnaderna djupt under ibland, som att det är konstigt ihopsytt i de olika lagren liksom. Känns rätt jobbigt ibland men jag hade ett väldigt omfattande katastrofsnitt (utan bedövning dessutom) där de karvade och slet som bara den för att få ut min heffaklump till pojk 😉 så det kanske blev trasigare än vanligt.. ? Dessutom t-snitt.
    Man går ju liksom inte riktigt igenom det där efteråt tycker jag, man känns lite som slit och släng.. tyvärr. Som att man bara ska tacka försig och gå. Låg iofs en vecka efteråt men kändes ändå lite förnedrande att man inte pratade mer om vad som hade hänt.
    Dock sydde de ihop mina magmuskler från bröstbenet och ner till naveln under själva kejsarsnitts-operationen.

    Tycker du blev jättefint och jag tycker att det är upp till var och en i allra högsta grad dom man vill korrigera sånt i efterhand. Jag däremot, vill inte bli skuren i mer.

    Fint att du delar med dig.

    Kram Catta

    1. Det du känner som att det drar inuti magen är troligen adherenser ärrbildning som blir inuti magen när det läker så blir det alltid efter en bukoperation och inte mkt att göra. Har msn mkt smärta kan man operera igen för att lösa det men nya tillkommer vilket gör det mkt ovanligt att man gör ett sådant ingrepp. Hoppas du fått ngn förklaring till varför du känner som du gör.

      1. Jo jag vet det, har dessutom endometrios som jag är opererad för så mycket ärr och trassel i magen.. och tyvärr kan flera operationer leda till mer sammanväxningar och problem.
        Har pratat med läkare om detta men det är lite komplicerat iom mina olika problem. Får nog leva med detta, och det är inte olidligt som tur är 🙂

    2. Blir lite konfunderad över din beskrivning. Du kan bara inte mena UTAN bedövning??? Du menar väl utan narkos, att du var vaken. Ingen läkare i världen skulle sätta kniven i dig om än så ytligt utan bedövning!!! Tycker oxå det låter konstigt att de mitt under ett akutsnitt bestämmer sig för att sy ihop dina magmuskler?

      1. När man op och skär i magen oavsett op måste du sy ihop alla lager inklusive musklerna annars ramlar ju allt i magen framåt. Inte så konstigt alls.

        1. Precis så E, jag blev rejält trasig så det var nödvändigt och det känns bra längs det sydda området om än lite stramt och ”tjockt” på nåt vis.

        2. Jag blev akutsnittad, och dom sydde ihop mig ordentligt. Men för att sy ihop delad bukmuskulatur fick jag senare bekosta själv längre fram hos privat kirurg. Precis som Petra!

          1. Läkarna bedömer nog där och då hur pass illa däran man är, i mitt fall så var det absolut nödvändigt och det hade absolut inte med skönhet att göra. Det var en fråga om att klara livet helt enkelt så de var tvungna att ”suturera” mig vilket de har förklarat tydligt efteråt och står i min journal. Det var ingen vanlig diastas utan de hade sprättat sönder mina muskler under operationen, så du behöver inte vara orolig att jag blev extra privilegierad. Om det nu var så du tänkte?

      2. Jo, det är faktiskt sant hur sjukt det än låter men det var absolut inte meningen såklart. Jag hade en långdraget jobbigt förlossningsförlopp som efter 18 timmar blev såpass allvarligt att man blev tvungen till ett urakut snitt då det gällde liv eller död.
        Under förloppet innan snittet hade man försökt ge mig ryggmärgsbedövning (EDA) tre gånger med sju bolusdoser men ingenting bet, jag blev alltså inte alls bedövad av EDA´n vilket är oerhört ovanligt. Väl på operationsbordet hann man inte göra nytt bedövningsförsök utan de var tvungna att skära direkt, kände precis hur jag sprättades genom flera lager men eftersom mina muskler kontraherade så kraftigt på grund av smärtan sövde man mig relativt snabbt.
        Hade ett stort barn, förlorade väldigt mycket blod och min man fick se på när två läkare slet och drog samtidigt.
        Hoppas verkligen inte någon orolig gravid läser detta nu men det är alltså helt sant och det var på Mölndals sjukhus i Göteborg 2010.
        Min son fick en skallskada (två stora kefalhematom med blödningar) och vi fick besöka plastikkirurg på Sahlgrenska under hela hans första år för att kontrollera hjärnans tillväxt och bedöma om det behövde öppna upp och flytta skallbenen. Vilket vi som tur är inte behövde gå igonom utan han läkte fint.

        Allt detta pga att jag inte blev lyssnad på när jag sa att mitt barn var stort, man fnös åt mig och sa att han kan aldrig vara stor i din lilla mage (jag var väldigt mager) men ut kom (knappt) en kille på nästan 5 kilo och 56 sm lång..

        Läkningstiden efteråt var fruktansvärd. Fick gå på besök hos narkosläkare mfl under min nästa graviditet för att överhuvudtaget våga gå igenom ett snitt igen. Vilket var enda alternativet för mig då jag blev t-snittat och min livmoder bedömdes att inte hålla för krystvärkar.

        Ursäkta alla detaljer här men ville förklara att sånt här faktiskt händer.. även om det tak och lov är ovanligt.
        Snittet med min dotter blev iallafall en fin upplevelse med underbara läkare omkring mig (och mycket morfin haha).

        1. Men FY FÖR I Catta! Vad totalt genomvidrigt att behöva gå igenom och vilken trauma. Stackars stackars dig. Tur att andra snittet blev bra och fint iaf<3

  3. Tusen tack för svar! Tack än en gång för att du berättar öppet och ärligt. Tack för bästa bloggen/ kram

  4. Philia, you are an impressionable person. I doesn’t need this operation and solution. But your realistic documentation to all people of the world is encouraging.

  5. Å så bra att du berättar om din bukplastik! Det är sorgligt att okunskapen kring rektusdiastaser är så stor, och att det råder ett stigma kring bukplastik. Uppfattningen att den som väljer bukplastik skulle fuska sig till en platt mage, när det i många fall är helt omöjligt att träna bort en putmage som uppstått på grund av en magmuskeldelning (min egen delning var 7 cm bred!), är så orättvis. Jag är själv en 3-barnsmamma på 45 år, som gått igenom titthålsoperation efter endometrios, har fött tre relativt stora barn (varav ett vägde nästan 5 kg vid födseln), och som ibland fått kommentarer och nyfikna frågor om jag ”möjligtvis är gravid igen?”. Jag utförde själv en bukplastik på AK i Malmö för en vecka sedan och sitter fortfarande här med gördel och kirurgtejp över snittet, men det är en glädje att få ta del av ditt fina resultat.

Comments are closed.